– När vi hade dubbelt så många patienter som sängar låg patienter på golvet, och hur håller man det rent? Hur håller man droppet rent? Hur gör man allt detta när man inte har några handskar, när man saknar desinficeringsmedel?
Det frågar sig Amy Kit-Me Low som arbetar på barn- och förlossningsavdelningen på Nassersjukhuset i södra Gaza.
Hon är anställd av Läkare utan gränser och skickar regelbundet röstmeddelanden till sina kollegor på organisationen för att berätta om vardagen på sjukhuset.
Efter ett israeliskt luftangrepp den 13 juli mot en humanitär zon i al-Mawasi där 90 personer dödades och flera hundra skadades utspelade sig kaotiska scener på sjukhuset.
– Vi kände hur byggnaden skakade och hela vår personal var märkbart oroad över vad som pågick.
– De ringde sina nära och kära för att höra vad som hade hänt, berättar Kit-Me Low i ett röstmeddelande som Svenska Yle fått ta del av.
Vårdar patienter på golvet
Kit-Mei Low berättar att patienter en kort stund senare började anlända till akutmottagningen som snabbt fylldes. Bara minuter senare strömmar patienterna också till hennes avdelning som i vanliga fall inte har hand om traumapatienter.
Patienterna hade ingen annanstans att ta vägen.
Amy Kit-Mei Low, Läkare utan gränser
– När jag först kom dit försökte de göra bröstkompressioner på en man. Enligt läkaren hade han fått svåra skador och hade blod i munnen. Men vi hade ingen sugmaskin för att få bort blodet. Han dog, han blev dödad.
Hennes avdelning var redan överbelagd och saknade sängplatser så de fick vårda patienterna på golvet. Alla fick inte ens plats i rummen, resten fick ligga på golvet i korridorerna medan de väntade på att bli röntgade och opererade.
– Många av patienterna hade benfrakturer, sår och blödningar. Vi var tvungna att försöka städa upp blodet så mycket vi kunde. Jag tycker vi skötte det väldigt bra men vi saknar i allmänhet förnödenheter för att städa. Vi har inga soptunnor, vi hade bara soppåsar på golvet och försökte samla alla smutsiga förband.
– Situationen på sjukhuset är redan riktigt dålig och när man sedan lägger till en masskadehändelse där det blir en enorm tillströmning av ännu fler patienter i sämre skick till sjukhuset. Det är bara riktigt hemskt.
Hundratals attacker mot sjukvården
Majoriteten av de palestinska sjukhusen är utslagna. Flera sjukhus är inte igång på grund av att de förstörts i luftangrepp eller att personalen tvingats fly.
Det finns också sjukhus som inte kan fungera på grund av att mediciner och utrustning saknas, trots att det finns personal och delar av byggnaden står kvar.
– Vi har väldigt många färre sjukvårdsinrättningar som fungerar i dag jämfört med innan den nuvarande konflikten, samtidigt som vi har ett behov som är mycket större än vad den var innan konflikten började.
– Det säger sig självt att det är en otroligt, otroligt svår situation, säger Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare på Läkare utan gränser i Sverige.
Sjukhus och vårdinrättningar har upprepade gånger blivit mål för attacker sedan konflikten bröt ut den 7 oktober i fjol.
Enligt WHO har det skett över 900 attacker mot hälsovården, till exempel mot sjukhus och vårdanläggningar, ambulanser, eller personal. Under de senaste nio månaderna har 500 vårdanställda och över 270 hjälparbetare dödats, uppger Läkare utan gränser.
– Platser som sjukhus ska enligt internationell humanitär rätt vara fredade platser. Människor ska ha rätt att söka vård oavsett vem de är, oavsett vilken sida av en konflikt de hör till.
– Attackerar man sjukhus och sjukvårdspersonal är detta inte möjligt. Det är naturligtvis en otroligt oroande situation och en oroande trend som vi ser att det är fler och fler attacker. Man måste få lov att arbeta i säkerhet, säger Hejdenberg.
Brist på medicin och utrustning
Det finns ett skriande behov på allt från utrustning till mediciner, eftersom hjälpsändningarna inte kommer fram.
Hejdenberg har hört om situationer där patienter som behöver få ett dropp får det genom att man sätter en spik i väggen för att kunna ha någonting att hänga upp droppet på.
– Våra team berättar också om hur de tvingas minska hur många gånger de lägger om ett sår, till exempel på många av de som kommer in med brännskador.
– Istället för att rengöra och lägga om varje dag tvingas man göra det varannan eller var tredje dag för att man inte har tillräckligt med sterila kompresser för att lägga om såren.
Sjukhusen har svårt att kunna klara av att ta hand om patienterna som inte skadats i attacker utan som är sjuka eller behöver vård av en annan orsak.
– Den stora massan av Gazas befolkning blir fortfarande sjuka av annat också. Kroniska sjukdomar, högt blodtryck, diabetes slutar inte bara för att det är krig. Barn fortsätter att behöva sina grundvaccinationer. Kvinnor fortsätter att bli gravida och föda barn.
Samtidigt sprids diarré- och hudsjukdomar eftersom största delen av befolkningen tvingats fly och lever under tuffa förhållanden i tältläger där man bor trångt och med begränsad tillgång till rent vatten, sanitet och hygien.
– Om man slår ihop detta med att sjukhusen får ta emot även skadade från de attacker som sker är det ju inte svårt att inse att sjukhusen har svårt att mäkta med den anstormningen av patienter.
– Enda ordet att beskriva det är katastrof.