Både fåglar och pollinerare trivs bäst i öppna landskap och det är de betande djuren som håller de traditionella landskapen öppna.
Ängsmarkerna är viktiga för många insekt- och växtarter. Att användningen av naturbeten och naturlig ängsväxtlighet som foder har minskat och upphört har lett till att många arter och naturtyper i jordbruksmiljön är hotade.
– Vi borde ha fler djur på bete. Framförallt bete på halvnaturliga betesmarker – som kanske rentav aldrig har blivit plöjda – och i ängsområden, konstaterar Johan Ekroos, biträdande professor i lantbruksvetenskap vid Helsingfors universitet.
Att ha fler djur på bete betyder däremot att vi inte kan ha lika stor djurproduktion som i dag, säger Ekroos.
Dagens produktion bygger långt på att djuren inte behöver föras till bete. Men kor som hålls inomhus har ingen betydelse för biodiversiteten.
Behövs mera växtlighet mellan åker och skogskant
För jordbruksområdenas traditionella arter är de största hoten effektivare åkerbruk, färre kantzoner av sämre kvalitet och användningen av växtskyddsmedel.
Jordbruksproducenterna har i samarbete med forskare från Finlands miljöcentral och Naturresursinstitutet gjort upp en färdplan för naturens mångfald.
De åtgärder som ska öka biodiversiteten stämmer väl överens med vad som borde göras för att minska koldioxidutsläppen.
Vi är en del av samhället och vi måste delta i den här diskussionen
Rikard Korkman, ombudsman vid SLC
På åkrar och åkrarnas kantområden är pollinerarväxter, fånggrödor, jordförbättringsväxter och naturvårdsvallar kostnadseffektiva åtgärder för naturens mångfald i konventionellt jordbruk.
Mullhalten i finska odlingsjordar sjunker, vilket är skadligt för markorganismerna. Med hjälp av jordförbättrande växter kan mullhalten ökas vilket i förlängningen ger bättre skördar.
– Det är egentligen fråga om en win-win situation där kolbindningen, mångfalden och mullhalten ökar samtidigt, konstaterar Rikard Korkman, jordbrukare och ombudsman vid Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC.
Hoppas på att bönderna ser nyttan
Jordbruket lyder under stark styrning både nationellt och i EU.
Mångfalden i jordbruksmiljön kan förbättras med en mängd politiska åtgärder och riktad stödfinansiering. Kulturbiotoper och mångfaldsåkrar är dyrare att upprätthålla.
Om EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP27-periodens miljöåtgärder, verkställs är de sammanlagda kostnaderna enligt färdplanen 200 miljoner euro till 2030 och inemot en miljard till 2050.
I mera ambitiösa scenarier är totalkostnaden 530 miljoner euro till 2030 och inemot 2,6 miljarder euro till 2050.
– Vi får också feedback av våra medlemmar om varför vi håller på med sådana här saker när vi borde diskutera lönsamhet. Men det är bara så att vi är en del av samhället och vi måste delta i den här diskussionen, konstaterar Korkman.