Tiotusen volt rakt in i en fotbollskväll. Det var laddat, snarast känslan av att se när en uppjagad häst sliter sig.
Turktryck på läktarna, hällregn i Leipzig, EM-sommarens hipsterlag från Österrike i startblocken.
Fem andetag senare var ett hederligt sjöslag i full gång. Första matchminuten hann innehålla en österrikisk framstöt, en turkisk spelvändning, en hörna och 1–0 till Turkiet efter 57 sekunder.
Och då hade det nästan väntade vanvettet knappt börjat.
I en turnering där flera av jättarna är så skolade och pragmatiska att de ser rädda ut för att kliva fel en enda gång eller slå en galen passning, var Turkiet mot Österrike som att titta på fotboll ur den gamla skolan.
Vilket vansinne, vilken alldeles makalös, vidöppen fotbollsmatch vi fick stänga åttondelsfasen med. Turkiet vann, men det här var mest en påminnelse om vad fotboll också kan vara.
Desperation, benhårt duellspel, krampande baklår, fullkaratig slutspelsdramatik, en kandidat till turneringens räddning i femte stopptidsminuten, hälften av spelarna raklånga och utpumpade på slutvisslan.
Turkiet ska spela kvartsfinal – tre år efter att de totalkraschade som EM-outsider – med sin nya, kittlande generation och sin 19-åriga superstjärna Arda Güler. Det är djupt imponerande och här har Turkiet möjligheten att gå riktigt långt.
Den här kvällen punkterade de dessutom Österrikes alldeles egna försök till Sommermärchen.
Rangnick, en fundamentalist
I två veckor har Fotbollseuropa sneglat mot Österrike och tittat med beundran mot jobbet som Ralf Rangnick har gjort. EM-turneringens klubblag har varit ett smickrande omdöme – delvis också en sanning.
Österrike har blivit en lightversion av Leipzig och Salzburg med Red Bull-fotbollens chefsideolog vid spakarna. Ralf Rangnick är en av hjärnorna som har färgat nutidens fotboll, och de stackars Manchester United-supportrar som korsfäste Rangnick häromåret har kanske gnuggat sig i ögonen senast i sommar.
Rangnick, en fundamentalist med sin löpfotboll och tempot som rättesnören.
Och här sprang de rakt in i en EM-åttondel med sin energifotboll, sin övertygelse och sitt favoritskap.
Österrike är ingen stor och stolt fotbollsnation, men här fanns onekligen förväntan i luften. Enkla slutspelshalvan, elektrisk fotboll. Finalkandidat?
David Alaba har bara varit i Tyskland som en del av ledarstaben och Xaver Schlager rehabtränar en korsbandsskada, men i motvinden har Österrike lyft som ett klassiskt kollektiv.
Allt överbord för kvittering
Dagens spelidé: Vertikalt och rakt, ut med bollarna på kanterna, piska in inlägg, jaga motståndarna till sista andetaget.
Framåt mest hela tiden – här fanns helt enkelt ingen tid för att titta bakåt.
Det var en hyllning till den fotbollsfilosofi som Ralf Rangnick har byggt upp i Leipzig, med tio spelare i österrikiska laget som har arbetat i RB-miljön i sin karriär.
Turkiet och Österrike spelade fartfotboll som Didier Deschamps hade mått dåligt av. Det vände, krängde och hände mest hela tiden i en kandidat till turneringens mest maxade match.
En kvartsfinal i potten, två lag som skickade in allt. Österrike kastade det mesta överbord för en kvittering, Turkiet kontrade för 3–1, målvakten Mert Günok flaxade med näven och så vek sig Österrikes ryggrad.
Rangnick samlade skärvorna av en EM-dröm i regnet, Turkiet dansar vidare i turneringen. Som neutral hade man mest bara önskat att matchen fortfarande pågick.