Jag ska vara uppriktig. Jag trodde att detta Tyskland skulle understryka ett faktum i sitt eget EM i kväll.
Det här landslaget har vandrat genom turneringen och mångsidigt plockat ner segrar som saftiga, mogna äpplen.
Glödande offensiv mot Skottland, effektfotboll mot Ungern, sista-minuten-desperation mot Schweiz, stolpe in från VAR-rummet mot Danmark.
Och så det här – den till synes hänsynslösa lagmaskinen Die Mannschaft mot Spanien.
Toni Kroos – med vetskapen om att det här kunde vara sista kvällen som fotbollsproffs – satte ribban med ett smärre överfall på Pedri i fjärde minuten, någon minut efteråt haltade en skadeplågad Pedri av och ett par spelvändningar senare stämplade Kroos en till spanjor.
Välkomna till EM, småelaka Tyskland.
Nu: Auf Wiedersehen, Deutschland.
En kollektiv suck av EM-besvikelse pyste ur en hel nation då centertanken Niclas Füllkrug borrade sin nick en knapp halvmeter utanför.
Inget mål, ingenting annat än tomhet för Tyskland. Toni Kroos haltade ut till pensionen med krampande vader och så här kan också en enastående spelarkarriär sluta.
Luktade tysk seger
Tyske förbundskaptenen Julian Nagelsmann hade pratat om ett par saker inför kvartsfinalen: a) vi vill ha bollen och b) vi kommer att smälla på.
Totalt 41 avslut, 16 varningar och ett rött kort senare kan vi summera jobbet som statistiskt rätt väl utfört. Det var en rackarrökare till match, en sådan där fredagskväll där domaren tappar fotfästet direkt och matchbilden successivt blir lös och ledig med mer mjölksyra i ansatta kroppar.
Dessutom: det kändes som en matchbild som skulle pressa fram en traditionellt tung, tysk seger.
Före kvartsfinalen hade Toni Kroos påstått att Tyskland har nått godkänt betyg i hemmamästerskapet. Det är ju på sätt och vis sant – för mindre än ett år sedan var landslaget utskrattat, nu slog det i taket på decibelmätarna i Stuttgart.
Det blev en enda explosion då Florian Wirtz utjämnade i 89:e. En hel arena fick plötsligt en förlängning på sig för att vråla in ett segermål, skriva ett nytt kapitel i en drömsommar.
Icke.
Mikel Merino kramades fram som förlängningshjälte i en match som inte kände gränser i drama, händelser och underhållning. Och på många sätt gör det Spaniens prestation ännu mer imponerande. Det här är ett sensationellt stadigt, lagom cyniskt och påhittigt spanskt landslag.
Fartvidunder på kanterna, bollskicklighet och ryggrad i ett mittfält, bredd på bänken med Tysklandsvännen Dani Olmo som en av kvartsfinalens allra bästa spelare och glädjedödaren Merino som mjuk vaddering på mittfältet.
Match med tusen ögonblick
Spanien hade redan dansat förbi gruppspelet, över Italien och Kroatien med mjuka fötter, och gnistrat mot Georgien i åttondelen.
Nu överlevde Spanien en tysk tornado, de kom undan med förbundskaptenen Luis de la Fuentes val att plocka av hela sin ordinarie anfallstrio före 1–1 och de kan gå precis hur långt som helst den här EM-sommaren.
Den här kvällen punkterade Spanien framför allt en tysk mästerskapssaga.
Det var en match med tusen ögonblick och Tyskland lär debattera handsregeln hela helgen, men det är givet att fotbollsvärlden kommer ihåg det här som slutet för Toni Kroos – en av de allra bästa mittfältarna det senaste årtiondet.
– Bittert, medgav Kroos till tysk tv om sin sista match i karriären.
Det blev helt enkelt inget superslut med Champions League-pokal och EM-guld under de sex sista veckorna som spelare. I stället tystnade en tysk fotbollsnation för gott i sin turnering.