I över tio år har Herman Hagnäs lett dansbandet Guns Rosor. Rutinerad – trots att han bara är 25 år. Någon dans på rosor har det ändå inte varit.
– Ingenting står serverat på silverfat för ett dansband, glöm rockstjärnedrömmarna ifall ni väljer den här branschen. Det är hårt arbete med långa dagar och sena nätter och mycket slit.
Herman Hagnäs sommarpratar om över tio år av passion och hårt arbete i dansbandssvängen.
I nian fick Herman Hagnäs en idé att ordna en danskväll för att samla in pengar till klassresan, men eftersom rektorn inte var med på noterna fick han ordna den själv.
– Jag gick in på polisens hemsida och började ta reda på vad som krävdes för att ordna ett evenemang för allmänheten.
– Efter att ha fixat allt och kontaktat ordningsvakter, vandrade jag till slut som 15-åring ut från polisstationen med ett tillstånd för att ordna en danskväll i handen.
Och företagsamheten tog inte slut där. Inför Guns Rosors första spelning hade han tryckt upp T-tröjor med bandets namn och logo.
– De var av billig kvalitet och det märktes. Redan efter några tvättar började logon lossna. Men de gick snabbt åt.
Företagandet i blodet
Herman Hagnäs pappa Robert Hagnäs är musiker i Wentus Blues Band. Han har turnerat över världen, bokat band och ordnat konserter och festivaler. Att på nära håll fått se vad som krävs för att ta sig framåt i branschen har enligt Herman Hagnäs varit en enorm fördel.
– Min kanske största tillgång som dansbandsmusiker är att jag kommer från en företagarsläkt. Att bli dansbandsmusiker är något jag fått tjata mig till.
– Jag ville göra allt för att vi skulle lyckas. Jag ringde upp arrangörer och tjatade länge att de skulle boka oss – trots att vi knappt ens hade en repertoar vi kunde.
Att spela i Guns Rosor är enligt Herman Hagnäs som att driva ett företag. Hårt arbete och bra fördelning av arbetsuppgifter är viktiga ingredienser för att lyckas.
Starkare tillsammans
De första åren hade Herman Hagnäs starka åsikter om hur bandet skulle låta och fungera, men har med tiden fått lära sig att även ta in de övriga medlemmarnas synpunkter.
– Jag trodde jag visste allt och var bäst på allt. Men snart lärde jag mig att till exempel vår basist Joel Åman är mycket duktigare på att arrangera låtar och sköta ljudutrustningen.
– Den bästa lärdomen var när jag förstod att vi är mycket starkare tillsammans om alla sköter det de är bäst på.
I sommarpratet får du dessutom höra Herman Hagnäs berätta att Guns Rosor egentligen började som ett skämt, varför han tror dansbandens guldtid är förbi och självfallet en hel del roliga anekdoter från de finlandssvenska dansbanorna.
Har du gått på dansbandskväll eller skulle du kunna tänka dig att gå på en? Berätta i kommentarerna!