Över fyrtio sångare i världsklass deltar just nu i Mirjam Helin-sångtävlingen i Helsingfors.
Här är det bokstavligen högt och lågt: kontratenorer och mezzosopraner ska bedömas i samma kategori som barytonerna och tävlingens enda bas, ukrainska Volodymyr Tysjkov.
De tävlande kommer från hela världen, mest amerikaner, sydkoreaner, kineser och européer.
För Finlands del tävlar sopranerna Iris Candelaria, Emma Mustaniemi och Heta Sammalisto samt barytonen Johannes Pesti.
Men kan man tävla i musik? Tyska sopranen Kathrin Lorenzen är tveksam.
– Egentligen tycker jag inte att man borde tävla i musik. Det är inte så pedagogiskt smart. Det kan rentav vara traumatiserande, säger Lorenzen.
Trots det gillar hon, paradoxalt nog, tävlingsformatet.
– Man får en plattform där man kan visa vad man kan. Man får uppmärksamhet för det man gör, och det ger uppmärksamhet till hela branschen.
– Såklart får man också många möjligheter om man vinner. Och det är bra att man går igenom en process med tydliga mål, och med deadlines, säger Lorenzen.
Tävlingsvan duo vill testa juryns gränser
Kathrin Lorenzen vann i vintras det svenska Solistpriset, så tävlingsvanan har hon inne. På en tävling gäller det inte bara att sjunga ”renast”, säger Lorenzen.
– Man vill visa upp så mycket som möjligt på den korta stunden man får vara på scen, säger hon och förklarar att ett kontrastrikt program därför är rätt väg att gå.
Man ska visa att man har mycket att säga musikaliskt och inte bara rösttekniskt.
Kathrin Lorenzen, sopran
– Jag ska sjunga allt från Bach till moderna grejer med growling, jag ska vara arg och vara jätteledsen. Man ska visa att man har mycket att säga musikaliskt och inte bara rösttekniskt, säger Lorenzen som uppträder på onsdagens dagsomgång.
På agendan finns också att provocera juryn. Det kan låta banalt men inom den relativt konservativa konstmusiken är varje avvikelse riskabel.
– Jag kommer inte vara så traditionell som de kanske förväntar sig. Så jag kommer till exempel sitta ner med Oskar på pianot och spela lite med honom i slutet av Bach. Det är en no-go för vissa, men vi ska göra det.
Oskar är Oskar Ekberg, Lorenzens pianist och musikaliska radarpar. Tillsammans har de en lied-duo, och har spelat tillsammans ett par år. Han anser också att musiktävlingar inte kanske levererar det man skulle tro.
– De som vinner tävlingarna är kanske inte... Det är de som råkar vara mest uppskattade just den dagen, säger Ekberg diplomatiskt.
– Det är inte nödvändigtvis samma sak som att säga att de är de bästa. Så det som är positivt med sådana här tävlingar och egentligen kanske alla tävlingar i musik är ju att formen ger ändå möjlighet för mer oupptäckta talanger att upptäckas.