En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Kl. 22.00 Nederländerna–England
Semifinal, BVB Stadion Dortmund Kommentatorer: Christoffer Herberts och Minea Lassas
Sällan har så få fått så lite tack för så mycket, för att ge fotbollsversionen av ett klassiskt engelskt citat.
Gareth Southgate och hans tränarteam har lyft England till en helt ny nivå. Landslaget gör i dag sin tredje semifinal på fyra turneringar, efter att innan det ha nått lika långt tre gånger på 26 försök.
I kväll kan en ny historisk landvinning göras. England har aldrig spelat final i en storturnering utanför hemlandet, men infriar laget sitt knappa favoritskap i semin blir det EM-final i Berlin på söndag.
Och vad får Southgate för detta? Skit, för att direkt citera BBC-programledaren och poddaren Gary Linekers tidigare analys av Englands EM. Den allmänna kritiken mot tränaren har varit personlig och oförlåtande, snudd på brutal, som om ökenvandringen från 1966 till 2018 aldrig existerat.
Att Englands spel hittills i turneringen varit oväntat energilöst och idéfattigt är lika sant. England vill ändå tro att riktningen är den rätta och att bitarna börjar falla på plats. Insatsen i kvartsfinalen mot Schweiz senast var den bästa hittills och högerkanten fungerade med Bukayo Saka som wingback och bäst på plan.
Nu finns hopp också för vänsterkanten, då långtidsskadade Luke Shaw är i spelskick och Marc Guéhi är tillbaka från avstängning. Två vänsterfotade försvarare i fembackslinjen kan ge den balans som saknats, även om Kieran Trippier ändå sägs starta innan Shaw kommer in från bänken.
De stora frågetecknen är de största namnen. Jude Bellingham är sliten, trött och småsur. Harry Kane har uppenbart en skada. Phil Foden och Declan Rice har en för lång säsong med för många matcher bakom sig. Och vad finns då kvar?
Nederländerna då? Nej, tränaren Ronald Koeman skulle inte vinna några popularitetstävlingar han heller. Framför allt inte i England där fotbollsfolket fortfarande är bittert efter ett uteblivet rött kort åt spelaren Koeman i en VM-kvalmatch 1993.
I Holland har Koemans landslag anklagats för att inte visa tillräckligt stort hjärta och för att inte nå upp till sin kapacitet. Tränarens citat efter kvartsfinalsegern mot Turkiet i lördags handlade också mest om att ”visa att tvivlarna hade fel”, en hälsning rakt till hemmasofforna och expertkommentatorerna.
Ur kritiken reser sig ett orangefärgat lag som spelar EM-semifinal för första gången på 20 år. Startelvan är klar till tio av elva delar. Fortfarande letar Koeman efter tredjelänken i kedjan bredvid Cody Gakpo och Memphis Depay. Donyell Malen tippas få chansen i dag, med Wout Weghorst kvar i sin roll som inhoppare.
Frågetecknen på den holländska sidan handlar mest om försvaret. Virgil van Dijk är kraftigt ifrågasatt på hemmaplan, och offensivt skickliga Denzel Dumfries kan också vara en säkerhetsrisk. Och håller EM:s yngsta målvakt Bart Verbruggen om det börjar blåsa snålt?
En semifinal med fler frågetecken än utropstecken väntar. I potten rätten att spela final på söndag, som utmanare till Spanien.
I så fall för Nederländernas del en chans att få revansch för VM-finalen 2010 då det blev spansk seger med 1–0. Vinner England skulle det betyda samma finalpar som i damernas VM för ett år sedan, också då med 1–0 till Spanien som slutsiffror.