”Vid en första anblick såg det ut som om det var två hundar på bilden, kanske en hundmamma och en valp, som låg i en pinnsäng. Någon sträckte fram mjölk till hundarna på varsin assiett. Vilken idyll! Men något i hur hundarna låg skavde. Den större hunden vilade på sidan i en konstig ställning och den mindre hunden hängde över nacken på den större med tassarna i dennes ansikte. Sedan förstod jag: Det var inte en hundmamma och valp på bilden, utan endast en hund. En hund med två huvuden.”
(Ur Kaksipäinen koira ja muita eläimiä Neuvostoliiton tieteessä, red. övers.)
Iina Kohonen sitter i Nationalbibliotekets läsesal och bläddrar i sovjetiska tidskrifter från 1950- och 60-talet i jakt på material till en kommande doktorsavhandling om bildjournalistiken i anslutning till Sovjetunionens tidiga rymdprogram.
Under arbetets gång har Kohonen sett ett antal bilder på lurviga fyrfota djur i små lustiga rymddräkter – men bilden på hunden med två huvuden får henne att haja till och fyller henne med såväl avsmak som fascination.
Artikeln i tidskriften Ogonjok från december 1954 handlar om kirurgen Vladimir Demichov och hans banbrytande forskning inom experimentell organtransplantation.
Bilden på hunden med två huvuden kom att bli incitamentet till den nyutkomna boken Kaksipäinen koira ja muita eläimiä Neuvostoliiton tieteessä – en bok som tar oss med till en tid när hemlösa strykarhundar fångades in för att användas som försöksdjur i medicinska experiment, och för att agera pionjärer inom rymdkapplöpningen.
Till vardags jobbar kulturantropologen Iina Kohonen som specialist inom forskningsetik, och till hennes specialintressen hör märklig vetenskap och gamla fotografier – samt hundar.
En strävan att övervinna döden
För att förstå Vladimir Demichov och hans experiment på hundar under 1940- och 50-talen måste man gå tillbaka till tiden strax före och efter den ryska revolutionen år 1917 – en tid av krig, svält och farsoter som i den ryska historieskrivningen kallas för ”dödens decennium”.
Under perioden 1914–23 dog uppemot 20 miljoner människor, det vill säga sju procent av landets dåvarande befolkning.
– I det efterrevolutionära Ryssland-Sovjetunionen blev vetenskapen ett slags ny form av religion, och inom vetenskapen blev man fixerad vid att försöka övervinna döden, berättar Iina Kohonen för Yles vetenskapsjournalist Pasi Toiviainen i Elävä historia-podcastavsnittet ”Kaksipäinen koira – ja muita neuvostotutkijoiden koirakokeita”.
På 1920-talet försökte den sovjetiske läkaren och vetenskapsmannen Sergej Bruchonenko hålla liv i djur samt väcka döda(de) djur till liv med hjälp av ett slags hjärt- och lungmaskin som kallades för autojektor.
På Youtube kan man ta del av en sovjetisk dokumentärfilm från år 1940 (”Опыты по оживлению организма”) där man förevisar hur experimentet går till: på ett fat ligger ett avkapat hundhuvud som hålls vid liv genom slangar som pumpar blod genom ett hjärta som hänger löst i en stång och en lunga som förses med syre genom en pumpanordning.
På ett bord intill ligger en annan hund som tappas på allt blod medan hjärtats rytmkurva visar hur hunden långsamt dör. Tio minuter senare knäpper man på autojektor-apparaten och pumpar tillbaka allt blod i hundens vener och väcker hjärtat till liv. Efter några dagar står hunden på benen igen och ser hur frisk och glad ut som helst.
– Att experimentera med djur på det här sättet är givetvis grymt och groteskt, etiskt och moraliskt förkastligt, men ingenting som den tidens vetenskapsmän funderade på – deras uttalade mål var att övervinna döden, att återskapa och upprätthålla liv, konstaterar Iina Kohonen.
I Kaksipäinen koira ja muita eläimiä Neuvostoliiton tieteessä skriver Kohonen att den nya vetenskapen stod i det nya Sovjetunionens tjänst – all vetenskap skulle tjäna det nya samhälle som växte fram.
Vladimir Demichov hörde till dem som gick i Sergej Bruchonenkos fotspår – rent konkret eftersom Demichov kom att studera vid samma institution som föregångaren, nämligen Djurfysiologiska fakulteten vid statliga universitet i Voronezj.
Under studietiden experimenterade Demichov bland annat med att väcka döda hundar till liv med hjälp av ett konstgjort hjärta. Det sägs att hundarna levde i några timmar innan de somnade in för gott.
På sitt CV kunde Vladimir Demichov notera att han lyckades genomföra den första hjärttransplantationen likaväl som den första lungtransplantationen och levertransplantationen – på hundar.
År 1954, i skuggan av kalla kriget, skapade Demichov sin första tvåhövdade hund.
I ett slag blev Demichov något av en kändis: han fick sitt eget laboratorium dit forskare och vetenskapsmän vallfärdade från när och fjärran.
Demichov deltog också i ett flertal konferenser i Östtyskland där han föreläste om sina framgångsrika medicinska experiment, eller ”transplantologi”, som han kallade sitt forskningsfält.
Drömmen om ett långt liv
Rysslands anfallskrig mot Ukraina vårvintern 2022 satte stopp för Iina Kohonens planer att resa till Moskva för att loda de ryska arkiven – men det visade sig att Medicinhistoriska museet i Riga hade en riktig skatt att visa upp:
– I en glasvitrin på museet kan man se en av Demichovs tvåhövdade hundar i uppstoppad form. Visst var det intressant att se hunden med egna ögon – fascinerande och fruktansvärt på samma gång.
Men vad ville Vladimir Demichov uppnå med sina experimentella fysiologiska och kirurgiska ingrepp?
Enligt Iina Kohonen närde Demichov i sann sovjetanda en dröm om att lyckas förlänga människans livslängd – det här är en målsättning som de facto finns inskriven i Marxismen-Leninismens grunder.
Man var nämligen övertygad om att vetenskapen i kommunismens tjänst skulle komma att förlänga människans livslängd med 150–200 år, utrota smittosamma sjukdomar, övervinna ålderdom och trötthet, och inte minst klara av att väcka liv i de alltför tidigt döda.
En annan avsikt med Vladimir Demichovs hundexperiment var att försöka utföra hjärttransplantationer:
– Demichovs målsättning var inte att skapa tvåhövdade hundar, utan att försöka utföra lyckade hjärttransplantationer. Demichov insåg att han också måste transplantera lungorna och hundens övre torso för att lyckas hålla båda hundarna vid liv – åtminstone i några dagar, säger Iina Kohonen.
Man räknar med att Vladimir Demichov genomförde långt över 200 operationer med tvåhövdade hundar:
– Minst 500 hundar fick sätta livet till när Demichov utförde sina experiment. Det verkar som om han var en nyfiken och impulsiv vetenskapsman som ville testa det mesta.
Enligt Iina Kohonen drömde Demichov om att kunna genomföra hjärttransplantationer på människor, men eftersom han inte var utbildad kirurg, han var biolog, begränsade det hans möjligheter till att endast operera på djur.
Den första lyckade hjärttransplantationen på en människa genomfördes i Sydafrika år 1967 av bröderna Christiaan och Marius Barnard.
På frågan om Vladimir Demichov kan ses som en föregångare inom transplantationskirurgi eller om han endast var en udda figur i marginalen svarar Iina Kohonen att Demichov antagligen var både och:
– På 1950-talet visste man ju inte än vad allt man skulle kunna åstadkomma med hjälp av forskning och olika experiment. Kanske Demichov trots allt hade en plats i den medicinska forskningens tjänst, även om han av eftervärlden kommit att uppfattas som rätt så egendomlig.