Det är 35 år sedan Mia Österlund kom till Åbo för att studera litteratur.
Sedan dess har hon hunnit doktorera, hon har specialiserat sig på barnlitteratur med inriktning på allt från flickforskning till maktkritik, hon har verkat som kritiker och fått en framträdande roll inom det nordiska barnlitteratursamfundet.
Och i höst tillträder hon som professor vid samma institution där hon inledde sina studier, 1989.
– Det var verkligen inget jag hade i tankarna när jag själv började studera litteraturvetenskap, säger Österlund när vi träffas i hennes kommande arbetsrum bland flyttlådor och fullproppade bokhyllor.
Då hon ska svara på frågan vad som nu kommer att förändras, konstaterar hon diplomatiskt att man inte ska reparera det som inte är trasigt.
– Jag vill fortsätta bygga upp det som vi har profilerat oss inom och på den bredd vi har inom forskningen.
Vi var faktiskt först i landet med kurser i barnlitteratur
– Själv är jag expert inom barn– och ungdomslitteratur, så det är förstås ett tyngdpunktsområde som jag vill fortsätta stärka. Vi var dessutom faktiskt först i landet med kurser i barnlitteratur.
Tidigare hade man mera tid för samtal
Då man jämför nuläget med Österlunds 90-tal som studerande, har mycket förändrats. Litteraturlistorna var mer omfattande, man läste mycket mer på den tiden. Och så gav man sig tid att umgås och diskutera.
– Det var ju ingen stress med att bli klar då, minns hon. Det fanns en mycket friare inställning till studierna jämfört med idag, det var mycket föreningsliv och nätverkande och exkursioner och festande.
– Så satt man ju också på lunch i minst två timmar. Man gick på föreläsning och så diskuterade man det man varit med om, och det var väldigt viktiga bärande samtal. Jag hoppas studenterna fortfarande skulle hitta tid att umgås och samtala, det är ofta då som viktiga tankar föds och utvecklas.
Det som också har förändrats är att grundkurserna ännu på 1990-talet var, som Österlund uttrycker det, ”fyllda med böcker av män och sedan läste man teorier skrivna av män”. Men småningom har sättet att arbeta förändrats. Det har blivit mer genusinriktad pedagogik med en annan syn på vilka verk som är värda att plocka in på litteraturlistorna.
Man gick på föreläsning och så diskuterade man det man varit med om under luncher som tog minst två timmar
Mycket har att göra med sättet man diskuterar texter på, men också med att man lyft fram texter som historien har glömt bort. Det handlar inte bara om kön men också om etnicitet, flerspråkighet och queera perspektiv.
– Det är det som gör litteraturvetenskap så spännande, att den är så allomfattande, säger Österlund.
– Jag brukar säga åt studenterna att det lönar sig att välja litteraturvetenskap om man inte riktigt vet vilken studieinriktning man ska välja, för här kan man syssla med nästan vad som helst, det är konstvetenskap och historia och psykologi och idéhistoria som alla kommer väldigt nära och som vi kan använda oss av och låna teorier av.
Humaniora har tappat i status
En trend man måste förhålla sig till, är samhällets förändrade syn på litteratur och humaniora, och på bildning. Det är som om humaniora hade tappat väldigt mycket i status sedan slutet av 1900-talet.
– Ja så är det nog, det här bildningsarvet har devalverats något oerhört, nickar Österlund.
– Tänk bara på hur man tidigare på en affärsmiddag förväntades kunna diskutera aktuella kulturfrågor, och hur man idag kommer undan utan den kompetensen.
Vi behöver humanioras djuplodande i både minnet av hur det har varit, och i sätt att ge verktyg för att diskutera oss fram till lösningar
– Samtidigt så här inifrån humaniora skulle jag säga att vi behövs väldigt mycket med tanke på alla stora samhällsomvälvningar vi ser just nu, det är demokratibortfall och krigshärdar och den ekologiska situationen. Vi står inför så många svåra frågor där vi behöver humanioras djuplodande i både minnet av hur det har varit, och i sätt att tackla svåra frågor genom att språkligt kunna formulera och ge verktyg för att diskutera oss fram till lösningar.
Men Österlund sticker inte under stol med att forskningen står inför många utmaningar, inte bara det politikerförakt som man ibland fått möta.
– Det är nog en massiv attack vi möter just nu. Tänk också på den tekniska utvecklingen som gör att man kan låna röst och utseende och vad som helst. Det utmanar verkligen källkritiken.
– Där har vi nog mera stora frågetecken än fina svar att se fram emot.
Satsning på kreativt skrivande
Men så var det ännu det här med det som Mia Österlund vill ta med sig till litteraturvetenskapen i Åbo.
I Åbo Akademis pressmeddelande talar hon om institutionens livliga doktorandverksamhet som hon vill stärka ytterligare, liksom satsningar på internationellt samarbete och gästforskare. Men så finns här också en idé om att integrera studenternas eget skrivande i studierna.
Nu ska vi också göra ett kreativt eget skrivande till en del av litteraturstudierna
– Det är något vi påbörjade redan förra läsåret och som vi ska fortsätta utveckla. Det handlar om alla former av kreativt skrivande, dramatik och poesi och essäistik och prosa och kritik, berättar Österlund.
– Vi har sett den utvecklingen i litteraturvetenskap i Sverige och på finskt håll under en längre tid, att ett kreativt eget skrivande blir en del av själva litteraturstudierna. Och nu ska vi också kunna erbjuda en sådan möjlighet.
– Det är nytt och spännande.