Parets tvillingpojkar har vuxit upp på gården, och deras farfar bor också där. Lemsjöholm är ett privat hem, och familjen tar inte emot besökare.
– Det är på många sätt fantastiskt att leva på Lemsjöholm. Det är en jättevacker omgivning och natur. Huset är jättevackert i mina ögon. Man har hela tiden en känsla av att man lever i något som har funnits länge, och det är en fin känsla, säger Cecilia von Haartman.
von Haartman säger att de uppfattar att de har ett ansvar att förvalta gården.
– Ibland brukar jag säga att man inte kan äga Lemsjöholm det är Lemsjöholm som äger oss. Det förklarar kanske lite hur det är, säger hon.
– Ibland är ett gammalt hus otympligt att bo i med de krav en modern familj har, med allt som behövs för en modern barnfamilj. Men samtidigt tycker jag också att det fungerar ganska bra. Man får ha rätt attityd så går det mesta.
Familjen har bott på Lemsjöholm i sex år. von Haartman berättar att gården är pojkarnas barndomshem, för dem är Lemsjöholm det normala.
– De är tvillingpojkar och var 3 då vi flyttade hit så de kommer inte ihåg något annat än Lemsjöholm. Det är kanske först nu som de börjar inse att det ser annorlunda ut här än andra hus och hem. För dem är det här det vanliga. Frågar man dem vad som är bäst med Lemsjöholm så svarar de naturen, säger hon.
Nära kontakt med familjen Mannerheim på Villnäs
Lemsjöholm har långa anor. Redan under 1500-talet var det mycket aktivitet på gården. På den tiden tillhörde gården kyrkan. I samband med reformationen övergick Lemsjöholm sedan i kungens ägo.
Sedan dess har Lemsjöholm ägts bland annat av släkterna De la Gardie och Fleming. Gården har också under långa tider haft nära kontakt med Villnäs slott, som idag ligger bara 10 till 15 kilometer bort.
Då ätten Fleming ägde Lemsjöholm ägde de samtidigt också Villnäs slott. Herman Fleming köpte Lemsjöholm år 1765, då Villnäs fungerade som familjens sommarresidens. Han beslöt då att bygga det som idag är huvudbyggnaden på Lemsjöholm och samtidigt rusta upp Villnäs.
– Det var ett stort projekt. Han kallas för den sista rika Flemingen, för han levde ganska slösaktigt. Det kan man ju gissa att rustar man upp hela Villnäs och bygger en huvudbyggnad här så får man göra av med lite pengar, säger von Haartman.
År 1823 köpte Lars Gabriel von Haartman gården, och sedan dess har den funnits i den von Haartmanska släkten. Också under den här tiden har gården haft nära kontakt med Villnäs, som länge ägdes av ätten Mannerheim.
– En av Mannerheimarna gifte in sig i släkten von Haartman så de har haft mycket samröre med varandra. Det ser man också. Vi har hittat tidskrifter och böcker med namnet Mannerheim i och de har helt tydligt haft ett gemensamt sällskapsliv, säger von Haartman.
”Man kan känna att man inte räcker till”
Idag har Lemsjöholm kvar drygt 500 hektar mark, medan gården som mest har haft cirka 750 hektar. von Haartman säger att det är ganska typiskt att stora gårdar förlorar lite mark under årens lopp.
Åkrarna på Lemsjöholm odlas också idag och det går boskap på stränderna, men det är inte familjen själv som driver den verksamheten.
– Lemsjöholm har en väldigt lång strandlinje eftersom det egentligen någon gång har varit en helt egen ö omgiven av vatten, nu är det en salmiakformad halvö. Sommartid går där boskap och betar på stränderna, säger von Haartman.
von Haartman säger att livet på gården ibland kan vara utmanande, då allting är så stort.
– Huset är stort, det är mycket marker och flera byggnader som ska skötas. Det kan bli stressigt ibland. För man kan ha känslan av att man inte riktigt räcker till för att sköta allting som man skulle vilja sköta det, säger hon.
Det som tar tid är alla byggnaders grundbehov, som att se till att taken håller tätt och att det finns någorlunda snygg målarfärg på husen och att fönstren hålls hela. När man har flera stora byggnader blir det snabbt mycket, säger hon.
– Sedan så är det också mycket i trädgården som är närmast en park. Den tar mycket tid och ork och energi.
”Vi vill bo för oss själva”
von Haartman berättar att huset nyligen hade renoverats då de flyttade in för sex år sedan, och att mycket är väl bevarat. De har beslutat att bevara den fasta inredningen i ursprungligt tillstånd.
– Sedan vill vi gärna ändå bo i något annat än ett museum, så vi har satt in moderna saker. Men det är allt sådant som är löst, så man kan bära ut det.
Lemsjöholm är idag ett privat hem, och von Haartman säger att de inte har övervägt att öppna upp gården för gäster.
– Vi tycker det är fint att hålla det privat. Nog skulle det säkert gå att hyra ut något men det är inte intressant för oss i det här läget iallafall.
von Haartman säger ändå att många är intresserade av Lemsjöholm och att det får frågor av folk som vill komma och besöka gården. Ibland händer det också att främmande människor kör upp till huset trots att det tydligt står att det är privat.
– Vi svarar alltid nej, för vi vill behålla det här som ett privat hem. Vi förstår att det finns intresse för gårdens historia och man har ju ett visst intresse att förmedla den historien. Därför är vi med idag. Men vi vill bo här för oss själva, säger von Haartman.