Första gången amatörskådespelaren Markus Haakana klev upp på sommarteaterscenen framför en förväntansfull premiärpublik på Raseborgs sommarteater kändes det skakigt.
– Nu var det ju ganska hurja, speciellt med publik på plats. Trots att jag inte hade många repliker så kändes det nog shaky de första gångerna, minns Haakana.
Året var 2015 och föreställningen Emil i Lönneberga. Det att Haakana över huvud taget stod på teaterscenen den sommaren, var en ren slump.
Året innan hade Haakana sett föreställningen En midsommarnattsdröm, på samma teater, tillsammans med sin då 8-åriga dotter Ellen. Hon blev imponerad och frågade om hon också kunde få vara med.
Följande år råkade det sig så lyckligt att det behövdes flera barnskådespelare i pjäsen Emil i Lönneberga. Ellen sökte och blev vald till rollen som Ida.
Hela våren skjutsade Haakana sin dotter till och från repetitionerna. Så ledde det ena till det andra.
– Förutom alla roller behövdes det en massa byfolk, fattighjon och liknande. Ingen hade riktigt tänkt på vem det skulle vara. Det slutade med att de flesta föräldrar, som kuskat sina barn under våren, hamnade på scenen - och jag var där bland dem, minns Haakana med ett skratt.
Plötsligt stod han på Raseborgs sommarteaterscen med scenkläder, lite repliker och så fick han spela munspel och mandolin i orkestern.
– Det blev ett ganska stort engagemang till sist. Men det var ju jätteroligt - jag blev krokad med en gång, minns Haakana.
Om någon skrattar högt så smittar det av sig, då vågar andra också börja leva med
Markus Haakana
Hela familjen biten av teaterflugan
Efter den första sommaren på Raseborg har Haakana hunnit med många teateruppsättningar, både på Raseborgs- och Finns sommarteater och på Fallåker Teater.
Men det är inte bara pappa och dotter som bitits av sommarteaterflugan i familjen Haakana. Vissa år har hela familjen, det vill säga Markus, hans två döttrar och fru, stått på scenen i samma sommarteaterproduktion.
Som år 2019 i pjäsen Jorden runt på 80 dagar, där Markus spelade huvudrollen Phileas Fogg, även det på Raseborg.
Regnrock, solhatt och myggmedel
Men vad vore en sommarteater, eller vilken teaterföreställning som helst för den delen, utan publik?
Enligt Haakana är en bra teaterpublik en sådan som kommer på plats i tid. Det skadar heller inte att ha lite scoutanda och vara väl förberedd på väder och vind.
– De som går mycket på sommarteater vet nog att man ska ha med allt från regnrock till solhatt och myggmedel. Många kommer med stora väskor, och det kan behövas.
Ett annat mått på en bra sommarteaterpublik, om man frånser det praktiska, är en sådan som vågar leva med i pjäsen, menar Haakana.
– Inte betyder det att alla måste klappa i takt eller jubla högt, men om det känns så, så är det roligt om man gör det. Om ett gäng skrattar högt så smittar det lätt av sig, då vågar andra också börja leva med.
Markus Haakana menar att det förstås är roligt då det kommer mycket publik och när föreställningarna är slutsålda, men det är ändå inte det som är det viktigaste för honom personligen.
– Det roligaste är att mejsla fram pjäsen i en välfungerande grupp och kanske nästan tappa tron på vägen, och sen i slutändan märka att det blev jättebra ändå.
Blåsa eller flåsa
I sommar medverkar förutom Haakana själv, också döttrarna Ellen och Annie i pjäsen De tre musketörerna, som har premiär på Raseborgs sommarteater 27 juni. Haakana spelar Aramis, en av musketörerna, Ellen gestaltar D’Artagnans syster och Annie splelar bland andra nunna och hovdam.
I förra årets produktion, Spamalot, minns Haakana att det mest utmanande för honom var att lära sig steppa, åtminstone behjälpligt, som han uttrycker det.
I år har han en hel del fysiska prestationer, som i kombination med rätt sorts andningsteknik, ska klaffa på scenen.
– Jag är med i en fartfylld dans där vi ska sjunga och dansa samtidigt, det går ännu, men efter det ska jag plocka fram en flöjt som jag ska spela på. Jag vet ännu inte hur det ska gå till, man ska ju blåsa, inte flåsa i en flöjt, skrattar Haakana.
Ett sommarteaterbesök med varmkorv, glass, lotteri, vädrets makter samt vänner och bekanta i vimlet, hör till många finlandssvenskars traditioner under semestern, vilket gläder den garvade amatörskådespelaren Markus Haakana.
Han hoppas förstås att publiken ska få den helhetsupplevelsen sommarteater ofta bjuder på, men vill också påminna om en sak han finner viktig i sammanhanget.
– Jag hoppas att de som besöker en sommarteater i år, ska minnas att det här är en form av teater som till största delen bedrivs med frivilliga krafter. Man ska inte låta det sänka ribban eller förväntningarna på själva pjäsen, men kanske påminna sig om att: ”Saakeli, allt det här har amatörer snott ihop igen i år!”.
Vega lördag sätter fingret på sommarteater, lördag 15.6 mellan 9.03-11. Vilken sommarteaterförsetällning ska du gå på i sommar och varför? Vad mer än pjäsen ser du fram emot? Har du själv stått på scenen eller fungerat som frivillig funktionär, vad har det givit dig? Skriv i formuläret nedan och berätta!
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!