När en blå lastbil körde fram till Pälkäne kyrka på tisdagen var det slutet på en lång väntan. I bilen fanns nämligen drygt 80 skallar som tagits från finska kyrkogårdar på 1800-talet och som tillbringat de senaste 150 åren i Karolinska Institutets samlingar i Sverige.
På plats för att bevittna när trälådorna med kvarlevorna bars in i kyrkan fanns många ortsbor och ett stort medieuppbåd. Kyrkklockorna klämtade när skallarna återvände.
Jari Kemppainen, kyrkoherde i Pälkäne evangelisk-lutherska församling, säger till Yle att skallarna kom till Finland med båt. I hamnen kvitterades försändelsen från Karolinska Institutet och därefter kunde transporten fortsätta till Pälkäne strax sydost om Tammerfors.
Kranierna togs emot vid Pälkäne nya kyrka. Där kommer Museiverket att undersöka kvarlevorna.
– I kyrkan görs dna-undersökningar av skallarna, säger Jari Kemppainen.
Enligt kyrkoherden bedöms skallarna vara från 1600–1800-talen.
Prover från kvarlevorna hoppas man ska avslöja närmare när de här människorna har levat, hur de eventuellt var släkt med varandra och vilka sjukdomar de har haft. Också deras kostvanor kan närmare studier ge svar på.
Vad handlar det om?
Svenska rasforskare grävde fram kranier ur gravar på fyra orter i Finland på 1870-talet. Forskargruppen förde skallarna till Sverige till det som i dag är Karolinska Institutets samlingar.
Förhandlingar om att återbörda skallarna till Finland har pågått i flera år.
Kyrkoherde Jari Kemppainen hör till dem som har engagerat sig för att få hem skallarna till Finland. När det nu har hänt är han glad.
– Man kan tala om annat än vädret. Skallarna har varit ett regelbundet samtalsämne här de senaste sex åren. Frågan har varit när de kommer och en annan fråga är om det måntro finns någon släkting bland dem.
Far och dotter Vesa Mäki-Mantila och Meeri Mäki-Mantila var på plats vid kyrkan när skallarna anlände. Enligt dem var stämningen andaktsfull.
Båda är klädda i svarta t-tröjor med vit text som förkunnar att Pälkäne är Huvudskalleplatsen. På finska är det inte bara en hänvisning till Bibelns Golgata (som betyder just huvudskalleplats), utan ordet har också betydelsen högkvarter, högborg.
Vesa Mäki-Mantilas släkt kommer från Sydösterbotten, så det var sannolikt inte någon av hans släktingars skallar som anlände till kyrkan på tisdagen.
Många av skallarna togs i Pälkäne
Meningen är att kvarlevorna ska återbegravas i sina hemkommuner, nära sina ursprungliga gravplatser.
Nästan hälften av kranierna kommer från Pälkäne. De kvarlevorna ska få sin sista vila intill ruinerna efter ortens medeltida kyrka, Sankt Mikaels kyrka.
Förutom från Pälkäne tog de svenska forskarna skallar också från Rautalampi kyrkogårds gamla del, från ön Toso i Keitele kommun, från ön Pangansalo i Pielavesi och från Nestorinsaari nära Eno kyrkoby, som i dag hör till Joensuu.
Artikeln bygger på Yle Uutisets artikel Ruotsalaisten viemät pääkallot palasivat vihdoin Suomeen – kirkkoherra riemuissaan av Anu Leena Hankaniemi.