En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Kl. 22.00 Spanien–England
EM-final, Olympiastadion, Berlin Kommentatorer: Christoffer Herberts och Jani Lyyski
Sällan har väl favoritskapet svängt lika skarpt under en turnering.
När EM startade för exakt en månad sedan var England huvudfavorit till guldet, med lägst odds hos världens alla spelbolag. När allt nu ska avslutas med turneringens 51:a och sista match är utgångspunkten en annan.
Trots att den största förhandsfavoriten gått igenom turneringen utan att förlora en enda match slår England i finalen ur underläge. Enligt oddsmakare, analytiker och statistiker är Spanien favorit, i runda tal med procenten 60–40.
Det säger en del om hur England spelat i EM, men det säger ännu mer om hur Spanien har agerat. Sex segrar i samma turnering utan straffläggningar – något ingen lyckats med tidigare. Den senaste Europamästaren som gick genom turneringen med idel segrar var Frankrike 1984, men då räckte det med fem matcher för Michel Platinis gäng.
Spanien har gjort 13 mål, flest i turneringen, och lagen som avfärdats på vägen gör att framfarten saknar motstycke i historien. ”La Roja” har slagit regerande EM-ettan Italien, VM-tvåan Frankrike, VM-trean Kroatien och värdlandet Tyskland.
Dessutom finns en otrolig vinnarkultur i spansk fotboll. Eller vad sägs om följande helt makalösa siffra: De senaste 23 åren har det 26 gånger varit spansk medverkan i finaler i VM, EM, Champions League och Europa League. Samtliga 26 gånger har det blivit spansk seger. Och nio av dessa segrar har kommit mot engelska lag.
När det gäller laguppställningen i finalen blir det som i semin, med tillägget att högerbacken Dani Carvajal kommer tillbaka efter sin avstängning. En plats finns det frågetecken kring: får Nacho fortsätta som mittback eller går Robin Le Normand (avstängd senast) in i elvan i stället?
Spridningen på vinnare har i EM-historien varit smått otrolig: 16 turneringar har bjudit på 10 olika mästare. Spanien siktar i kväll på att bli först i historien med fyra titlar, medan England drömmer om att bli det elfte landet som vinner EM-guld på herrsidan.
”Three Lions” gör sin första stora final utanför hemlandet (VM-finalen 1966 och EM-finalen 2021 gick på Wembley) och det är ingen som helst tvekan om att engelsk fotboll aldrig har mått bättre än nu på 2020-talet.
För fjärde sommaren i rad spelar England i en stor final (herr-EM 2021, dam-EM 2022, dam-VM 2023, herr-EM 2024). Det typiska pessimistiska ”det-går-ändå-alltid-åt-skogen”-muttrandet som var så starkt i början av turneringen har nu förbytts i någon form av försiktig optimism.
Det som fortfarande talar mot England är stjärnornas sviktande form. Jude Bellingham spelar med en skadad axel och Harry Kane dras med en ryggskada. Några ändringar i startelvan gör tränaren Gareth Southgate ändå inte inför finalen, enligt de engelska medierna som haft alla elvor rätt hittills blir det samma lag som startade mot Nederländerna i onsdags.
Men förr eller senare gör Southgate byten, och det är efter dem som England förvandlas till bäst i turneringen. Tre knockoutmatcher i rad har England hämtat upp underläge och gått vidare.
En fascinerande statistik berättar att när England gjort sitt första byte i matcherna har laget efter det inte släppt in ett enda mål. Från bytena och framåt har England 4–0 i målskillnad, att jämföra med 3–4 med startelvorna på plan.
Och med tanke på att Spanien tappat initiativet och dragit sig tillbaka i ledning både i kvarten mot Tyskland och i semin mot Frankrike finns alla förutsättningar för att det här blir dramatiskt värre i slutminuterna.
För England är väldigt svårslaget: På de 20 senaste EM-matcherna har laget bara förlorat en gång under ordinarie tid. Och laget har spelat 14 raka tävlingsmatcher utan att släppa in mer än ett mål i en match.
Räcker den imponerande segheten för att göra slut på 58 års guldväntan? Den som knäpper på vid tiosnåret i kväll får svar.