De sista hindren för Mark Ruttes val som Natos nya generalsekreterare röjdes på onsdagen då Nordatlantiska rådet, Natos högsta beslutsfattande organ, meddelade att den avgående nederländska premiärministern tar över efter norrmannen Jens Stoltenberg.
Rutte hade inte gjort någon hemlighet av sina ambitioner inom försvarsalliansen och har redan i månader betraktats som den starkaste kandidaten för posten.
De sista hindren på vägen röjdes när Rumäniens president Klaus Johannis meddelade att han drar tillbaka sin kandidatur. Estlands premiärminister Kaja Kallas, som också förekommit i spekulationerna som nästa Natochef, ser i sin tur ut att bli ny utrikeschef för EU efter spanjoren Josep Borrell.
Till Ruttes fördel talade bland annat hans långvariga erfarenhet som premiärminister samt de goda relationerna till USA. Nederländernas beslut att donera använda F18-jaktplan till Ukraina har knappast heller försämrat Ruttes chanser till Natouppdraget.
Rutte blir den genom tiderna fjärde nederländaren att leda försvarsalliansen i en tid då såväl Nato som dess omgivning står inför stora omvälvningar. Vi listar tre viktiga frågor som Rutte får ta itu med som ny Nato-chef.
1. Det fortsatta stödet till Ukraina
Även om Nato som försvarsallians inte är en part i kriget mellan Ryssland och Ukraina så har dess medlemsländer stöttat Ukraina med såväl vapen som ekonomiska bidrag i miljardklassen.
Fortsatt stöd lär behövas då inget pekar på att Ryssland skulle vara berett att ge upp sina militära ambitioner i Ukraina. Tvärtom har Rysslands angrepp mot såväl militära som civila mål fortsatt med oförminskad styrka.
För att säkerställa hjälpen till Ukraina beslöt Natos försvarsministrar vid sitt senaste möte att försvarsalliansen tar över ansvaret för koordineringen av vapenleveranser och utbildningen av ukrainska soldater från den USA-ledda kontaktgruppen för Ukraina. Beslutet kan ses som ett tecken på ett djupt och långsiktigt stöd för Ukraina från Natos sida.
Stödet för Ukraina är ändå inte odelat inom försvarsalliansen.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán avkrävde ett löfte från Rutte om att ungersk personal och ungerska resurser inte ska användas för eventuella Natoinsatser i Ukraina i gengäld mot att stödja hans kandidatur. Ungern har också bromsat EU:s vapenhjälp till Ukraina samt sanktionsbeslut mot Ryssland.
Motståndet från ett enskilt medlemsland land stjälper inte stödet för Ukraina. Däremot får Mark Rutte problem om fler länder följer Viktor Orbáns exempel och börjar ifrågasätta stödet till Ukraina.
2. Natoländernas försvarsinvesteringar
Natoländernas försvarsinvesteringar är ett återkommande tema vid försvarsalliansens beslutsfattande möten och ett föremål för gnabb mellan USA och de övriga medlemsländerna.
I bakgrunden finns ett långvarigt amerikanskt missnöje med att USA får stå för notan när de övriga medlemsländerna inte satsar tillräckligt på sin försvarsförmåga.
I USA hänvisar man till Natos beslut om att varje medlemsland borde spendera åtminstone två procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret. Framtill nyligen var det endast en bråkdel av länderna som levde upp till de gemensamma målen med USA som det i särklass mest dominerande Natolandet.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina och det försämrade säkerhetsläget i Europa har emellertid fått de övriga Natoländerna att ta sig i kragen vad försvarsinvesteringar beträffar. Färsk statistik visar att hela 23 Natoländer, bland dem Finland, kommer att uppfylla tvåprocentsmålet i år.
Den stora frågan är hur de allierade ska klara av att upprätthålla nivån på försvarsinvesteringar i ett kärvt ekonomiskt läge. Medlemsländerna måste också lägga undan pengar för fortsatt militärt stöd till Ukraina, en summa som kan räknas till godo inom ramen för tvåprocentsmålet.
3. Presidentvalet i USA och en möjlig ny Trump-era
America is back (USA är tillbaka), förkunnade president Joe Biden då han stakade ut riktlinjerna för USA:s utrikespolitik efter presidentvalet år 2020. Det Biden syftade på med sitt uttalande var att det åter var dags för USA att ta en en aktiv och konstruktiv roll i internationella sammanhang.
Beskedet kom som en lättnad för USA:s allierade efter Donald Trumps presidentperiod, som bland annat kännetecknades av skymfer mot andra Natoländer och upprepade hot om att USA kommer att dra sig ur Nato.
Trump har inte heller förnekat sig i upptakten till höstens presidentval i USA, där han åter är uppställd. Han har bland annat sagt att han inte skulle försvara vissa Natoländer vid ett ryskt anfall ”om dessa inte betalar”. Uttalandet torde oroa i synnerhet Natos östliga medlemsländer, som krävt handfastare garantier för skyddet av Natos östra flank.
Om USA går mot en ny Trump-era är det Mark Rutte som får agera åskledare mellan en ombytlig president och hans europeiska allierade.
Relationen till USA kan bli den största stötestenen för Mark Rutte som fått epitetet Trumpviskaren på grund av sina tidigare erfarenheter av att handskas med Donald Trump.