Djupt inne i berget utanför Longyearbyen på Svalbard ligger Global Seed Vault. I fröbanken finns frön från många sorter av grödor, som ris, vete och bönor. Här långtidslagras kopior av de frön som bevaras i genbanker över hela världen. Frövalvet finns till för att bidra till att världens framtida livsmedelstillgång ska tryggas.
– Jag hade länge vetat att den sista romanen skulle utspela sig på Svalbard. Orsaken att jag dras till Svalbard är för att du verkligen ser klimatförändringarna snabbt där. Jag har varit där uppe flera gånger för att göra research och jag kan från gång till gång se med egna ögon hur isbältet blir mindre. Glaciärerna smälter. Allt smälter.
Romansviten avslutas i fröbanken
Det är en global genbank som ska rädda mänskligheten om det värsta skulle inträffa.
Här avslutar Maja Lunde sin dystopiska romankvartett om den ekologiska krisen och frågan om hurdan framtid mänskligheten står inför.
Kvartetten inleddes med succédystopin Binas historia (2015), där Lunde funderade på hur världen skulle se ut utan bin. Hon fortsatte sin berättelse i romanerna Blå (2017) och Przewalskis häst (2019). Böckerna bildar en sammanflätad berättelse om en framtid där såväl vattenbrist som artdöd är iskalla realiteter.
Maja Lundes Drömmen om ett träd (2022) handlar om hur världen ser ut år 2110, alltså en framtid om knappa hundra år. I denna avslutande roman möter vi några av de sista människorna på planeten. Det är en genial idé av Lunde att skriva en roman om när mänsklighetens kollaps redan kommit och det är dags att ta ”domedagsvalvet” i anspråk.
– Min sista roman skulle handla om frön och plantor och skog, allt det som gör denna värld så unik. Det som är grunden för allt liv. I Svalbards globala frövalv har de allra flesta länder en egen låda, som ett bankfack för frön. Där finns alla frösorter för matproduktion. Och de ligger där bara som en säkerhet. Man hoppas ju att man inte behöver använda dem.
I framtiden blir frövalvet inne i fjället en skatt
Det finns flera miljoner arter inne i permafrosten i fjället på Svalbard. Maja Lunde kunde inte sluta fascineras över tanken på att några människor genomlevt den kollaps vi börjar se starten på nu.
– Vad kommer att vara värt något i framtiden? Guld och pengar kommer inte ha något värde, men matfröer skulle vara extremt värdefulla. Frövalvet inne i fjället blir en slags skatt i historien.
Ägarskapet till fröna kan alltså aldrig förändras.
Svalbards globala frövalv erbjuder gratis förvaring av frökopior som bevaras av internationella och nationella genbanker och institutioner och organisationer. Frökopiorna förvaras under så kallade black box-villkor, vilket bland annat innebär att det bara är den institution som lagt in fröna som kan ta ut dem. Ägarskapet till fröna kan alltså aldrig förändras.
År 2017 läckte det in vatten i fröbanken på Svalbard och man tvingades förstärka säkerheten vid anläggningen.
– Varje år blir det varmare och medeltemperaturen på Svalbard har stigit med många grader. Inne i frövalvet ska det vara minus 18 grader, medan permafrosten bara är minus fem grader så då behövs det elektricitet för att hålla rätt temperatur inne i det livsviktiga valvet.
Vill inge hopp med sin romansvit
Maja Lundes romansvit kan te sig som dystopisk men författaren själv menar att hela serien egentligen är en jakt på hopp i en värld som kan verka rätt hopplös. Och att mänskligheten ska förbereda sig på förlust.
– Väldigt många av de problem moderna människor har är också kopplade till en livsstil där vi hela tiden strävar efter mer materiella saker, men det är ju inte det som gör oss lyckliga. Vi lever mer och mer av vårt liv genom skärmen istället för i den verkliga världen.
Genom att koppla bort oss från skärmen och koppla upp oss i naturen tror Maja Lunde att vi kommer att må bättre.
– Vi behöver vara i naturen, vi behöver vara tillsammans med varandra och vi behöver ha nära relationer till andra människor. På det sättet kan vi fjärma oss från allt som inte är naturligt. En mer bärkraftig livsstil är också att vara närmare naturen. Jag tror att mycket av det vi har som utmaningar när det kommer till att lösa klimat- och miljöproblemen också kan bidra till att ge oss ett bättre liv. Inte ett sämre liv.
Maja Lunde har inte klimatångest, hon tycker inte om att använda ordet ”ångest” när det handlar om miljön.
Hon använder istället ordet ”rädsla”. Hon säger att rädsla är en reaktion på en reell fara, medan ångest är något som i större grad tillhör psykiatrin och psykologin.
Varför blev vi den arten som förändrade världen?
Maja Lunde
Det handlar om en känsla som är vänd mot något som är odefinierbart inom dig, medan rädsla är vänt mot något konkret där ute. Maja Lunde understryker att hon definitivt är rädd för hur världen i framtiden kommer att se ut för både henne själv men främst för hennes barn och barnbarn.
Har vi förstört framtiden för våra barn?
– Till en viss grad så har vi det men vi kan ju göra stora förändringar nu, och det kan vi visa våra barn. Varför blev vi den arten som förändrade världen? Har vi det i oss och kan vi rätta våra fel? Människoarten har en extrem förändringskapacitet, vi är bra på att förändra oss snabbt, vi är bra på att kommunicera och vi har också en extremt stark empati, inte bara för andra människor men också för andra arter.
I den tredje boken Przewalskis häst, visar Maja Lunde skickligt hur människans empati räddade dessa urhästar helt utan egennytta. Lunde tycker att det är historiens mest spektakulära exempel på hur vi människor har räddat en annan art från att bara vara tretton individer till att det idag finns flera tusen av dem.
– Det är den typen av historia jag letar efter, historier som visar vad vi människor är kapabla till bara vi bestämmer oss för något. Vi måste börja prata mer om våra förändringsegenskaper och hur mycket vi kan lyckas med när vi verkligen vill det. På så sätt kan vi också ge våra barn hopp genom att visa vad var och en av oss kan göra på ett individuellt plan.
Den klimatmässiga dissonansen
De allra flesta lever med en klimatmässig dissonans, en sorts inre konflikt mellan det vi vet, alltså vår kunskap, och det vi gör, alltså vårt beteende. Det är svårare att ändra sitt beteende än att ändra sitt tänkande. Det är enklare att intala sig själv att vad jag som individ gör inte spelar någon roll och att min kollega ändå varje år flyger till Thailand med hela sin familj. Hur ska vi lära oss att ta mer ansvar?
Det största hotet mot planeten är tron på att någon annan kommer att rädda den.
– Polarforskaren och historikern Robert Swan sa att det största hotet mot planeten är tron på att någon annan kommer att rädda den. Det stämmer nog. Vi måste förstå att vi alla har ett ansvar och det i kombination med modigare politiker kan ge ljus åt framtiden. För mig ligger det hopp i att var och en av oss försöker göra vad de kan i sitt hem, på sin arbetsplats och den lokalmiljö där man bor.