– Det känns som att jag fått mitt liv tillbaka trots att jag fortfarande inte kan göra så mycket, bara riktigt korta promenader och ta mig in till stan då och då, hälsa på min pappa i skärgården, säger den finlandssvenska artisten Conchis.
För fem år sedan insjuknade hon i den neuroimmunologiska sjukdomen ME/CFS, ofta kallat kroniskt trötthetssyndrom. Det gjorde henne oförmögen att arbeta. Under sjukdomens värsta fas kunde hon inte göra annat än ligga på toalettgolvet i en och en halv månad. Hon kunde varken kommunicera eller lyssna på musik, inte göra så mycket annat än blunda.
Hennes assistent tillredde maten, som hon hade med sig på toaletten i foliepapper. Assistenten skötte också all kommunikation med omvärlden.
– Det har varit hemskt svårt att inte kunna ha kontakt med andra människor. Jag är väldigt social.
Det är alltså litet av ett under att hon nu kommer ut med sitt första soloalbum Chapters.
Första singeln Cray Cray utkom i början av augusti. Den lyftes genast på de främsta hitlistorna för indiemusik både i Finland men också internationellt, och fick hyllande recensioner av flera stora internationella musikbloggar. Hela skivan utkommer i oktober.
Det är extremt mycket fokus på utseende och ungdom inom musikbranschen idag. Det gäller i synnerhet kvinnor. Jag ville inte vara med om det längre.
Conchis, musikartist
Conchis är ändå ingen nybörjare i branschen. Hon var länge frontfigur, sångare och låtskrivare i ett indieband som har uppträtt på stora festivaler som Flow. Den här gången vill hon vara anonym och varken avslöja namn eller ansikte.
– Det är extremt mycket fokus på utseende och ungdom inom musikbranschen idag. Det gäller i synnerhet kvinnor. Jag ville inte vara med om det längre.
Hon vill skapa musik tills hon blir pensionär.
– Det är ganska skönt att avlägsna åldersfaktorn.
Komponerade i huvudet
Vi träffas i hennes tvåa i Helsingfors. Det är här en stor del av hennes musik skapas med synt, gitarr, dator och hennes sång.
Conchis soloskiva var med undantag av sångpartierna nästan färdig när hon insjuknade för fem år sedan. Då hon varken kunde öppna datorn eller skriva ner sina idéer började hon komponera musiken för nästa skiva i huvudet istället. Samma metod använde till exempel Beethoven då han blev döv.
– Det var jättefint att kunna hålla igång den kreativa processen trots att jag var så sjuk. Jag skrev all lyrik i huvudet, tänkte ut hur basen ska gå, var synthen och gitarren ska komma och hur soundet ska låta.
I våras började hon känna sig lite bättre och kunde spela in sångpartierna till Chapters. Hon klarade av bara fem intagningar per låt, en halvtimme åt gången, en gång per vecka.
– Den här gången kunde jag inte vara perfektionist. Min röst är förstås rostig då jag inte kunnat sjunga på fem år. Det finns en viss råhet i min röst på skivan men viktigast för mig var att kunna ge ut den.
Skivan till Radioheads Thom Yorke
För att nå ut i branschen krävs speciella kontakter. I synnerhet för att få sin skiva skickad till en av indiemusikens största stjärnor – brittiska Radioheads frontfigur Thom Yorke!
Skivan Chapters har producerats av den Berlinbaserade finska musikproducenten Jonas Verwijnen. Han driver också skivbolaget Kiekurecords som ger ut albumet Chapters.
– Jonas råkar känna Thom Yorke och skickade skivan till Mikko Gordon som mixar Thom Yorke och hans andra band The Smile. Gordon gillade singeln, men Thom Yorke har inte hört av sig än, säger Conchis med ett skratt och tillägger:
– Jag höll på att svimma då jag hörde att låten skickats till honom. Jag älskar nästan all musik han gör och jag tycker att han är ett geni.
Vad som avses med att slå igenom idag är lite diffust. Innebär det att man får jättemycket lyssningar på strömningstjänster? Bra recensioner? Tjänar mycket pengar? Gör många spelningar?
– Tidigare handlade det om att sälja mycket skivor och höras på radion, men nu är det kanske bra om man uppmärksammas av populära spellistor och musikbloggar. Trots att man har väldigt många lyssnare tjänar man inte stora summor pengar på det.
Den här skivan har hon själv betalat för då hon fortfarande hade lön, skivbolaget står för pr. I framtiden hoppas hon på stipendier.
Anonymitet versus synlighet
Conchis känner en viss motstridighet i att dels hållas anonym, dels nå ut till en stor publik. Folk vill ha ett ansikte som man förknippar med en artist.
– När man uppträder på livespelningar måste man tänka igenom det grundligare men tillsvidare kan jag inte göra spelningar. Vi får se hur det går. Det är lite av ett experiment för mig själv också.
Mystik är något som Conchis alltid gillat och inspireras bland annat av tv-serien Twin Peaks och författaren John Fowles. Hennes artistnamn kommer från huvudkaraktären i hans bok The Magus. Karaktären är en psykologisk manipulerare med en mörk underton.
– Jag tycker den passade min musik som är lite twisted.
Hennes musik kan beskrivas som visuell elektronisk indiepop med filmatiska landskap där mörker och ljus möts. Texterna är väldigt personliga.
– Min första singel Cray Cray kom som ett flöde ur mitt undermedvetna och handlar bland annat om vilka val man gör i livet. Var det rätt val för mig att välja att inte få barn?
Från Kimitoön till Berlin
Conchis är uppvuxen i skärgården, på Kimitoön i ett konstnärshem där bildkonst och musikskapande kom in i ett tidigt skede, hon sjöng innan hon kunde prata och började spela violin när hon var sex år. Men det var först när hon fick en gitarr i tonåren som det klickade till på riktigt och låtskrivandet kom igång.
Kimitoön var en perfekt plats för en konstnär att växa upp i, eftersom det inte fanns så mycket annat att göra blev man tvungen att använda sin fantasi och vara kreativ för att det skulle hända något intressant i ens liv, berättar hon.
– När jag i vuxenåldern bodde i Berlin med många kulturhändelser märkte jag att jag inte alls hade samma behov av att skapa själv. Men då jag flyttat till lugnare platser infinner sig skaparlusten igen.
Trots att Conchis fortfarande är sjuk är hon hoppfull inför framtiden. Ungefär 5–10 procent av dem som insjuknat i kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) tillfrisknar och kring 40 procent blir lite bättre. Hon hoppas kunna fortsätta skapa musik, i framtiden på deltid återgå till sitt jobb som art director.
– Vi får se om jag nån dag kan göra spelningar med eget ansikte. Men det är alltid lite spännande. Med tanke på min sjukdom är det bäst att min stressnivå förblir rätt låg.