Pride ordnas på flera orter i hela världen för att uppmärksamma och främja jämlikhet, likabehandling och rättigheter för hbtiq+ personer. I början av veckan inleddes Prideveckan i Vasa och Korsholm medan Pride i Närpes och Jakobstad firas i juli.
Peter Bergfeldt står i växthuset på gården till huset i Nykarleby och planterar. Om somrarna bor han i huset från 1700-talet i Nykarleby medan han den övriga tiden av året bor växelvis i Vasa och Nykarleby.
Bergfeldt växte upp i Nykarleby och kom ut som homosexuell i början av 1980-talet.
– Tonåren var inte enkla. Jag kom ut i början av 80-talet då jag var i tidig 20-årsålder.
Han berättar att det var många homosexuella på de närliggande orterna som flyttade till Stockholm som ansågs mer öppet och inkluderande för homosexuella. Också Bergfeldt flyttade från den lilla staden 1979, men inte till Stockholm utan till Vasa.
– Det var lättare i en lite större stad, trots att det (homofobi, red.anm.) nog fanns där också. Det var inte enkelt.
Till skillnad från 1970- och 80-talet anser Bergfeldt att stigmat kring hbtiq+ har gått framåt och att det är lättare för unga idag. Han berättar att unga idag vågar vara mer öppna och ta plats jämfört med hur det var då han själv var i samma ålder.
– Jag tror nog att det har gått framåt mycket och att det har blivit mer acceptans i samhället överlag. Det är lättare för de unga idag än vad det var när jag själv var ung.
För Bergfeldt var det till en början svårt att vara öppen med sin sexualitet. Då han förlovade sig med sin tidigare pojkvän vågade de inte göra det i Vasa.
– Vi vågade inte förlova oss i Vasa för att jag hade börjat jobba som frisör i Vasa och var rädd att någon skulle se oss när vi köpte ringar. Så vi åkte med tåg till Åbo och köpte ringarna eftersom ingen skulle känna igen oss där.
– Därför tror jag nog att det var mer hysch och försiktighet när man var ung själv mot vad det är idag.
”Det är skrämmande”
I slutet av maj lämnade elever i Sursik skola en undertecknad skrivelse där de protesterade mot att Prideflaggan skulle hissas vid deras skola. Flaggorna hann inte vara hissade mer än en dryg timme innan någon stal dem. Senare returnerades flaggorna, men var i oanvändbart skick.
Bergfeldt tycker att det är ledsamt att 300 av de nästan 600 eleverna i skolan inte vill att Prideflaggan ska vaja i flaggstången på skolgården.
– Det är skrämmande, jätteskrämmande och ledsamt.
I år kommer Bergfeldt att gå i paraden under Jakobstads Pride. Jakobstads Pride är det närmaste Pride-evenemanget i förhållande till Pedersöre och därför känns det extra viktigt för Bergfeldt att delta i år.
– I fjol gick jag under banderollen ”walking for those who can't”. När det här hände i Pedersöre så kände jag att man kommer att ha det färskt i minnet att det inte bara gäller sådana som har det svårt på grund av religion eller något annat sådant, utan det gäller också unga idag som blir förtryckta.
Bergfeldt vet inte om det ser annorlunda ut för hbtiq+ personer på övriga håll i Svenskfinland jämfört med Österbotten, men han påpekar att bibelbältet nog kan påverka.
Även om det enligt Bergfeldt har blivit lättare för de sexuella minoriteterna genom årens lopp anser han att det fortfarande är viktigt att Pride ordnas och att ämnet lyfts upp.
– Det är ännu en lång väg att gå innan vi kan känna att vi är jämställda. Pride är till för att visa att oavsett din sexualitet eller din könsidentitet så ska du ha rätt till samma rättigheter som alla andra. Därför blir jag jätteglad när jag ser heterosexuella som går med i paraden. Det värmer hjärtat att se att det finns sådana som stöder oss och vill att vi alla ska vara, leva och få vara den vi är oavsett.