Vad händer om du stannar upp i Helsingfors hjärta istället för att varje gång skynda igenom? På vilka hemligheter bär arkitekturen, folkmassan och de enskilda individerna?
Det beslöt sig Anna-Sofia Nylund och Eva-Maria Koskinen för att ta reda på. De har tillsammans tillbringat mycket tid på Helsingfors centralstation i möten med olika människor, för att utifrån samtalen skriva manuskriptet för den nya guidade ljudpromenaden Stationsdrömmar.
Stationsdrömmar ger en inblick i hur spännande människor och berättelser man ständigt omges av och kan träffa om man bara vågar lyfta blicken och lyssna. Under promenaden får man möta olika människor som i verkligheten befunnit sig på stationen och ta del av deras största drömmar.
Ljudpromenaden kompletteras av en ljudessä skriven av Anna-Sofia Nylund, som ingående beskriver hennes och Koskinens upplevelser, möten och insikter på stationen. Möten i en kontaktlös tid tar stämningen på järnvägsstationen hem till lyssnaren, och finns liksom ljudpromenaden på Yle Arenan.
Vad var er vision för Stationsdrömmar?
– Vi var intresserade av vad kontakt mellan människor egentligen är. I en knutpunkt som järnvägsstationen rör det sig massor av människor varje dag, ändå pratar man sällan med någon man inte känner. Vi ville se vad som händer om man stannar upp och ger de här människorna sin uppmärksamhet, berättar Eva-Maria Koskinen.
Det var genom jakten på kontakt som temat drömmar kom till.
– Det finns en stark kontrast mellan att snabbt röra sig igenom stationen och att faktiskt stanna upp och fundera. Att fråga folk om deras drömmar blev vårt sätt att ta kontakt, förklarar Anna-Sofia Nylund.
Kontakt öppnar dörrar till nya världar
Det är inte alltid lätt att försöka ta kontakt med andra, men Koskinen och Nylund insåg fort att det också är mycket belönande att bryta sina mönster ibland.
– Det var jätteroligt att prata med främlingar, det var som att öppna dörrar till nya världar varje dag, man blev på gott humör, konstaterar Koskinen.
Under den fyra månaders period de ofta besökte stationen interagerade de både med människorna och miljön.
Det finns en stark kontrast mellan att snabbt röra sig igenom stationen och att faktiskt stanna upp
Anna-Sofia Nylund
– Det som hände då vi tog kontakt var att vi blev mottagliga för slumpen, berättar Nylund. De visste ingenting om personerna de mötte i förväg. Det tillät dem att upptäcka dimensioner av byggnaden och det sociala livet där som de inte lagt märke till förut.
– Man märker först människoströmmen som rör sig, resenärer och de som ska till och från sina jobb. Men så finns det också de som tillbringar tid här nästan varje dag.
Genom att själva sälla sig till den gruppen stötte de på utmaningar som annars lätt blir osynliga för förbipasserare, som till exempel hur svårt det är att hitta en sittplats på stationen. De besökte utrymmen de aldrig varit i förut, som presidentens vänthall som numera går att hyra men tidigare länge har stått tom.
– Det finns en tydlig kontrast mellan att stora, vackra utrymmen står tomma, samtidigt som det finns människor här som inte har någonstans att bo, konstaterar Nylund.
Drömmar enar och skapar samhörighet
I de stunder då drömmar blev en för svår diskussionsöppnare kunde de intervjuade istället berätta om sina vardagsliv, men Nylund förklarar att det ändå kändes rätt.
– Om det är något som känns jobbigt i vardagen så kan man ändå hitta drömmen genom att söka en kontrast till det jobbiga. Det är ett bra sätt att närma sig drömmar och längtan.
Koskinen och Nylund är båda överens om att drömmar kan ha en enande effekt på människor.
– Vi mötte berusade människor, mormoner som spred sitt budskap om Jesus, en hemlös kvinna, en som längtade efter en lägenhet i Rödbergen och allt däremellan. Det finns en massa fördomar, men om man gräver djupare under det man ser och tror och istället tar reda på vad de drömmer om kan ju alla på något vis mötas. För alla har en längtan bortom de egenskaper de stämplas med, berättar Nylund.
– En dröm är en fantasi, och då man berättar om sin dröm måste lyssnaren också använda sin fantasi för att föreställa sig drömmen. Då får man en gemensam bild, där också den andras fantasi är aktiv, fortsätter Koskinen.
På så vis kan du dela drömmar med några av centralstationens många besökare och resenärer då du lyssnar på Stationsdrömmar. Det gör du bäst genom att ta dig till Helsingfors centralstation och ingången som vätter mot Brunnsgatan.
Lyssna även på ljudessän Möten i en kontaktlös tid för att höra mer om den spännande process som verket föddes ur!
