Djungelpojken Wowglis äventyr får en sympatisk uppsättning på Finns sommarteater.
I ett fyndigt drag har föreställningens regissör Ylva Edlund valt att använda sig av ett manus som spelats på Borlänge Musikteater i Sverige, och som delvis frångår berättelsen i Disneys klassiska animationsfilm från 1967.
Föreställningen berättar historien om Mowgli som växer upp i djungeln uppfostrad av vargar och som talar djurens språk men tar upp också andra historier som finns i Rudyard Kiplings noveller från 1894.
Som så många klassiker för barn formas vår relation till dem inte av ursprungsverket i sig, utan av senare filmatiseringar. Det är ett lyckat beslut som låter publiken uppleva berättelserna som nya.
Alla Kiplings klassiska karaktärer finns givetvis med – pantern Bagheera (Frida Sågfors), björnen Baloo (Adina Kokkola), den onda tigern Shere Khan, och naturligtvis Mowgli själv (Nour Liljeström, Lina Londen) i lustfyllda tolkningar, samt ett grant galleri av apor, vargar och gamar.
Ett gäng elaka jägare tar också plats med den lastbare Boldeo (Wilhelm Nielsen) i spetsen, vars hänsynslöshet mot miljön, girighet, lögnaktighet sammanfattar de dåliga sidorna av mänskligheten gentemot miljön och sig själv.
Ylva Edlunds regi gör effektivt bruk av den dramatiska omgivningen på Finns sommarteater.
Den skogiga kullen som reser sig bakom scenen fungerar som en fantastisk fond för berättelsen där skådespelarna kan snubbla omkring och gå vilse inom lagom synhåll för publiken.
Uppsättningen bjuder också generöst på stora sång- och dansnummer i nykomponerade arrangemang av Peik von Essen.
Kiplings karaktärer har en slags evig kvalitet som fungerar utmärkt för att behandla aktuella teman som vårt förhållande till naturen, populism och rädslan för det främmande.
Mowglis mellanförskap mellan byn och djungeln blir talande för identitet och tillhörighet i världen.
Föreställningen är en härlig berättelse om glömda städer, försvunna guldskatter, familj och vänskap.
Lyssna på Kulturpodden om Djungelboken:
