Inför åttondelen konstaterade Didier Deschamps att det är nu som EM-turneringen startar på riktigt.
Så, Didier Deschamps-time i Tyskland? Verkligen.
Les Bleus lade sig över Düsseldorf som en blöt filt och fick den på pappret mest stjärntyngda matchen i första slutspelsomgången att bli likstel och stillastående. Så mycket stjärnglans, så oerhört ofta vi fick kisa för att begripa att det här är franska och belgiska storspelare.
Känsla: Det här är fullständigt bortslösade resurser.
Faktum: Frankrike ska spela EM-kvartsfinal.
Prognos: Det kommer att se likadant ut på fredag.
Förfärligt att titta på
Det fanns ju två berättelser i den här åttondelsfinalen.
Belgien, landet som har fått se sanden rinna genom timglaset för sin gyllene landslagsgeneration, har aldrig riktigt kommit över förlusten i VM-semifinalen för sex år sedan.
Då vann ett försvarsstabilt, lugnt Frankrike med 1–0 mot ett offensivt Belgien. Den gången ville åtminstone ett lag anfalla.
Nu? Belgien – mitt i en omläggning av landslaget – i ett försiktigt 4–4–2 utan att involvera Romelu Lukaku över huvud taget (stackare, vilket EM), Frankrike utan någon som helst brådska att röra på sig.
Det var förfärligt att titta på. En intetsägande första halvlek, en snudd på innehållslös första timme om man inte vill leta med ficklampor och skallgångspatruller efter halvlägen.
Det är nästan fascinerande hur ofta Frankrike är så här styva och långsamma i sin taktik. Exemplet som slår alla andra är förstås VM-finalen i Qatar – då var Deschamps lag lamslaget och helt osammanhängande i 75 minuter – men hela vägen till guldmatchen i förra VM var en stilstudie i att lyfta fingret så få gånger som möjligt.
Polen, England och Marocko då, Belgien i VM-semin då allt slutade med franskt guld 2018.
Blickarna landar på Mbappé
Offren har varit många för Frankrikes reaktiva, riskminimerande fotboll – och här kastades Belgien upp på slaktbänken igen.
Sista trettio blev lite roligare, en match utan mål väntade på sitt mål, sin hjälte.
Då Frankrike riktar sin blickar någonstans landar de ofta på Kylian Mbappé. Inför EM-starten uppmanade han hela franska folket att inte rösta på extremisterna i parlamentsvalet, efter att nästan trettio procent av franska folket hade röstat på ytterhögern tittade fransmännen mot vänster – mot Mbappé och masken.
Mbappé, med rötterna i Bondy, fick i stället titta på då jämnårige Randal Kolo Muani – femton dagar äldre, från samma Parisförort – gjorde upp med några av sina demoner.
Kolo Muani bråkade sig till en PSG-flytt förra sommaren, men hans största avtryck i fransk fotboll så här långt är VM-finalen i Qatar. Han har pratat om ögonblicket som har definierat hans karriär överlägset mest – han vill inte att alla linjer ska dras till hans missade målchans djupt in i förlängningen mot Argentina som hade gett VM-guld.
Här kom målet som skickade Frankrike till kvarten. Det är bokfört som ett Jan Verthongen-självmål (en av de som har överlevt från VM 2018), men det var ändå ögonblicket som gjorde Randal Kolo Muani till hjälte.
Det gav inget guld, men Frankrike lever i EM. De har fortfarande inte gjort ett enda spelmål i sommar, men de spelar kvartsfinal på fredag.
Didier Deschamps-time?