Henrik Gustafsson var bara en liten pojke i lågstadieåldern när han för första gången kom i kontakt med livemusik och besökte sina första musikfestivaler. Det var i Ekenäs i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
– Jag minns Ramsrock på Ramsholmen och Knipans badstrand, där det också ordnades festivaler i tiderna. Vi hade ju några av Finlands största stjärnor i hembyn, som Paul Oxley´s Unit och Ben Marlene och hans gamla band French Kiss.
Gustafsson hade tur nog att ha äldre bröder som hämtade hem skivor och introducerade honom till cool ny musik som till exempel U2 och The Clash. Det var också bröderna som tog med honom på festivalerna hemma i Ekenäs.
– Jag gillade det de gillade. Om de sade att det här är bra, så var det bra, minns Gustafsson.
Första gången blev jag nog helt paff, att åhå!
Henrik Gustafsson
En ny värld öppnar sig
När Gustafsson flyttade till Åbo för att studera på 1990-talet öppnades en helt ny värld.
– Man kunde gå och se nästan vad som helst nästan varje kväll. På somrarna var det festivaler som Ruisrock och Down by the Laituri som gällde.
Men år 1998 hände någonting som fick Gustafsson, som vid det laget hunnit bli vuxen och en rätt så rutinerad festivalbesökare, att baxna: det första besöket på Roskildefestivalen i Danmark.
Roskildefestivalen är norra Europas största musikfestival som årligen besöks av 100 000 människor. Festivalbesökare från hela Europa kommer för att njuta av musiken och den speciella atmosfären.
– Första gången blev jag nog helt paff, att åhå!
Gustafsson, som åkt runt på finska festivaler som bland annat Provinssi-, Ilosaari-, och Ankkarock kring millennieskiftet, upplevde kontrasten mellan de inhemska festivalerna och Roskilde som enorm.
De finska festivalerna arrangerades på stora sandplaner omringade av metallstängsel.
– Stränga ordningsvakter i kombination med den strama alkoholpolitiken på festivalområdet påminde mera om ett fångläger. Det var bara taggtråden som fattades, säger Gustafsson med ett skratt.
– Sen kommer man till Roskilde där det fanns tio olika scener där man kunde lyssna på band som man bara drömt om att få se i Finland. Allt var så mycket större, så välorganiserat och man fick röra sig fritt överallt, minns Gustafsson.
Sedan det första besöket i Roskilde har Henrik Gustafsson deltagit i alla Roskildefestivaler, förutom de som blev inställda på grunda av coronapandemin åren 2020 och 2021. I år blir det 25:e gången gillt.
Ölburken utbytt mot kameran
De första 10–20 åren av Roskildebesök minns Henrik Gustafsson som väldigt roliga, med betoning på det sociala.
– Man drack och festade mer än läkaren skulle rekommendera och missade en hel massa. Det var jätteroligt det också. Men sen blev vi vuxna och då orkar man inte hålla på och kröka mera. Man blir så trött, skrattar Gustafsson.
I stället för ölburken håller Gustafsson numera i en kamera under konserterna. Han kombinerar sin passion för livemusik med sitt intresse för fotografering.
Han minns en speciell händelse från en konsert, också den i Roskilde, från år 2017 då han var och kollade in det sydafrikanska bandet Bantu Continua Uhuru Consciousness (BCUC). Han stod längst framme för att ta bilder. Bandmedlemmarna, som Gustafsson stiftat bekantskap med tidigare, kände igen honom och drog upp honom på scenen för att fotografera.
Dagen därpå var jag blå på båda låren
Henrik Gustafsson
Men ordningsvakterna visste inte att bandet uttryckligen ville ha upp honom på scenen för att ta bilder.
Det är strängt förbjudet att stiga upp på den närmast heliga scenen och till vakternas uppgift hör att avlägsna alla som ens gör minsta anspråk på att äntra scenen. Det här ledde till en dragkamp mellan bandmedlemmar och vakter, med Gustafsson och hans kamera som insats.
– Först drar bandet upp mig och sen drar ordningsvakterna ner mig och sen drar bandet upp mig tillbaka igen. Dagen därpå var jag blå på båda låren efter att jag åkt över stängslet fram och tillbaka några gånger, minns Gustafsson.
Det ultimata festivalbesöket
I dagarna lyfter flyget mot ett nytt efterlängtat besök till Danmark och Roskildefestivalen för Henrik Gustafssons del. Han tipsar förstagångsbesökare om att förbereda sig väl och noggrant kolla in väderleksprognosen. Själv föredrar han en temperatur kring 20 grader, mulet och uppehåll.
– Jag har varit närmare 100 dagar i Roskilde och vet att det så gott som alltid blir lite kyligt till natten. Om det utlovas regn, ta med regnkläder och stövlar. Det är inte trevligt att stå genomblöt i publiken om det öser ner i fyra dagar.
Det ultimata för Gustafsson är då det inte finns för många favoriter bland artisterna, då väljer man lätt favoriterna och går miste om så mycket annat, resonerar han.
– Då blir det lätt Nick Cave för femtioelfte gången. Den bästa Roskilde någonsin för mig var ett år då det inte fanns så mycket extra. Då hittade jag mycket nytt och sådant som jag annars inte skulle ha gått och kollat in, säger Gustafsson.
Vilken sorts festivalbesökare är du? Vilken festival är den bästa och varför? Vega Lördag sätter fingret på festivalminnen 29.6 mellan 9.03 och 11 och vill gärna höra dina. Skriv in din berättelse i formuläret nedan.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!