Hemma hos Lorna Culverwell finns det myggor överallt. En myggfångare på gården samlar in nya myggor efter behov, i arbetsrummet finns lådor, provrör och petriskålar med mygglarver, ägg och myggor. Dessutom finns det en stor frys full med myggor.
– Det här är inte någon vanlig frys som normala människor har, det här är min myggfrys. Här har jag tusentals myggor, säger Culverwell med ett brett leende.
Insektforskare Culverwell är passionerat intresserad av myggor. Hon håller på att kartlägga myggarterna i Finland, Sverige och Norge. Det är ett projekt som tar flera år.
Att myggorna ofta hamnar i frysen beror på att det är ett effektivt sätt att förvara dem. Om man monterar myggor på nålar torkar myggorna snabbare än om man fryser ner dem. De frysta myggorna behåller också formen och färgerna bättre och de kan monteras på nålar senare om det behövs.
Kyla är dessutom ett effektivt sätt att döda myggor utan gift och utan att de blir tillplattade.
Culverwell samlar in myggorna antingen som vuxna individer som flyger omkring eller som larver i olika vattendrag. I hemmakontoret utvecklas sedan larverna till puppor och myggor, och de vuxna honorna lägger ägg.
Alla arter ska dokumenteras och fotograferas noggrant i olika stadier av sin utveckling. Det här gäller både honorna som suger blod och hanarna som inte gör det. Hanarna rör sig ofta nära buskage och kan fångas med håv, eller så följer de efter honor och hamnar i myggfångaren.
Just nu fokuserar Lorna Culverwell på de pyttesmå myggäggen som varierar i utseende beroende på art. Det här kan man ändå se bara med hjälp av mikroskop. Med blotta ögat ser äggen ut som små mörka prickar i petriskålarna.
För att mygghonor ska lägga ägg behöver de suga blod, men ibland har de infångade myggorna inte hunnit sticka människor eller djur.
– Om jag känner mig modig och jag hittar en intressant mygga kan det hända att jag sticker in min hand till den så att den får den föda den behöver. Jag ber ingen annan att göra det och det här är det snabbaste sättet, säger Culverwell.
Alla myggarter är inte intresserade av människoblod, en del föredrar fåglar eller andra djur. Då kan det vara enklast att ta sig till sådana platser där myggor brukar lägga ägg och passa på att fånga honor innan äggläggningen.
Över 40 olika myggarter i Finland
Det finns 52 myggarter i Nordeuropa, varav 44 i Finland. Eller kanske bara 43, för en av arterna har inte observerats i Finland på länge och Culverwell är skeptisk till att arten ens har funnits här.
– Bara två exemplar har samlats in åren 1934 och 1935. Det ena exemplaret finns på Naturhistoriska museet i Helsingfors, men exemplaret är inte av rätt art. Det andra exemplaret har tappats bort.
När det gäller sällsynta arter som bevisligen finns i Norden kan allmänheten vara till stor hjälp för att hitta dem.
– Människor har fina mobiltelefoner som tar relativt bra bilder. Så länge myggan inte är tillplattad kan jag för det mesta se åtminstone vilket kön den har. Vissa arter har vackra färger som vanliga människor kanske inte uppfattar som så märkliga, men de hjälper mig att identifiera arten.
I de fall Lorna Culverwell får reda på vilken art det gäller kan hon också planera sina fältstudier så att hon besöker områden där intressanta arter förekommer.
Vissa myggarter sprider sjukdomar
– Myggor är intressanta, men också viktiga ur ett medicinskt perspektiv. De kan överföra virus, bakterier och parasiter. Det är viktigt att vi känner till myggarterna och de patogener de kan bära på som orsakar sjukdomar, säger Lorna Culverwell.
Sjukdomar som sprids via myggor är till exempel malaria, denguefeber och zika-virusinfektion.
Det finns stora luckor i kunskapen om myggarter och var de förekommer, både när det gäller Finland och andra länder.
– Det finns mycket vi ännu kan lära oss om myggor. Det är som ett pussel där du bara har några bitar. När du får alla bitar ser du en annan bild och det är det som är intressant, säger Culverwell.
Störst risk för myggburna sjukdomar finns i tropikerna, men i takt med klimatförändringen kan vissa sydliga arter småningom spridas norrut. Culverwell hittade ifjol en myggart som inte tidigare hade observerats i Finland. Det otrevliga med den nya myggarten är att den i andra länder har konstaterats sprida nilfeber.
Trots att myggorna i Norden inte sprider lika farliga sjukdomar som myggor i sydligare länder är det ändå värt att utföra forskning här, menar Culverwell.
– Man kan inte bara strunta i nordliga områden för att vi vet att det på andra områden finns kända sjukdomar. Vi behöver också veta vad som finns här hos oss. Om man inte söker efter något känner man inte heller till vad som finns, säger Culverwell.