Geologen Nikolas Sanila har koll på flera skärmar inne på Geologiska forskningscentralen GTK:s fartyg Geomari. För gemene man säger graferna och kurvorna inte så mycket. Inte heller de vita eller svarta områdena som ekolodet ritar upp på skärmen.
Men för Sanila är det här vardag.
– När du är på ett område en längre stund börjar du ha en ganska bra uppfattning om hur området ser ut och vad de karaktäristiska dragen är för just det området.
– Sedan har du vissa områden som är mera frågetecken, men i något skede bildar du en uppfattning om hur till exempel något mönster rör sig vidare och vad det är.
Största delen av sommaren är Sanila ute på havet och lodar havsbottnen. Just nu befinner sig han och de tre andra i besättningen på Geomari utanför Kristinestads kust. Där ska de i ungefär fem veckors tid ta fram vad havsbottnen består av.
Lodningarna är en del av förberedelserna för Forststyrelsens planerade havsvindkraftsprojekt i Bottenviken.
– Det som är i fokus är att hitta det hårda substratets yta. Antingen hittar vi ytan på berggrunden eller så hittar vi ytan på morän, säger Sanila.
– Många av de vindkraftparker som planeras i de här vattenområdena ska ha gravitationsfundament och där är det viktigt att bottenytan är hållfast.
Flera instrument samlar in data
Man samlar alltså in en massa data på stora områden och med hjälp av den gör man sedan mer detaljerade undersökningar och en noggrannare plan för vindkraftverkens placering.
– Det är ganska mycket man får hålla koll på och mycket tolkning. Vi har alla de här instrumenten för att kunna kombinera informationen och få en helhetsbild över hur det ser ut, konstaterar Nikolas Sanila.
Havet är mystiskt även för någon som forskar i det
Nikolas Sanila
På fartyget finns en mängd olika instrument, bland annat ett sedimentekolod och ett flerkanalsekolod, dessutom ett sidosökande ekolod som ger en flygbildsliknande bild över havsbottnen.
– Det är det mest optimala verktyget för att få fram stenar och olika objekt som kan ligga på bottnen. Det vill säga om vi har ett vrak så är det just det instrumentet som vi skulle hitta det med.
Frågan man förstås ställer sig då är om de har hittat något spännande under lodningarna.
– Inga större fynd, inga vrak eller guld, men man vet aldrig vad man hittar. Havet är mystiskt även för någon som forskar i det.
Men nu är man inte heller ute efter skatter även om det säkert skulle vara en bonus att hitta sådant. Nu är fokus på havsbottnens geologiska karaktärer.
De har redan tidigare lodat utanför Närpes, Pyhäjoki, Brahestad och Siikajoki och nu fortsätter de utanför Kristinestad.
– Det är väldigt varierande områden och de är lite olika allihop och väldigt intressanta geologiskt. Det är alltid spännande att se variationen och mångsidigheten i havsbottnen och få en uppfattning om dynamiken som råder i de här vattenområdena.
Forststyrelsen: Det är mycket som ska tas i beaktande
När allt är lodat ska all data analyseras och summeras till en rapport som överlåts åt Forststyrelsen. De går sedan vidare med havsvindsplanerna ifall kommunerna ger grönt ljus.
– Det ska vara en stabil grund och ganska platt. Delvis undersöker vi nu var vi ska undersöka mera i ett senare skede ifall projekten blir av, konstaterar markanvändningschef Jörgen Dalin från Forststyrelsen.
Statsrådet har fattat principbeslut om att auktionera ut fem vindkraftsområden till havs och det är de områdena som nu lodas.
– De är alla lämpliga områden för havsvind och nu undersöker man mera. Det är mycket som ska tas i beaktande: Fåglar, fiskar och människor.
Men Dalin vill påpeka att det här bara är preliminära undersökningar. Bollen ligger fortfarande i kommunernas händer.
– Först måste vi få kommunernas godkännande, sedan börjar man göra mer undersökningar för miljökonsekvensbedömningen och den ligger som grund för själva planläggningen för området.
– Sedan ser man närmare på hur många möllor och var man kan bygga. Då har man hjälp av de här bottenundersökningarna.