I veckans avsnitt av NHL-podden diskuterar Mattias och Anders bland annat Edmontons chanser att fortfarande vända på 0–2-underläget mot Florida.
Lyckas Edmonton vända serien mot Florida eller blir det tredje finalförlusten på åtta försök?
Senast Oilers spelade om Stanley Cup-titeln skrevs årtalet 2006. Då hade det gått sexton år sedan den sista av Oilers fem titlar på sju slutspel. Och 23 år sedan finalpremiären för Gretzky, Kurri och de övriga legendarerna i tidernas mest anfallsglada lagbygge.
Här är de tidigare sju finalserierna i ett nötskal.
1983 – Bossy och bossarna från Long Island gav ungtupparna en lektion
Oilers 424 mål i grundserien var 74 stycken fler än vad det näst mest målhungriga laget stod för. Och 122 strutar mer än vad regerande mästarna New York Islanders gjorde i grundserien. Wayne Gretzkys 194 grundseriepoäng var i sin tur från en annan planet.
Andra sidan av Oilers-myntet var att målen regnade in även i den egna buren. Edmontons finalmotståndare Islanders släppte in 89 färre mål i grundserien än de anfallsglada gröngölingarna, som aldrig tidigare spelat om Stanley Cup-bucklan.
Islanders vann sin första titel 1980, som avslutning på säsongen då Oilers tillsammans med tre andra lag från den nedlagda utmanarserien WHA debuterade i NHL.
Islanders med bland andra alla tiders mest renodlade målskytt, Mike Bossy (50 mål varje gång han spelade en hel säsong, 9 av 10), Bobby Orrs efterföljare som ligans bästa back, Denis Potvin och den tidens Barkov, Bryan Trottier vann Stanley Cup även 1981 och 1982.
Våren 1983 blev sedan fjärde titeln på raken för ett av alla tiders bästa lagbyggen. Gretzky, Kurri och de övriga ”valparna” var fortfarande så våta bakom öronen att de inte lyckades skjuta fler än sex puckar i mål på fyra matcher. ”Isles” satt 17 strutar och vann med 4–0.
Kurri stod för övrigt för exakt hälften av Oilers sex mål. Varken Gretzky eller Messier lyckades få en enda puck bakom legendariska vinnarskallen Billy Smith i Islanders-buren.
1984: Pojkarna hade blivit män – Islanders tur att bli överkörda
New York Islanders avancerade 1984 för smått otroliga femte gången på raken till Stanley Cup-finalserien. Igen stod Edmonton för motståndet. Den här gången var det ett Oilers som inte längre lät sig rubbas av de griniga veteranerna från Long Island.
Glenn Sathers grabbar toppade grundserien för första gången. Wayne Gretzky stod för 205 poäng, Jari Kurri blev en ny 50-målsskytt (52 träffar) och Edmonton vann 57 av säsongens 80 matcher. Målskillnaden 446–314 berättar det mesta om vad Oilers handlade om.
Till skillnad från föregående vår gick produktionsmaskinen inte att stoppa heller i Stanley Cup-finalerna. Efter de första två matcherna vill det säga.
Match ett på Long Island slutade 1–0 till Oilers och match två hela 6–1 till Islanders. Men när serien flyttade till Edmonton blev det andra bullar. 7–2 till Oilers. Gånger två dessutom.
Mark Messier gjorde två mål i första hemmasegern, medan den något bortglömda svenska NHL-pionjären Willy Lindström och Wayne Gretzky blev Oilers tvåmålsskyttar i den andra 7–2-segern. Jari Kurri fick nöja sig med tre assister i målfesterna på prärien.
Oilers behövde bara en seger till för att vinna organisationens första Stanley Cup och då match nummer fem igen spelades i Edmonton – alltså tredje matchen i sträck på samma ort – gick hemmalaget inte att stoppa. NHL fick en ny mästare efter matchresultatet 5–2.
Jari Kurri noterades för 1+2 i den avgörande drabbningen och blev NHL-historiens första finländare att få sitt namn inristat i Lord Stanleys trofé.
1985: Oilers andra titel – Kurri tangerade målrekordet
Grundseriens två topplag möttes i Stanley Cup-finalserien 1985. Busarna från Broad Street, även kända som Philadelphia Flyers var etta, följt på fyra poängs avstånd av Oilers.
På individuell nivå var grundserien alla tiders fest för superduon Gretzky & Kurri. 99:an stod för 208 poäng (73+135) och nummer 17 blev tvåa i både poängligan och skytteligan med 135 respektive 71 – båda bäst i Kurris karriär. Poängtotalen har ingen finländare överskridit.
Precis som året tidigare vann Edmonton titeln med 4–1 i matcher. På vägen tangerade Jari Kurri alla tiders rekord för mål i ett slutspel: 19 baljor på 18 matcher känns som svårslaget. Då hade Flyern Reggie Leach faktiskt gjort samma mängd på 16 matcher våren 1976.
En 20 år ung Esa Tikkanen blev andra finländare att få en Stanley Cup-ring. ”Tiki” spelade säsongen i HIFK, men blev inkallad till Edmonton inför slutspelet och fick spela i tre matcher. Saldot blev 0+0 och 2 minuter i utvisningsbåset.
Ilkka Sinisalo som gjorde 36+37 på 70 grundseriematcher för Philadelphia och 6+1 på 19 slutspelsmatcher var finalseriens tredje finländare.
Flyers vann första finalen, sedan blev det fyra Oilers-segrar på raken – den sista med förkrossande 8–3.
1987: Kurri gjorde segermålet och Reijo Ruotsalainen blev Stanley Cup-vinnare
Efter att Oilers 1986 lånade titeln för en säsong till alla tiders framgångsrikaste NHL-lag, Montreal Canadiens, blev det åter dags för en final mellan Edmonton och Philadelphia.
Igen hade kombattanterna slutat som etta och tvåa i grundserien. Den här gången var Oilers bäst i maratonloppet. Och bäst var 80-talets andra dynasti (Islanders alltså den första) även i slutspelet.
Starten på finalerna vaggade kanske laget in i en falsk trygghetskänsla. Speciellt efter förlängningssegern som gav en till synes avgörande 2–0-ledning. Coachen ”Iron Mike” Keenans sträva Flyers vägrade ändå sälja sig billigt den här gången.
Philadelphia jobbade sig in kampen om Stanley Cup. Från 0–2 till 1–2, från 1–3 till 2–3 och från 0–2 i den sjätte matchen till en 3–2-seger som tvingade fram avgörande ”game seven”.
Sjunde finalen spelades i Edmontons redan mytomspunna hemmaarena Northlands Coliseum och där lät inte Oilers sig överraskas. Anfallsmaskinen utan like vann skotten med 43–20 och inte ens kommande Conn Smythe-vinnaren Ron Hextall kunde rädda Flyers.
Det tog till andra halvan av andra perioden innan Oilers lyckades gå upp i ledning efter Flyers tidiga ledningsmål. Jari Kurris 2–1-mål visade sig sedan bli segerstruten i matchen som slutade 3–1. Artturi Lehkonen blev följande finländare att göra ”cup clinching goal”.
För Kurri var det Stanley Cup nummer fyra, Esa Tikkanen fick sin andra ring – och nu var han en av lagets kärnspelare: med sju mål blev han fyra i Oilers skytteliga efter Kurri, Glenn Andersson och Messier. I grundserien hade ”Tiki” stått för 78 poäng på 76 matcher.
Även en tredje finländare fick fira Stanley Cup. Oilersbossen Glen Sather skeppade över den fantastiskt skickliga offensiva backen Reijo Ruotsalainen från Bern i schweiziska ligan vid trade deadline och ”Rexa” gjorde sin grej i Edmontons samtliga 21 slutspelsmatcher.
1988: Sista titeln med ”The Great One”
Allt skulle ändras i Edmonton efter våren 1988, men fortfarande var organisationens ikon Wayne ”The Great One” Gretzky kvar.
Som ett omen landade Oilers på 99 poäng i grundserien. Det gav ”bara” en tredje plats efter de kanadensiska konkurrenterna Calgary och Montreal, men när slutspelet körde igång kunde inget lag hota de redan ärrade veteranerna.
På vägen mot andra raka titeln förlorade Oilers sammanlagt två matcher, 16–2 alltså i playoff. Första förlusten mot Winnipeg i första rundan och andra mot Detroit i semfinalerna.
Grundseriesegraren Calgary i andra omgången och Boston i finalserien sveptes ur vägen.
Jari Kurri och Esa Tikkanen var trea och fyra i Oilers interna poängliga med 31 respektive 27 poäng. Wayne Gretzky avslutade sin tid i Edmonton med att göra 43 poäng på 19 matcher (12+31) och lämna alla övriga långt bakom.
Efter sista finalen blev det tårarnas tur. Gretzky packade flyttlasset och förvandlades till en Los Angeles King. Stanley Cup vann han aldrig igen.
De övriga i gänget hade fortfarande den stora finalföreställningen framför sig.
1990: Gyllene generationens avskedsfest
Wayne Gretzky hade redan spelat två säsonger i Los Angeles och Edmonton var inte längre laget som sköt mest mål i NHL. Våren 1989 slutade dessutom med att just Gretzkys Kings slog ut Oilers från playoff. I första omgången.
Med tanke på allt som hade förändrats är Stanley Cup-segern 1990 kanske den mäktigaste prestationen i Edmonton Oilers stora historia. Den odödliga avskedsfesten.
Gretzky och Paul Coffey var redan borta, Jari Kurri skulle lämna laget efter säsongen, medan såväl Mark Messier som Glenn Anderson hade endast ett år kvar på kontraktet.
Nu var ändå fortfarande Messier, Anderson, Kurri och såklart Esa Tikkanen kvar – igen anslöt dessutom Reijo Ruotsalainen inför slutspelet.
Efter en sju matcher lång nagelbitare i första slutspelsomgången mot Winnipeg kom det gamla gänget igång på allvar. 4–0 mot Kings, 4–2 mot Chicago och 4–1 (20–7 i målskillnad) mot Boston i finalserien.
Kurri stod för ett mäktigt avsked till Edmonton: 10+15 på 22 playoffmatcher efter 93 poäng på 78 grundseriematcher. Tikkanen var med 13 mål Oilers näst bästa målskytt i playoff och stod för 24 poäng på 22 matcher. Backvirtuosen Ruotsalainen flankerade med ypperliga 13 poäng.
Trion från Finland noterades sammanlagt alltså för 62 poäng under den 22 matcher långa playoffmarschen mot Stanley Cup-paraden. Alla tiders blåvita slutspelsprestation.
2006: Askungesagan tog slut i sista möjliga ögonblicket
Sexton år efter att Edmontons dynastilag gav sin sista föreställning stod Oilers för slutspelets skräll. Laget tog sig till slutspel som åttonde och sista lag från väst.
Slutspelet blev ändå en askungesaga. Detroit-dynastin vann grundserien och var enorm favorit i omgång ett. När pucken sedan föll till isen stod Oilers för slutspelets största skräll och slog ut Red Wings i sex matcher.
I andra omgången behövde Oilers igen sex matcher för att slå ut San José, medan Anaheim, som skulle vinna Stanley Cup följande vår, bara klarade av att ta en seger mot laget med backkolossen Chris Pronger som poängetta.
Största hjälten under Oilers magiska slutspelsvår var den fysiskt betydligt mindre keepern Dwayne Roloson.
Roloson, som tillbringade lockoutsäsongen 2004–05 i Lukko, gjorde i slutspelet det som kallas för att stå på huvudet. I de 18 matcherna han spelade, stoppade kanadensaren 92,7 procent av skotten, 573 av 618 puckar. Det vill säga att motståndarna snittade 34 skott per match.
I första finalen mot storfavoriten Carolina (grundseriens trea) slog oturen till. Ligamenten i Rolosons högra knä sade upp kontraktet när fyra minuter återstod. Då stod matchen 4–4. In hoppade Ty Conklin som släppte in Carolinas tredje skott: 5–4 seger till ”Canes”.
Därifrån framåt fick Jussi Markkanen stå för Edmonton. Markkanen hade spelat 37 matcher i grundserien, men fick se sig sidsteppad när Roloson trejdades in.
I finalserien gjorde Markkanen sedan en fin insats. Oilers vann tre finaler med Imatrasonen i buren, alltså lika många finalsegrar som förluster med Markkanen mellan stolparna. Tyvärr kom den tredje förlusten i final nummer sju.
Och det är ju det som alla i Edmonton minns. Inte många som noterar att Markkanens räddningsprocent i dödens match var 92,3.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, quanthockey.com, hockeydb.com, edmontonsun.com