När man stiger in i klättringshallen i S:t Karins hör man hur folk dunsar ner på madrasser och hur karbinhakar i metall klingar när de fästs på rep, som senare surrar när klättrare sänker sig tillbaka ner från väggarna.
I klättringshallen träffar vi Lauri Falck, som är en av dem som driver lokalen. Han har sysslat med klättring i ungefär sex år och höjer grenen till skyarna.
– Det här är världens bästa sport. Det är mångsidigt och både fysiskt och mentalt krävande. Det är lite som att hålla på med problemlösning hela tiden, säger Falck.
Falck håller själv på med bouldering och ledklättring. Av de två är det ledklättring som han gillar allra mest.
– Där måste man fundera på hur man hanterar rädsla och det gör det ännu mer intressant. Det är världens bästa känsla att man är rädd för någonting, men ändå gör sitt bästa för att lyckas. Det är kanske just det som får de flesta att bli taggade på klättring.
Enligt Falck tror många som besöker klättringshallen i S:t Karins att man måste vara ett klättringsproffs från första början för att hålla på med klättring. Men så är inte fallet.
– Man behöver inte ha tidigare erfarenhet, utan det räcker att man är mellan fyra och nittio år gammal och vill prova på något nytt.
Styrka, uthållighet och snabbhet
Klättring är särskilt aktuellt just nu som en av de nyare grenarna i OS i Paris. Det är andra gången som klättring är med som en OS-gren, efter att ha introducerats som gren vid sommar-OS i Tokyo 2021.
I Paris tävlar man i bouldering, ledklättring och speedklättring, som också är bland de mest populära typerna av klättring bland dem som har det som en hobby, berättar Lauri Falck.
Bouldering, vars namn kommer från att man klättrar utomhus på bergsblock, går ut på att man klättrar på korta väggar utan säkringsrep och använder tjocka madrasser för att landa på om man faller. Det handlar om styrka, balans och att läsa rutten rätt, berättar Falck.
Ledklättring handlar mer om uthållighet och att försöka nå den högsta punkten på en vägg som brukar vara mellan 12 och 15 meter hög. Till skillnad från topprepsklättring, där klättraren är fäst i ett rep som hänger färdigt från väggen, handlar ledklättring om att man själv tar med ett säkringsrep och fäster det i bultar som är placerade längs med väggen.
– I ledklättring är det viktigt att läsa rutten rätt och att kunna återhämta sig under klättringen. Men det gäller ändå att inte stanna upp helt och hållet och fundera för länge, utan man ska fortsätta röra sig intuitivt framåt, säger Falck.
I speedklättring ska man, precis som namnet antyder, snabbt klättra upp längs med en vägg. Det är en standardiserad rutt som är likadan överallt i världen. Väggen är 15 meter hög och väggen skjuter ut med en lutning på 5 grader.
– Det handlar helt enkelt om att vara snabbast uppe, säger Falck.
Världsrekordet i speedklättring är 4,79 sekunder och sattes av amerikanska Sam Watson vid världscupen i klättring som ordnades i Kina i april i år.
OS har ökat intresset för klättring
Enligt Lauri Falck har det haft en stor betydelse för klättringen som gren och hobby att man tävlar i det i OS.
– År 2021 var det på grund av coronan svårt för alla idrottshallar i Finland och i världen överhuvudtaget, så OS gav nog en bra boost för alla klätterhallar. Man såg att folk blev intresserade då de såg vad det handlar om. Så det är fantastiskt att klättring är med som en gren i OS och jag tänker titta på det varje tävlingsdag!
Falck räknar upp flera OS-deltagare i klättring som han följer med extra stort intresse. Bland de mer erfarna klättrarna är Adam Ondra från Tjeckien, som många anser vara världens bästa klättrare både inomhus och utomhus, Alexander Megos från Tyskland och Jakob Schubert från Österrike.
Därutöver tipsar Falck om några yngre talanger som är värda att hålla koll på: Sorato Anraku från Japan och Toby Roberts från Storbritannien.
Receptet för att bli en framgångsrik klättrare på OS-nivå är enkelt enligt Falck: det krävs mycket hårt arbete och träning. I nuläget har Finland inga klättrare på OS-nivå, men Falck är optimistisk om att det kan bli ändring på det här.
– Det finns ingen orsak till att Finland inte skulle kunna vara med i framtiden. Vi har otroligt skickliga juniorer som tävlar på internationell nivå.
