Kiryl Kirylau är ordförande för Finlands belarusiska förening. Han säger att situationen i Belarus förvärras hela tiden.
– I Belarus agerar polisen egenmäktigt. Du kan bli arresterad på måfå, utan att ha gjort något fel.
Kirylau har regelbunden kontakt med vänner i Belarus och anser att läget där är värre än i Nordkorea. I Nordkorea finns det åtminstone tydliga regler att förhålla sig till.
I Belarus är framtiden högst oviss. Kontrollen är närmast totalitär. Journalistkåren är kuvad och civilbefolkningen saknar utrymme att organisera sig.
I augusti 2020 grep polisen över 35 000 personer när presidenten och diktatorn Aleksandr Lukasjenko slog ned massiva protester mot sin riggade presidentvalsseger.
Nästan fyra år senare sitter fortfarande över 1 400 oliktänkare fängslade.
Förvåning över frigivna fångar
Det var alltså en överraskning för många att Lukasjenko nyligen beviljade 19 fångar amnesti.
Belarusforskaren Ryhor Nizhnikau vid Utrikespolitiska institutet konstaterar att det sannolikt är ofarliga fångar som frigetts.
– Många bryts ned under fångenskapen och bestämmer sig därför att upphöra med sina tidigare [icke-önskvärda] aktiviteter, säger Nizhnikau.
De frisläppta lär vara allvarligt sjuka, men humanitär hänsyn verkar inte ha motiverat landets diktator, som själv ryktas lida av diverse hälsoproblem.
Få oliktänkare har återfått sin frihet, och de viktigaste oppositionsfigurerna sitter fortfarande fängslade.
Människorättsaktivister säger till nyhetsbyrån AP att politiska fångar har tvingats offentligt be om ursäkt för sina så kallade brott för att benådas.
Den primära källan till förändring finns inom Belarus
Ryhor Nizhnikau, Belarusforskare
Många vägrar be om ursäkt, trots vetskapen om att de kan bli utsatta för tortyr.
Enligt oppositionen lider mer än tvåhundra politiska fångar av allvarliga hälsoproblem. Också relativt unga personer insjuknar och dör. Minst sex personer ska ha dött i fångenskap – tre av dem i år.
Med Putins välsignelse
Lukasjenko ses som den ryska presidenten Vladimir Putins kanske allra närmaste allierade. I väst anses han vara helt beroende av Putin och av Rysslands politiska, militära och ekonomiska stöd.
– Lukasjenkos politiska överlevnad och framtid hänger enbart på Putins agerande, säger Nizhnikau.
Man kan ändå inte dra den enkla slutsatsen att Putin står bakom allt Lukasjenko gör. Många av Lukasjenkos beslut är hans egna, men det utesluter inte att han fattar dem för att visa lojalitet och göra sig till lags för Putin.
Trots detta spekuleras det att Rysslands uteblivna framgångar i Ukraina har fått Lukasjenko att ta avstånd från Putin.
– För att skapa sig en identitet som inte enbart presenterar honom som Rysslands betjänt behöver han mer kontakter och förståelse från väst, säger riksdagsledamot Kimmo Kiljunen (SDP), generalrapportör för Belarus inom Europarådet.
Använder fångar för pr
Det är möjligt att Lukasjenko utnyttjar fångar, som ändå snart skulle ha frigetts, för att orkestrera ett pr-trick. Lukasjenko låter förstå att beslutet var helt välvilligt, trots att baktanken är att manipulera omvärlden.
Lukasjenko tror att han genom att frige fångarna lyckas blidka väst och öppna upp för dialog. Fångarna frigavs bara några dagar efter att EU hade enats om nya sanktioner mot Belarus.
Lukasjenko har nyligen även infört visumlättnader för 35 europeiska länder.
Morot eller piska?
Den enväldiga härskarens agerande är motstridigt och därför svårt att tolka eller förutspå. Samtidigt som Lukasjenko skenbart försöker fria till västvärlden tar han även steg närmare Ryssland och Kina.
Ryssland förvarar kärnvapen i Belarus och de båda länderna väckte förra månaden uppseende när de ordnade gemensamma kärnvapenövningar.
Belarus har dessutom rustat upp vid gränsen till Ukraina och stod nyligen värd för en militärexercis tillsammans med kinesiska soldater.
Enligt Nizhnikau förlitar sig Lukasjenko på den gamla ”morot och piska”-taktiken. Genom påtryckningar och mindre eftergifter hoppas presidenten att det internationella samfundet väljer att ändra sitt förhållningssätt till Belarus.
Regimen skyr inte hårda medel och har tidigare tvingat migranter över EU-gränsen till grannländerna Polen och Litauen.
– Lukasjenko är en typisk autokrat som lever i ett informationsvakuum och tror sig vara ett geni, säger Nizhnikau.
Oppositionen etablerar sig
Oppositionen försöker hålla belarusiernas öde på den internationella agendan. Regimen har därför börjat rikta allt fler repressiva åtgärder också mot dem som flytt landet.
Skuggregeringen ledd av Svetlana Tichanovskaja har lyckats koordinera sig och etablera sin närvaro på den internationella scenen.
Tichanovskaja möter regelbundet EU-representanter i Bryssel och har också en representation på plats i Strasbourg.
SDP:s Kimmo Kiljunen konstaterar att det här är exceptionellt:
– Det är första gången i hela Europarådets historia som någon annan än statsledningen får en egen representation.
Arbetet pågår nu för att oppositionen också ska få en liknande status i FN. USA har drivit detta aktivt, men det är osannolikt att initiativet lyckas då Belarus redan representeras av Lukasjenkos regim i New York.
Tichanovskaja möter också kritik
Nizhnikau kritiserar oppositionen för att sakna en strategi som skulle ha reella möjligheter att påverka utvecklingen i en demokratisk riktning.
Tichanovskaja och hennes team bedriver enligt honom viktigt påverkansarbete utanför Belarus, men insatsen är otillräcklig.
Nizhnikau medger att läget är svårt i Belarus, men det är ändå inte omöjligt att försöka påverka situationen – om viljan finns.
Kontakterna till den interna oppositionen måste upprätthållas. Annars riskerar Tichanovskaja och hennes skuggregering att förlora sin legitimitet.
Det inofficiella parlamentsvalet som ordnades i maj, med mindre än 7 000 givna röster, tyder på att diasporan redan börjat tappa tilliten till oppositionen.
Kirylau menar, till skillnad från Nizhnikau, att Tichanovskaja gör ett bra arbete. Hon stöder den demokratiska oppositionen i stället för att enbart leda den.
– Tichanovskaja öppnade upp dörrarna för oss; hon har fört en dialog med civilsamhället och byggt goda relationer med myndigheterna så att vi ska kunna lösa våra egna problem.
Nizhnikau vidhåller att omvärlden är fokuserad på andra frågor och därför överger belarusierna åt sitt öde.
Det finns ett obrytbart band mellan Lukasjenko och Putin
Belarusexperten Ryhor Nizhnikau
För väst är det en bekväm lösning att se exiloppositionen som en vektor för förändring. Också Lukasjenko är nöjd med det nuvarande läget: han förstår att det inte sker seriösa försök att omkullkasta regimen.
Nizhnikau anser att västländerna därför måste införa hårdare sanktioner och kräva konkreta lösningar som skulle påskynda regimens kollaps.
Även Kiev, som har förhållit sig skeptiskt till den demokratiska oppositionen, har mycket att vinna på att stödja det belarusiska civilsamhället.
Hoppet ligger ändå i händerna på det belarusiska folket.
– Belarusierna har, trots rysk propaganda och bristfälligt stöd, fortsatt att dela våra värderingar, motsätta sig kriget i Ukraina och se sig som en del av Europa, betonar Nizhnikau.
Källor: AP, BBC, Politico