Där Ronja Grönblom och Veera Hokka är, där är skratt. Vi kommer dit, men vi börjar i andra ändan.
Vilken är den svåraste stunden ni upplevt under era fem och ett halvt år tillsammans?
Veera berättar om rysaren strax före VM i fjol.
– Vi skulle ha ett förberedande VM-läger i Belgien och då vi kom fram dit var trailern med våra båtar och all utrustning borta.
Stulen.
Efter att i några timmar ha kört runt längs kusten och kollat alla hamnar i närheten var båtarna fortfarande lika försvunna.
– Stunden då vi marscherade in på polisstationen och berättade att vi blivit av med all vår utrustning var nog den mest absurda hittills i mitt liv, minns Veera.
Stressen över huruvida båtarna och resten av grejorna möjligtvis skulle hittas eller om de var förlorade för evigt var enorm.
Tre dagar senare kunde de åka till Holland och hämta sin utrustning.
Den holländska tjuven med tjejernas trailer på släp hade fångats på bild och tack vare den belgiska och holländska polisens effektiva och välvilliga samarbete fick historien ett lyckligt slut.
– Good times, konstaterar Ronja med ett leende.
Tiden har förgyllt minnet.
Eller så berättar repliken något om Ronja Grönblom.
Då Sportliv sätter 49er FX-duon på varsin stol mitt emot varandra och ber dem berätta vad de uppskattar mest hos varandra säger Veera Hokka:
– Jag uppskattar och beundrar det att du även i utmanande situationer har energi att förbli positiv och kämpa dig igenom dem och sprida glädje omkring dig.
Good times, med andra ord.
– Det här är nog vårt mest romantiska ögonblick, konstaterar Ronja Grönblom och följer upp med ett gapskratt som smittar av sig på Veera.
De är helt tydligt på samma våglängd. Och har nära till skratt.
Då lugnet lagt sig fortsätter Ronja:
– Jag uppskattar och beundrar din målmedvetenhet och ditt engagemang i projektet. Du gav dig helhjärtat in i det genast från dag ett.
Räkna med en taggad finländsk besättning då 49er FX-klassen börjar tävla om OS-ära på vattnen utanför Marseille i slutet av juli.
Se Sportlivs reportage om Ronja Grönblom och Veera Hokka på Arenan:
Vuxit upp i seglarfamiljer
De träffades första gången på ett optimistjolleläger då Ronja Grönblom var tio och Veera Hokka tolv. I den åldern spelar två års åldersskillnad större roll än senare i livet, konstaterar OS-debutanterna i dag.
De minns varandra väl från den tiden, men inga vänskapsband knöts ännu då.
Ronja Grönblom har vuxit upp i en familj där båda föräldrarna är seglare. Pappa Richard har deltagit i två OS. I Montreal 1976 seglade han Finnjolle och i Atlanta 1996 i Star-klassen tillsammans med Ville Kurki.
Samma dag som Grönblom och Hokka fixade nationsplatsen till Paris i april steg mamma Pia i land efter över sju månader ombord på Tapio Lehtinens båt Galiana i jordenruntseglingen Ocean Globe Race.
Det tar inte slut där. I Berlin-OS 1936 ingick nämligen farfar Sven i sin farbror Gunnars besättning på hans 8mR-båt. Därmed blir 24-åriga Ronja OS-seglare i fjärde generationen i släkten Grönblom.
– Det att den här OS-bakgrunden finns i familjen har gjort att drömmen på ett sätt känts närmare. Att det absolut är möjligt, konstaterar Grönblom som haft OS-drömmar sedan hon var liten flicka.
– Dessutom har jag en sån attityd i livet att if you can dream it, you can do it.
Veera Hokka har hängt med på seglatser med sina föräldrar sedan hon var bebis. I 9–10-årsåldern började hon i jolleskola och då pappa Kari Hokka började träna juniorer i hemmaföreningen i Esbo, blev seglingen fars och dotters gemensamma hobby.
Mer seriös blev hobbyn då hon började i Backasbrinkens idrottsgymnasium. Trots ett junior-VM-guld i 29er tillsammans med Sirre Kronlöf år 2015 valde Veera ändå bort seglingen efter studentexamen. Hon flyttade till Tammerfors för att studera medicin.
Fann varandra direkt
Samtidigt som Veera Hokka inledde sina läkarstudier hösten 2018 var Ronja Grönblom på jakt efter en ny seglingspartner.
– Utbudet av skeppare och gastar och speciellt sådana som på allvar vill binda sig till ett OS-projekt är ganska litet i Finland och då föreslog en tidigare tränare att jag skulle testa med Veera, berättar Ronja.
Tränaren ringde upp Veera som då hade hunnit studera flitigt i ett par månader och gav henne några dagars betänketid innan båtarna skulle packas iväg till testlägret i Portugal.
En sån chans får man bara en gång i livet så jag bestämde mig nog ganska snabbt. För visst hade jag fortfarande lust att segla.
Veera Hokka
Vi kände ganska snabbt att det här kommer att bli bra. Vi har jätteroligt tillsammans både i båten och på land och vi har samma målsättning. Med det kommer man ganska långt.
Ronja Grönblom
Båda är överens om att det är ytterst viktigt att man trivs och har roligt tillsammans om man ger sig in i ett långt projekt med så många resdagar.
OS mål från dag ett
Tjejerna kom överens om att satsa fram till OS i Tokyo. Samarbetet gick bra och duon var ytterst nära att knipa en OS-plats på första försöket.
Då de inte nådde riktigt ända fram tog de en tankepaus och satsade på varsitt håll på sina studier.
Rätt snart bestämde de sig för ett nytt OS-projekt – mot Paris 2024.
– Visst har vi haft både toppar och dalar längs vägen. Speciellt år 2022 var tuffare. Vi hade en del utmaningar med både hälsa och skador. Då prövades nog vårt projekt. Men vi klarade oss över det, berättar Ronja.
I VM 2022 var olyckan framme då båten slog mot en våg och Veera kraschade mot båten så att ett större blodkärl i vaden sprack. De fullföljde tävlingen, men under tiden hann blodutgjutelsen orsaka ett våldsamt tryck i vaden. Veera kunde inte gå på flera veckor och teamet missade flera tävlingar.
– Efter det var jag lite rädd att sätta upp riktigt hög fart i stora vågor, så det inte skulle hända igen och vi i värsta fall skulle missa flera månader, säger Veera som är den som trimmar seglen och ser till att båten går fort.
I augusti i fjol gick VM i Holland. Där stod tio av de totalt maximalt fjorton OS-platserna för ett europeiskt båtlag på spel.
Strax efter rumban med de försvunna båtarna.
Grönblom och Hokka slutade elva, tre poäng från en OS-plats. Några år tidigare hade de kommit lika nära Tokyo-OS.
Besvikelsen var enorm, men duon lyckades snabbt skifta fokus. Först mot den europeiska kvalregattan i november – som tyvärr inte heller gav önskat resultat. Och sedan mot den sista chansen, Last Chance Regatta i Frankrike i slutet av april.
– Nog var vi lite stressade då. Fast mer över att det skulle hända något överraskande. Att vi skulle drabbas av en skada eller bli sjuka eller något sådant. Men vi fixade det!
Där Ronja senare i sommar kommer att skriva finländsk idrottshistoria, känns OS-biljetten för Veera speciellt viktig av en helt annan orsak.
– Vi har jagat det här i över fem år. Under de senaste ett och ett halvt åren har mina läkarstudier varit på paus då jag satsat fullt på seglingen. Nu är det lätt att också utåt säga att det definitivt var värt det.
Tränar i OS-vattnen i Medelhavet
De två senaste åren har Ronja och Veera haft sin bas i Marseille, där OS-seglingen avgörs i slutet av juli och början av augusti. Hemma i Finland är basen Helsingfors Segelsällskap.
Träningsupplägget är sådant att all seglingsträning sker utomlands, medan fysträningen och återhämtningen sker i Finland. Där Medelhavet är deras arbetsplats då de seglar, utförs jobbet i Finland i Olympiska träningscentret Urhea i Helsingfors.
Eftersom deras egna 49er FX-båtar är i Marseille har tjejerna fått låna bröderna Aatos och Onni Kylävainios 49er då Sportliv ska filma dem på vattnen utanför Drumsö i Helsingfors.
– Det är riktigt spännande att vara i Finland och segla. Vi har egentligen inte seglat här på tre år. Männens båt och segelytor är lite större men det ska nog gå bra, säger skepparen Ronja.
Fram till slutet av juli fortsätter träningen nere i Marseille. Duon har fått en ny båt till OS så det är mycket som ska testas.
– Alla segel är nya. Dem ska vi köra och testa och justera så de blir så bra som möjligt, berättar gasten Veera.
Målet i OS är att vara med i medaljracet torsdagen den första augusti. Dit når hälften av de 20 båtlagen. I VM har duon som bäst slutat fyra.
Som OS-seglare är de unga. Ronja är 24, Veera 26.
Vi har seglat tillsammans i fem och ett halvt år. Det finns de som seglat ihop i tio och ett halvt år. Så de har definitivt mer erfarenhet och det ser man i vissa tajta situationer.
Ronja Grönblom
Där Ronja och Veera är, där rungar skratten. Och det de gillar bäst hos varandra är att den andra nästan alltid är på gott humör.
Men mellan skratten kan man också förnimma noggrannheten och målmedvetenheten.
– Ibland irriterar det mig att du är lite mer noggrann än jag och att jag måste kämpa för att hållas på samma nivå, avslöjar Veera.
– Jag beundrar din energi, men ibland kan den också irritera om jag skulle vilja ta det lite lugnt och du bara vill köra på, kontrar Ronja.
Och så skrattar de gott.
Bägge är överens om att teamets styrka är att de aldrig ger upp utan kämpar in i det sista. Och att de är bra på att nolla också de största motgångarna.
– Vi ger inte upp förrän den sista tävlingen är i mål.
Då Grönblom och Hokka kommit i mål i Marseille väntar skolbänken. Grönblom ska bli magister i finansiell ekonomi från Hanken, Hokka läkare från Tammerfors universitet.
Och sen kanske det blir ett OS-projekt till, för visst lockar Los Angeles år 2028.