Känner du till konceptet six degrees of separation – också kallat sex handslag? Tanken att hela världens befolkning kan kopplas ihop med väldigt få led. Du är aldrig fler än sex handslag borta från Zendaya, Dalai lama eller Xi Jinping.
I Svenskfinland kan vi plocka bort minst fyra handslag. Det är inte djupt i ankdammen och ibland är allt som behövs en häst.
Det blir tydligt i Versailles då det framkommer att Yle Sportens utsända Malin Enkvist har delat ponny med Estlands finlandssvenska banhoppare My Relander.
Två finlandssvenskar i Frankrike, förenade av samma hovar.
– Hon var min första seriösa sportponny. En väldigt klurig ponny som älskade att hoppa. Utan henne skulle jag inte ha tagit mig så här långt, säger den glada banhopparen My Relander till Yle Sporten.
Jag har fått jobba hårt för att betala räkningarna och kunna tävla
My Relander
Och långt har hon tagit sig, snabbare än någon trodde. Relander är OS-debutant vid 25, som den första estniska banhopparen någonsin. Som jämförelse ställde svensken Rolf-Göran Bengtsson, 62 år, upp i samma tävling.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om det här. Jag gör historia med en häst som ingen trodde skulle kunna hoppa så högt som han gör. Vägen hit har varit lång, att vara här är helt magiskt.
Från Finland till Nederländerna via Estland
My Relander var tio år gammal då familjen flyttade till Estland, där pappa Rikard jobbar inom möbelbranschen. Bara några år senare flyttade Relander igen, den här gången utomlands för att satsa på ridsporten.
Relander kommer inte från en hästfamilj och har inte heller penningstinna sponsorer. Vägen till OS har möjliggjorts av en enorm vilja och okonventionella val. Relander, som inte har ett team runt sig, har till exempel varit tvungen att ta lastbilskörkort för att kunna ta sig till tävlingarna.
I fjol körde hon över 25 000 kilometer i lastbil för att skrapa ihop mer tävlingserfarenhet.
– Det är väldigt tufft. Jag har fått jobba hårt för att betala räkningarna och kunna tävla, säger Relander som numera bor i Nederländerna.
Utanför den maffiga tävlingsarenan i Versailles står ett par glada föräldrar i form av Rikard och Marjo Relander. De formligen strålar av stolthet över dotterns OS-debut.
– En liten flicka med en stor lastbil, det är en syn redan det! säger han och fortsätter:
– Allt hon åstadkommit har hon gjort med egen vilja. Det är lite orättvist att hon tävlar mot familjer som hållit på med hästar i flera hundra år. Men hon har bara så stark vilja.
Trodde du att hon skulle bli en OS-ryttare då hon växte upp?
– Nej, men hon trodde det. Hon hade målsättningen redan länge, det var en överraskning att den slog in så tidigt.
Hur stolt är du som förälder då du får se din dotter tävla i OS?
– Oerhört. Även om hon tvingades avbryta … man ser bara hennes kärlek för djuren, säger Rikard Relander och tystnar medan tårarna rinner ner för kinden.
– Vi är så stolta att vi bara gråter här! säger mamma Marjo Relander innan Rikard fortsätter:
– Hon piskar inte djuren över hindren, hon har en gemensam kärlek med dem som jag inte förstår mig på.
My Relanders OS-debut blev kort. Vid ett vattenhinder bestämde hästen Expert att det var sluthoppat och ekipaget tog sig aldrig i mål. Relander tar genast sin häst i försvar.
– Det handlar om djur, vissa dagar är bättre och andra sämre. Han hoppade väldigt fint, men blev rädd. Vi får komma tillbaka en annan gång.
Hästsport en mardröm?
Då Relander blev myndig fick hon estniskt medborgarskap och eftersom det var i Estland hon började satsa på idrotten bestämde hon sig för att tävla för sitt nya hemland.
– Jag är väldigt lycklig över att tävla för Estland. De har stöttat mig jättemycket. Jag är väl lite av allt: finsk, svensk och est, säger Relander vars familj också bott i Sverige.
Uppoffringarna har varit många, och efter att Rikard Relander sett hur mycket sporten krävt av dottern kommer han med ett konkret förslag:
– Om det är någon far som läser rekommenderar jag att er dotter eller son ska börja med pingis eller simning eller någonting … hästsport, det är en mardröm!
Yle Sporten har under OS ställt stereotypiska frågor till de finlandssvenska idrottarna. Nu är det dags att ta reda på hur finlandssvensk My Relander känner sig.
Svenska världsettan enkelt vidare
Hemmaryttaren Julien Epaillard var vassast i kvalet, men hoppet om nya nordiska medaljer lever fortfarande i Versailles: Henrik von Eckermann och hästen King Edward stod för ett felfritt kval och blev finalklart som det sjunde bästa ekipaget.
– Jag försökte hålla min rytm, eftersom jag inte i början visste om jag skulle nolla. Jag var väldigt glad att det stod noll på slutet, säger en lättad von Eckermann till Yle Sporten.
Världsettan Eckermann och King Edward tävlade tidigare under OS i lagtävlingen, som slutade i besvikelse. Ett topptippat Sverige slutade bara sexa.
Känns hästen fortfarande fräsch?
– Ja verkligen. Det är en av hans stora styrkor, att han bara blir bättre genom tävlingarna. Jag har stora förhoppningar för i morgon.