Köerna för svenskspråkiga klienter är längre jämfört med finskspråkiga. Det här är delvis ett arv från situationen i kommunerna innan Egentliga Finlands välfärdsområde Varha tog över ansvaret.
Det berättar Ulrika Lundberg, serviceområdeschef för äldreomsorgen i Pargas och Kimitoön.
– Vi jobbar på att lösa situationen, men det stämmer att vi har lite längre köer för de svenskspråkiga klienterna, säger hon.
De äldre köade i genomsnitt 61 dagar för serviceboende i Egentliga Finland under det första halvåret 2024. Svenskspråkiga äldre köar längre än de finskspråkiga. Exakta uppgifter för hur länge de köar finns inte, eftersom välfärdsområdet inte har registrerat de äldres modersmål.
Välfärdsområdets nationalspråksnämnd har uttryckt sin oro över situationen och har redan i april tagit ställning i frågan. Nämnden fick en uppdaterad lägesrapport om köerna vid sitt senaste möte i augusti.
Enligt Lundberg är situationen något bättre i Kimitoön, där servicen har varit mer välutbyggd jämfört med Pargas.
– I Pargas har det funnits en större brist på platser, och i skärgården har vi också färre platser på grund av personalbristen, förklarar hon.
Karin Simola, direktör för tvåspråkig service i Egentliga Finlands välfärdsområde, poängterar att också personer som bor i en finskspråkig kommun i Egentliga Finland är berättigade till svenskspråkig boendeservice om de så önskar. Det här har gjort att efterfrågan på svenskspråkiga platser har ökat något.
Personalbrist och platsbrist
Den största orsaken bakom platsbristen är bristen på personal.
– Vi har tvingats stänga några platser på grund av det. Om lokalerna är bra kan man klara sig med mindre personal, men i huvudsak handlar det om personalbrist just nu, förklarar Ulrika Lundberg.
För att åtgärda situationen arbetar Varha aktivt med att rekrytera läroavtalsstuderande och långvariga vikarier som kan utbilda sig och bli behöriga. Dessutom har man påbörjat internationell rekrytering.
– Det är i startgroparna just nu, säger Lundberg.
Personalsituationen påverkas också på sikt av att regeringen kom överens om att minska personaldimensioneringen på serviceboenden med heldygnsomsorg till 0,6 vårdanställda per klient i samband med vårens ramförhandlingar. I dagsläget krävs en personal på 0,65 anställda per klient och tanken var att höja dimensioneringen till 0,7.
Enligt Karin Simola har välfärdsområdet också kartlagt de möjligheter som erbjuds av serviceproducenter i form av köpta tjänster och servicesedlar.
– Tyvärr har det inte funnits svenskspråkiga platser i tillräcklig utsträckning, men arbetet fortsätter för att förbättra situationen, förklarar Simola.
Situationen har förbättrats något sedan våren, och antalet svenskspråkiga kunder inom serviceboende är nu större än tidigare, berättar Simola. Ökningen beror på att en större andel av välfärdsområdets svenskspråkiga kunder nu får sina tjänster av privata serviceproducenter genom köpta tjänster och servicesedlar.
Varha har också skissat en modell för hur boendeserviceenheterna ska se ut i framtiden.
– Vi hoppas att även den privata sektorn intresserar sig för det här, säger Lundberg.
Specifika utmaningar för svenskspråkiga
När det gäller svenskspråkiga klienter kan det vara svårare att hitta en plats på egen ort beroende på specifika önskemål och enhetens storlek.
– Ju mindre enhet, desto svårare är det att få en plats, eftersom rummen mer sällan blir lediga. Vi strävar efter att ge en plats så nära hemmet som möjligt, men i synnerhet i skärgården kan avstånden vara långa, säger Ulrika Lundberg.
Karin Simola påpekar att om det inte finns en svenskspråkig boendeplats inom välfärdsområdet i Egentliga Finland så försöker man erbjuda en plats i ett annat välfärdsområde.
Enligt Lundberg är det viktigt att ta emot den hjälp som erbjuds och våga prova nya serviceformer.
– Det finns mycket olika slag av hjälp som kan stödja den äldre som bor hemma eller som väntar på sin plats, säger hon.
En av de största utmaningarna inom välfärdsområdet är att identifiera och betjäna svenskspråkiga klienter i hela området.
– Hur vet vi vem som är svenskspråkig, vem som behöver svenskspråkig service och var finns personal som kan möta dessa behov? Det är en jättestor fråga just nu, säger Lundberg.
Har du eller dina närstående erfarenheter av köerna till heldygnsvården i Egentliga Finlands välfärdsområde? Fyll gärna i kontaktformuläret och berätta för oss.