Tänk dig att klockan är sju på kvällen, det är ännu 28 grader varmt och det blåser just lagom för att bromsarna och myggorna ska hållas borta.
Tänk dig att du sitter på en träläktare och att du tittar ut över ett fint och välskött gårdstun. Tänk dig att ett dragspel börjar ljuda ackompanjerat av fiol, ståbas och trummor och spelet börjar.
Kan det bli bättre? Knappast.
Inte när inramningen är sådan och sommarvädret skryter så det står härliga till och du sitter på Åliden i Purmo och tittar på Pedersöre Teaters uppsättning av det välkända svenska folklustspelet Snålvatten och jäkelskap.
Snålvatten och jäkelskap
Pjäsen är buskis av första klass. Den fick sin premiär år 2001 på Vallarnas Friluftsteater i svenska Falkenberg och blev en omedelbar succé.
Handlingen är knapp och rollerna få, som buskisen påbjuder.
Året är 1947 och det tisslas och tasslas på Kristerssons gård vilket retar den snåle och late bonden Nils-Erik. Han är inte förtjust i att hustrun Matilda ständigt faller för grannen Valdemars smicker.
Sonen i huset, Lennart, är 32 år och arbetslös. Matildas högsta önskan är att han ska gifta sig med Valdemars dotter Inga som (kanske) blir rik genom ett företagsförvärv.
Tanken på att Valdemar kan bli rik upprör Nils-Erik och han slår vad med Valdemar om att han själv kan förvärva företaget. För att få tag på pengar till köpet försöker Nils-Erik ställa sig in hos Matildas förmögne 92-årige farbror Sten-Henrik.
Det går så där och när Nils-Erik inser att han inte lyckas tar han hjälp av den korkade och förvirrade brevbäraren Dag-Otto. Frågan är om Dag-Otto verkligen är rätt person att hjälpa honom genomföra planen.
Äkta buskis
Det här är en pjäs som är som klippt och skuren för det samspelta gänget på Pedersöre Teater, som också den här gången har instruerats av den skickliga regissören Kristian Snellman.
Han frågar sig i sitt förord i programbladet hur man ska etablera en buskis från svenska Halland på en österbottnisk sommarteater?
”Enkelt”, tycker han. ”Man tar ett manuskript, läser det, går igenom likheter och olikheter mellan det svenska och det finlandssvenska och sedan börjar man på.”
Eller finlandssvenska och finlandssvenska, det är ju den lokala dialekten det ska spelas på. Lyckligtvis är det en snällare version av ”grundsprååtsin” så att recensenten och alla andra ”utbyss” kan hänga och skratta med.
Och det ville man så gärna. Uppsättningen håller hög sommarteaterklass på grund av det frejdiga och exakta utspelet. Karaktärerna är enkla och enkelspåriga och det här är menat som en komplimang.
Fina rollprestationer
Bäst i klassen är den här gången skådespelaren Mathias Antus som ”b’evbä’a’en” Dag-Otto som inte kan säga r.
Han knuffar på sin moped som inte startar, förundras över att det står samma sak i varenda tidning som han delar ut fastän den går till olika adressater och är också annars inte den vassaste kniven i lådan.
Vill du int b'umm, så vill du inte! Vill du k'åtta, så vill du!
Dag-Otto Flinck
Carina Viklund-Östman, tillika ordförande för Pedersöre Teater, är som klippt och skuren för rollen som den lättrörda och arbetsamma Matilda Kristersson.
Det unga tilltänkta paret Inga och Lennart förkroppsligas av en krumbuktande Mattias Löv och en beskäftig Elvira Sundkvist. Båda får ett plus i kanten för sina härligt falskklingande sångröster.
Ett hederspris går till Sven Wannäs, till vardags kapell- och dragspelmästare för Ålidens spelmanslag. Det här året är han inte bara musiker utan får fira en sen debut som skådespelare.
Han spelar den taffliga och arga farbrorn Sten-Henrik som om han hade en lång karriär som amatörskådespelare bakom sig.
Lite för nära originalet
Det finns bara ett litet krux med föreställningen. ”Jag är antagligen den enda i produktionen som inte har sett originalet på TV”, skriver regissören Kristian Snellman i programbladet och påpekar samtidigt att man inte är ute efter att imitera Vallarnas Friluftsteater.
Det borde han kanske ha gjort: att ha tittat på originalet. Det är nämligen lite synd att skådespelare i ganska hög grad har orienterat sig efter sina rikssvenska förebilder.
Även om till exempel Mathias Antus Dag-Otto är långt mera än en blek kopia av originalets skådespelare Jojje Jönsson skulle det kanske ha varit ännu roligare att ha sett en egen och friare tolkning av honom. Kapaciteten till det skulle han nämligen garanterat ha haft.
