Under hösten 2020 hade Mikaela Widlöf, som jobbar inom sjukvården, en tung period i sitt liv. Dels var det mitt under coronapandemin och dels hade hon gått igenom en utbildning som kändes jobbig.
– Jag blev sjukskriven för utmattning eftersom jag var så väldigt stressad. Jag hade svårt att varva ner och koppla av. Jag kände att jag inte kunde sitta inne, säger hon.
Lösningen blev att ta med hunden i bilen och bege sig iväg till någon lämplig skog för att plocka svamp.
– Jag kunde vara i skogen i många timmar. Där återhämtade jag mig, säger Mikaela Widlöf.
Svampentusiast i tidig ålder
Att gå ut i skogen är en nygammal aktivitet för Mikaela Widlöf. Hennes mamma plockade bär och pappa var jägare. Mikaela blev däremot svampentusiast redan som barn.
– Jag vet inte riktigt varifrån svampintresset kommer. Mina föräldrar har egentligen inte plockat svamp när jag var barn, men vi var ofta ute i skogen och jag tyckte om att vara där. Vi bodde ute på landet, och skogen fanns bakom husknuten, säger hon.
Mikaela Widlöf bor i Vassor, Korsholm, där hon också växte upp. Hon känner skogarna i närheten mycket väl. Där finns gott om svamp, och som barn lärde hon sig snabbt att speciellt de gula svamparna, det vill säga kantarellerna, var populära och goda.
– Jag minns faktiskt när jag som barn första gången hittade och plockade egna kantareller vid våra postlådor. Därifrån har svampintresset utvecklats, säger hon.
Redan som 11-åring fick hon en moped av sin farfar. På grund av sin unga ålder fick hon inte köra på allmänna vägar. Istället körde hon på skogsvägar och stigar.
– Jag körde med moppen i skogen och letade kantareller, minns Widlöf.
Det är liksom ett lugn i skogen som inte egentligen finns någon annanstans i samhället
Mikaela Widlöf
ADHD hjälper med svampplockning
Svampskogen har också kommit väl till pass med Widlöfs Adhd-diagnos, som hon fick i vuxen ålder. Adhd innebär en obalans i dopamin- och noradrenalinhalterna i hjärnan. Man söker hela tiden dopaminkickar, förklarar Widlöf.
– Min adhd hjälper med svampplockningen. Spänningen med att vara ute och söka svampar, och sedan hitta dem, ger mig dopaminkickar, säger Mikaela Widlöf.
Hon menar att tillståndet ger en viss envishet i svampjakten. Dessutom ger jakten på svampar utlopp för impulsivitet. Samtidigt har det varit ett sätt att gå ner i varv och återhämta sig.
– Att gå i skogen och plocka svamp ger mig jättemycket. Jag får tid för eftertanke och återhämtning. Jag får också ensamtid, vilket är väldigt viktigt för mig. Det är liksom ett lugn där i skogen som inte egentligen finns någon annanstans i samhället.
”Jag blev alldeles till mig”
Mikaela får en extra dopaminkick när hon hittar något lite ovanligare. Så gick det för ett par år sedan, då hon trodde att hon hittat sotvaxskivlingar.
– När jag kom nära och faktiskt tog upp en, så var det en sotriska! Sådana hade jag aldrig hittat förr, och de är jättevackra. Jag blev alldeles till mig, minns Mikaela Widlöf.
En sotriska är ändå inget hon tillagar, utan hon vill bara se på vackra svampen. Däremot fotograferar hon svampar och lägger upp bilderna på sina sociala mediekanaler.
Jag trodde det var en varg som stod och stirrade på mig
Mikaela Widlöf
Ett skrämmande möte i svampskogen
Mickelsörarna i Maxmo skärgård är också bekanta marker för Mikaela Widlöf, eftersom familjens sommarstuga finns där. Där plockade hon ofta svamp som barn med en vän från en grannstuga.
Nyligen hade hon, hennes man och deras hund en annan typ av möte på en obebodd holme i närheten.
Hon satt i allsköns ro och plockade kantareller, då hon plötsligt hörde ett ljud som blev allt starkare.
– Det knakade och brakade. Jag undrade vad hunden håller på med. Då jag steg upp, kom en älgkalv springande rakt mot mig!
Strax efter kalven kom en brölande älgko rusande ur skogen. Kalvens mamma!
Mikaela vände om och sprang. Så gjorde även älgarna, men i motsatt riktning. Mitt i tumulten föll Mikaela omkull och kantarellerna flög ur korgen. Då hon tog sig upp och vände sig om, såg hon något nytt.
– Jag trodde det var en varg som stod och stirrade på mig bakom en gran, säger Mikaela Widlöf.
Skräcken lade sig snart då hon upptäckte att djuret, som hade ett halsband med en GPS-spårare, var en stor hund. Det var den som hade satt fart på älgarna.
Speciella svampställen
För övrigt är Mikaela Widlöf väldigt förvånad över hur lite människor hon möter i skogen. Trots att hon tillbringar mycket tid i skogen, kan hon inte minnas en enda gång då hon mött en annan svampplockare, eller ens en bärplockare.
Frågan är om hon överhuvudtaget skulle göra en annan plockare medveten om sin närvaro.
– Jag har svampställen dit jag återvänder varje år. Speciella ställen. Då undviker jag nog att bli sedd, säger Mikaela Widlöf.
Gillar du att plocka svamp och vad betyder svampskogen för dig? Vad tillreder du av den svamp du plockar? I Vega Lördag 24.8 mellan 9.03–11.00 sätter Kike Bertell fingret på svampskogen. Skriv dina tankar och berättelser i formuläret nedan!
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!