Att springa är Carin Göthelids livsstil och hon mår både mentalt och fysiskt otroligt bra av det. Hon springer flera dagar i veckan.
Göthelid drabbades av en märklig eufori under ett maratonlopp i New York och tänkte för en stund att om alla i världen skulle springa maraton, skulle vi inte ha några krig.
Göthelid var 45 år då hon började springa. I dag har hon ungefär 17 år av löpning bakom sig och där ingår 14 maratonlopp.
I Vegas nya program Lite klokare delar Carin Göthelid med sig av sina erfarenheter. Om du har egna erfarenheter eller frågor om löpning, kan du ställa dem till löpningsexperten Ida Kronholm som gästar programmet. Formuläret hittar du längst ner i artikeln.
Då, för 17 år sedan, var det inget planerat eller ”nu ska jag ta mig i kragen och börja motionera” som gjorde att Göthelid började springa.
Det var en septembersöndag då hon var ute och promenerade som hon tog några springsteg som kändes okej. Efter det började hon göra lugna löprundor och ett halvår senare deltog hon i sin första tävling, Helsinki City Run, som är ett halvmaraton.
– Ungefär halvvägs kändes det som att jag var ute på öppna havet och inte såg horisonten. Det var fruktansvärt tungt och jag hade inte en aning om hur jag skulle orka i mål.
Göthelids bror var en stor inspiratör för att hon började springa. Han deltog i maratonlopp och det tyckte hon var häftigt och ofattbart, att någon kunde springa så långa sträckor.
En annan inspirationskälla var löpbloggarna, som några damer i Göthelids ålder upprätthöll i Sverige.
Utmaningar och skador
Till en början var utmaningen att över huvud taget begripa hur man börjar bygga upp sin kondition.
– Där hjälpte det att läsa i bloggarna att man ska börja verkligt lugnt och inte ta ut sig.
Under sina år som löpare har Göthelid drabbats av en allvarligare skada. Alldeles i början av sin löparkarriär hade hon en stressfraktur på ena smalbenet.
Benet blev sjukt och svällde upp och i tre veckor var hon tvungen att använda kryckor.
En stressfraktur uppstår då benet ansträngs och långsamt börjar gå av. Då hjälper bara vila för att skadan ska läkas.
– Efter en sådan skada är det viktigt att börja tränandet väldigt försiktigt, påpekar hon.
Löpningsskor och coacher
Löpning kräver inga dyra investeringar, det viktigaste är att man har bra löpskor. För att hitta rätt löpskor för ens egen fot gäller det att testa och att fråga råd av en löpningscoach eller en försäljare som kan sin sak.
– Känns skon bra, då är den bra, konstaterar Carin Göthelid.
Hon berättar att det på marknaden finns en mängd dyra löpskor, som egentligen är ämnade för eliten och för dem som springer väldigt fort.
Man ska springa mycket och i lugn takt. Det lugna springandet bygger upp kroppen och konditionen
Carin Göthelid
Man behöver fler än ett par löpskor, för de slits ganska snabbt. Göthelid har sex par löpskor och vintertid springer hon med skor som har dubbar.
Under sina år som löpare har Göthelid haft två coacher: en av bloggarna i Sverige som peppade på distans och en kille i hennes egen ålder som också är proffstränare.
Tillsammans med proffstränaren redde Göthelid via ett test ut vilka hennes pulszoner var. Det gjorde de genom att mäta mjölksyran i kroppen i kombination med hurdan puls hon hade.
– Den viktigaste lärdomen från dessa test var att man ska springa mycket och i lugn takt. Det lugna springandet bygger upp kroppen och konditionen.
”Ett maratonlopp kan vara farligt om man inte tränar rätt”
Sitt första hellånga maratonlopp sprang Göthelid i Amsterdam. Den resan fick hon i 50-årspresent av sin familj.
– Amsterdamloppet är absolut det mest minnesvärda i och med att det var mitt första, funderar hon.
Hon kom i mål och var supertaggad på att anmäla sig till nästa maratonlopp – trots att benen strax efter loppet kändes som stockar och hon knappt kunde gå.
Sedan dess har det blivit 13 maratonlopp både i Finland och på olika håll i världen: New York, London, Stockholm, Tallinn, Riga, Barcelona, Valencia – varav det sistnämnda är hennes favoritställe.
Sin bästa tid på maraton har Göthelid från ett lopp som hon sprang ensam under coronapandemin. Det var inte ett arrangerat maratonlopp, utan hon sprang medan hennes coach följde henne med cykel och skötte om att hon fick näring och vatten.
– Ska man springa ett maratonlopp är det viktigt att man tränar ordentligt före, annars kan det till och med vara farligt.
För Carin Göthelid betyder det ungefär tre månader av träning före.
Efter ett maratonlopp återhämtar hon sig i ungefär två veckor. Inte så att hon ligger på soffan, men så att hon tränar lugnt.
Eufori och gemenskapskänsla på maratonlopp
Att åka till de stora maratonloppen, där det finns flera tiotusentals deltagare, är enligt Göthelid alltid en upplevelse.
Ofta präglas hela staden av evenemanget och i och med att det kommer deltagare från hela världen känner man en enorm gemenskapskänsla.
När Göthelid sprang maraton i New York var hon under första halvan av loppet med om det som kallas för ”runners high”, alltså eufori och ett rus av lyckokänslor.
– Om alla i hela världen sprang maraton, skulle vi inte ha några krig, tänkte jag då.
Efteråt känns tanken orealistisk och fånig, men så kan man till exempel känna då man springer med folk från hela världen och publiken hurrar längs med gatorna.
”Löpning är som meditation”
I dag springer Carin Göthelid kring 30–70 kilometer i veckan. Löpningen är en stor del av hennes liv och kan hon inte springa, till exempel på grund av sjukdom, mår hon sämre.
Oftast springer hon ensam och ser sina löprundor som en form av meditation.
– Jag blir tom i huvudet på ett bra sätt, men ibland kan jag till och med hitta en lösning på något problem som inte alls har med löpningen att göra.
Göthelid har några vänner som hon ibland springer med. Det känns roligt och man peppar varandra. Med löpningskompisar kan man dessutom diskutera ämnet hur mycket som helst.
Det finns forskning som visar att löpning har en positiv inverkan mot depression, och också det har Göthelid erfarenhet av.
Man kan springa året om
Göthelid springer året runt men tycker att vår och höst är de bästa tiderna att springa.
På sommaren kan värmen bli ett problem. Man behöver se till att man får i sig tillräckligt med vätska och att man inte springer då det är som hetast på dagen.
På vintern kan halkan ställa till det, trots att många löpare använder sig av löpskor med dubbar. Om det är för halt eller för kallt springer Göthelid inomhus, antingen på bana eller på löpmatta.
I många år strävade hon efter att förbättra sina tider för olika sträckor, men numera är det inte tiden som är den största motivationen.
– Att springa är mitt andningshål och jag har svårt att tänka mig en vardag utan löpning.
Hur tråkigt det än låter så springer hon helst på asfalt, för att man då bara får låta fötterna arbeta och behöver inte se upp för var man stiger.
Programmet har sänts och du kan lyssna på det på Arenan via länkarna nedan
