Edmonton, Florida, Barkov, McDavid – och en hel del Patrik Laine. Det är vad Yle Sportens NHL-podd tuggar på i midsommarveckans avsnitt.
Nu är han trea genom tiderna – och etta genom tiderna.
Connor McDavid har efter final nummer fem gjort 42 poäng i årets slutspel – endast Wayne Gretzky och Mario Lemiex finns före i alla tiders statistik. Gretzky gjorde 47 poäng 1985 och 43 poäng 1988. Mario Lemieux stod för 44 poäng i playoff 1991.
Ingen annan än dessa tre har spräckt 40-poängsgränsen i slutspelet.
Ett historiskt rekord – ett av dem som aldrig skulle slås – har Edmontons nuvarande kapten ändå redan tagit av kaptenen från Oilers dynastitider på 1980-talet. McDavid är nu uppe i 34 assist, ”The Great One” levererade som bäst 31 assist. För 42 år sedan.
Om Edmonton lyckas föra finalvändningen från 0–3 hela vägen till match sju, är det till och med sannolikt att 97:an gör de sex poäng som behövs för att stiga förbi 99:an till alla tiders poängetta i ett slutspel.
Fundera på det: förbi Wayne Gretzky när han och Edmonton var som vildast under det extremt anfallsglada 1980-talet. Det borde inte i egentligen vara möjligt. Sådana siffror skulle helt enkelt inte längre finnas på någon som helst karta.
Redan nu vågar undertecknad påstå att McDavids 3+5 i de två senaste matcherna har garanterat NHL:s största stjärna Conn Smythe-trofén – titeln som slutspelets bästa spelare.
Även om Florida vinner den stora bucklan.
I så fall blir han först den andra utespelaren vid sidan av Philadelphia Flyers målkanon Reggie Leach år 1976 att vinna Conn Smythe i det förlorande finallaget.
Om det går så, kommer McDavid vara den trumpnaste Conn Smythe-vinnaren någonsin.
Men ifall Oilers fullbordar comebacken och vinner i match sju…
Är McDavid på väg att ta över titeln som bäst genom tiderna?
Toronto Maple Leafs av årgång 1941–42 är NHL-historiens enda att lag vända en finalserie till seger ur ett 0–3-underläge. På den tiden fanns det bara sex lag i NHL och Detroit Red Wings var gänget som i över 80 år ensamt ha fått bara hundhuvudet för en dylik totalkollaps.
Att det hände mitt under ett brinnande världskrig med Nordamerika inblandat och ishockey därför inte ens i Kanada drog ner de största rubrikerna, gör att vändningen som nu kan vara på gång är någonting totalt annat.
Förutom att allt som har med kommunikation och uppmärksamhet att göra i dag är från en annan värld, håller också kvaliteten på spelarna, målvakterna och det taktiska lagspelet en nivå som inte ens kan jämföras med sexlagsligan.
Om Edmonton efter en totalvändning blir Stanley Cup-vinnare som första kanadensiska lag på över 31 år, är det mycket tack vare ledarskapet och produktionen som NHL:s största galjonsfigur Connor McDavid bidrar med.
Då blir bragdens helhet någonting så stort att diskussionen om McDavid som alla tiders största spelare blir relevant.
Konkurrensen på alla fronter är så mycket styvare än för 30 eller 40 år sedan att nummer 97 kan vara på väg mot att utmana nummer 99 om titeln som bäst genom tiderna.
Dit är det ändå fortfarande långt – minst 8200 kilometer på resande fot och 129 minuter effektiv speltid.
Florida har fortfarande oddsen på sin sida
Efter all lovsång till Connor McDavid och hans Edmonton – hela laget har höjt sig till en ny nivå (förutom nr 29) – är det ändå skäl att tona ner Oilers möjligheter. Florida har fortfarande två matchbollar av vilka först den eventuellt andra är kritisk.
Det ena lagets briljanta prestationer är alltid i relation till hur motståndaren sköter sig. Och hur tillfälligheter och stolpe in – stolpe ut påverkar resultatet.
Alla är säkert överens om att Oilers 8–1-utklassning var en match där Edmonton spelade på sin högsta nivå, medan Florida gjorde sin sämsta match sedan Rangers vann sin bortaseger i Sunrise för flera veckor sedan. En total ”förbimatch”.
I final nummer fem var Panthers ändå starkt. Jakten från 0–3 och 1–4 till 3–4 och de nerviga slutminuterna visade att Floridas styrkor fortfarande fungerar mot Edmonton.
Nu hade Oilers flytet på sin sida (exempelvis igen 1–0 i boxplay), lyckades göra två powerplaymål och målvakten Stuart Skinner var för andra matchen i sträck bättre i keeperduellen med Sergej Bobrovskij.
Tar man en titt på statistiksiffrorna, som såklart välförtjänt överskuggas av resultatet, så var femte finalen inte alls en dålig prestation av Florida: 32–24 i skott, 60–40 i tekningsprocent, 38–16 i tacklingar.
Fortsätter Florida att spela sådan hockey, är det extremt osannolikt att förlustsviten förlängs till fyra. Och det är det som Oilers-spelarna behöver för att inte åka med besvikelsens tårar rinnande längs kinderna när röken lagt sig.
Inte två förluster, inte tre: fyra raka.
Att Edmonton skulle svepas med 4–0 kändes hela tiden osannolikt. Det är ändå inget mot osannolikheten för fyra raka Panthers-förluster. Florida av årgång 2023–24 tar inte stryk fyra gånger på raken.
Minst en nyckelspelare måste återfå sin nivå – Bobrovskij?
Om matchbilden i sjätte drabbningen ser ut som i den femte matchen behövs det bara en förändring för att match sju blir ospelad: Sergej Bobrovskij vinner målvaktsduellen mot Stuart Skinner.
Edmonton-keepern har nu slagit Floridas erfarna dubbla Vezina-vinnare två gånger i sträck. Ska det fortsätta så? Undertecknad har svårt att tro på det. Är inte förvånad om det finns en massa statistik som stöder min skepsis.
Skinner har i finalerna fyra och fem haft det psykiska upplägget på sin sida: Edmonton var redan uträknat och han bar inte den stora skulden. Den på denna nivå oprövade keepern hade egentligen allt att vinna. Nu skruvas förväntningarna på honom upp drastiskt.
Inte omöjligt att ögonblicket sätter för stor press på Skinner framför en extatisk hemmapublik i match sex.
Eller kanske Barkov?
Aleksander Barkov är ett annat uppenbart alternativ till en spelare som både kan och bör höja nivån i jämförelse med finalerna fyra och fem. I dem noterades han sammanlagt för -4, och runda 0+0.
Väldigt svårt att tro på att inte ”Sasha” har en riktigt stor match i sig. I final sex. Eller sju. Speciellt som puckarna i ärlighetens namn inte alls studsat hans väg under de senaste 120 minuterna av finalhockeyn.
Ändå har Barkov i båda förlustmatcherna haft skott på mål från bra lägen och i final fem vann smått förkrossande 71 procent av sina tekningar.
I de tre första finalerna var det Edmontons kapten McDavid som förväntades höja sig och Florida-kaptenen Barkov var otroligt bra. I Oilers två segrar vände det totalt: McDavid avgjorde, medan Barkov inte kunde göra resultat.
Världens bästa tvåvägspelare har haft ordentligt med tid på sig att fundera och ladda om när pucken faller till isen i final nummer sex klockan 03 finländsk tid natten mot midsommardagen.
Eller de utpräglade avgörarna?
Matthew Tkachuk – den tredje storstjärnan i Florida – tog redan ett stort steg mot sin vanliga nivå i femte finalen, efter att inte ha varit sig själv i de fyra första matcherna. Han lär knappast på nytt falla tillbaka till irrelevans.
Och Floridas två vassaste målskyttar Sam Reinhart och Carter Verhaeghe har hittills hittat rätt sammanlagt bara två gånger i finalserien. Chanser har nog funnits.
Visst finns det även spelare i Edmonton som kan höja sig – speciellt Draisaitl – men fortfarande gäller samma som innan finalserien startade: Florida har fler alternativ. Florida har oddsen på sin sida.
Fyra förluster på raken, det händer inte.
Ha en fin midsommar – tack för att du läste!
Källor: nhl.com, hockeydb.com, quanthockey.com