”Idag undviker jag naturen så mycket jag bara kan, för idag är naturen ondskefull”.
Så låter det i ett av svaren på Yle Åbolands enkät om obehag för naturen. Fastän de flesta som svarade skriver att de trivs bra i naturen, så är det också många som också lyfter upp det ena eller det andra i fenomenet som orsakar ångest för dem under ett skogsbesök.
Biofobi – en fobi för naturen
Biträdande Professor Ricardo Correia vid Åbo universitet forskar i människors fobier för naturen. Enligt honom är det inte ovanligt att känna obehag inför naturen, särskilt bland dem som länge bott i stadsmiljö.
– Man kan hitta fobier för nästan vad som helst i naturen. Bland det som oftast förekommer finns araknofobi, det vill säga rädsla för spindlar, och ophidiofobi, som är rädsla för ormar. Men nästan alla element i naturen kan för vissa människor leda till att de utvecklar en fobisk reaktion.
Ett samlingsbegrepp för naturrelaterade fobier är biofobi. Det är inte bara djur eller insekter som kan orsaka rädsla eller ångestkänslor bland folk, också svamp är en vanlig variation av biofobi. Correia berättar att en av de fobier som ofta är förvånande för vissa finländare är rädsla för skogen i sig.
Däremot påpekar Correia att alla tendenser att vilja undvika naturen inte kan klassas som en fobi. När det däremot når den grad att behovet att undvika något i naturen är så starkt att det påverkar en persons livskvalitet så kan det kallas biofobi.
Enligt Correias forskning kan fobier för naturen vara vanligare bland stadsbor. I värsta fall kan det leda till en ond cirkel.
– Vi bor i städer och blir allt mer frånkopplade från naturen. Det här kan leda till att folk allt mer undviker naturen och därmed förlorar kunskap om den. När de då påträffar något i naturen som de upplever som obehagligt eller som orsakar ångest så har de inte kapacitet eller erfarenhet att kontextualisera sådana specifika händelser. Det kan sin tur förstärka känslorna av obehag och i slutändan leda till fullt utvecklad biofobi.
Sökhistoriken avslöjar våra rädslor
Ett problem som Correia tampats med i sin forskning har varit att det inte finns tillräckligt med data över förekomsten av biofobi genom tiderna. Därför har Correia kollat på trender i internetsökningar.
Han säger att logiken är enkel. Ifall en person upplever något traumatiskt så är de benägna att söka upp information om det. Sättet som de flesta idag hittar information är via internet. Därför kan en ökad tendens till biofobier återspeglas i söktrender från en viss plats.
– Vi kollade också ifall dessa länder hade fler giftiga djur eller djur som orsakar skada mot människor, och ifall det då är vanligare med fobier i det landet, men det fanns inga samband mellan dessa faktorer. Så därför är det troligt att det just är att bo i urbana center som gör att folk är mer intresserade av sådana ämnen.
Särskilt stark har trenden varit i områden där folk bott i städer under en lång tid. Det är inte stadsmiljöer i sig som orsakar ett ökat obehag för naturen. Istället är det en avsaknad av kontakt med naturen.
– Finska städer tycker jag är bra på det sättet att de erbjuder möjligheter för invånarna att ta del av naturen. Men det här är inte sant tvärs över världen. I många städer finns det väldigt begränsat med möjligheter för invånarna att komma i kontakt med naturen.
– Jag tycker att Åbo stad gör ett väldigt fint jobb med de nya biodiversitetsparkerna som skapas i staden. Där hittar man både biodiversitet och information om biodiversiteten. Jag tycker det är ett fint sätt för folk att kunna interagera med naturen, vilket förhoppningsvis kan främja en hälsosam relation till naturen om de inte har en sådan.
Det finns ändå en särskild naturrelaterad fobi som ser ut att vara vanligare i Finland än resten av världen.
– Det jag kan säga är att finländare sökte mer efter araknofobi än andra länder. Det är intressant eftersom jag talade med kolleger som är araknologer och de sade att de hittat mycket fler människor som är rädda för spindlar i Finland än i andra länder.
”Att undvika naturen är inte svaret”
Enligt Correia kan biofobi ha negativa följder för den enskilda personens hälsa. Utifrån ett bredare perspektiv kan det också ha en inverkan på samhället, eftersom det kan leda till att människor inte är lika ivriga att skydda naturen och främja biodiversitet.
Correia rekommenderar de som känner att de lider av någon form av biofobi att försöka hitta sätt att tampas med de känslorna och försöka hitta sätt att uppskatta naturen.
– Man kan söka upp information om de aspekter av naturen som orsakar ångest för att försöka kontextualisera och förstå det bättre. Om möjligt kan man i vissa fall också försöka möta sina rädslor. Men att ännu mera undvika naturen är inte svaret.
Hur känner du för naturen? Berätta i kommentarerna!