Ny forskning visar att stamning, en talrytmstörning som påverkar 5-10 procent av alla små barn, med 1 procent som fortsätter stamma in i vuxen ålder, har sina rötter i hjärnan.
Tidigare ansågs stamning vara en psykologisk störning, men forskare vid Åbo universitet under ledning av professor Juho Joutsa har nu upptäckt att det faktiskt är en neurologisk störning.
Genom en ny forskningsmetod har ett internationellt team från Finland, Nya Zeeland, och USA kunnat visa att stamning är lokaliserat till samma nätverk i hjärnan, oavsett om det är orsakat av utvecklingsrelaterade faktorer eller neurologiska sjukdomar som stroke.
Denna upptäckt gjordes möjlig genom att studera personer som börjat stamma efter en stroke samt genom att använda magnetresonanstomografi (MRT) för att skanna personer med utvecklingsrelaterad stamning.
Flera områden berörs
Forskningen visade att stamning är kopplat till strukturella förändringar i specifika delar av hjärnan som djuphjärnan, putamen, amygdala, och claustrum. Dessa områden är viktiga för talproduktion och emotionell reglering, vilket förklarar varför stamningens svårighetsgrad kan variera med olika känslomässiga tillstånd.
Resultaten från studien, som publicerades i den prestigefyllda tidskriften Brain, öppnar upp för nya medicinska behandlingar mot stamning, inklusive möjligheten till hjärnstimulering riktad mot det specifika nätverket som påverkas av stamning.
Forskarna hoppas att dessa rön ska leda till effektivare behandlingsmetoder för personer som stammar.