Vid området som ligger mellan Aura å och Studentbystiftelsens nybygge Tyyssija finns det egentligen redan en park. Även om det vid första ögonkastet inte ser ut så.
Här finns äppelträd som planterades av stiftelsen under deras jubileumsår 2004. Då fanns det ännu en trädgårdsmästare som tog hand om dem. Nu är de däremot ganska övervuxna och kräver omvårdnad.
– Träden har drabbats av mumiesjuka när de står så nära varandra. Vi har försökt att beskära och frisera till dem så att de mår bättre och orkar ge en skörd, säger Be Nordling, ordförande i föreningen Raparperi.
Redan andra sommaren för projektet
Nordling stannar upp i rensningsarbetet för att berätta för Svenska Yle vad tanken är bakom projektet.
Under tiden slår föreningsmedlemmen Heli Konttinen gräs med en lie.
– Det här är andra sommaren som vi håller på med det här projektet. I fjol planerade vi mest och hade lite enklare talkodagar. Det här året har vi börjat med att skapa stigar mellan de olika odlingarna.
Enligt Nordling förändras visionen om projektet lite hela tiden, men grundtanken är densamma.
– Tanken är att skapa ett sorts matlandskap. I stället för att, som i de flesta parker bara ha vackra växter eller en gräsmatta, satsar vi här på vackra växter som samtidigt är ätbara.
Parken ska vara öppen för alla
Be Nordling berättar att föreningen Raparperi hoppas att området ska kännas inbjudande.
– Vi vill att det ska vara till för alla. Därför har vi ordnat trädgårdsträffar för de som vill syssla med odling men inte har en egen gård. Det är också en hel del studenter som bor i närheten som kommit förbi och tyckt om att få vara med.
Tanken är att det i framtiden också ska finnas lite redskap vid området så att vem som helst, när som helst kan komma och fixa lite.
Inte bara när föreningens medlemmar är på plats.
”Så lättskött som möjligt”
Det är ändå föreningens medlemmar som har ansvar för området.
– Målet är att det ska vara något som är så lättskött som möjligt. Vi har mångåriga odlingar med växter som är jämnstarka, då behöver man inte göra så mycket.
Det här betyder med andra ord att växterna som planteras i den ätbara parken ska kunna samexistera utan att tränga undan varandra.
Nordling berättar att det då finns ett mycket mindre behov av ogräsrensning än till exempel på en åker där det bara finns en enda gröda.
För att plantera en trädgård som på det stora hela klarar sig utan mycket uppmärksamhet ska man ta i beaktande vilken sorts plats man odlar på.
– Man kan fundera på hur fuktigt det är på ett ställe, hur mycket skugga och hur man kan ha växter som kompletterar varandra. Man skapar då system som till viss del fungerar av sig själva.
Torkan är en utmaning
Det varma sommarvädret är något som föreningen Raparperi har varit tvungna att ta i beaktande när de anlagt parken, därför välkomnar de regnväder då och då.
– När det var väldigt varmt så var det behagligt att jobba här i skuggan bland äppelträden, men såklart är torkan en utmaning. Också mångåriga växter kan ta stryk när det länge är torrt, även om sådana växter i regel klarar torka bättre.
Enligt Nordling måste alla som sysslar med trädgårdsodling vara beredda på längre perioder av torka och planera kring det.
När man planterar nya växter så behöver de ofta bevattnas under den första säsongen för att överleva.
Något egentligt bevattningssystem finns inte vid den ätbara parken, istället ska vattnet bäras ett par hundra meter, berättar Nordling.
– Vi planterar inte ut buskar i början av sommaren. Då skulle det vara stor sannolikhet att de dör ifall det blir torrt över en längre period. I stället är det bra att plantera buskar under hösten för då hinner de rota sig.