Vid hård vind är den lilla fyrholmen Strömmingsbådan inte en plats man vill besöka. Närmaste fastland ligger 20 kilometer bort i Korsnäs. Idag är vädret sådant att man inte skulle vilja ge sig ut med egen båt till ön.
Den sydliga vinden som blåser 14 meter i sekunden påverkar dock inte Bergöbon Hilding West. Han har som många andra Bergöbor jobbat på havet och har i flera år skjutsat lotsar till fartyg i omöjliga förhållanden.
Vi är på väg till Strömmingsbådan för att se hur sommarens talkoarbeten framskridit. Med oss har vi också Helvi Riihimäki, ordförande för Vasa sjöhistoriska förening.
Föreningen ansvarar för talkoarbetet och äger en av byggnaderna på ön. I byggnaden som Sjöfartsverket donerat till föreningen finns all utrustning och instrument som förr i tiden användes på fyrön.
Nuförtiden är allt automatiserat och det finns inte lägre ett behov för instrument som ger ljudsignaler så att fartygen kan undvika grynnor och stenar. Sjöhistoriska föreningen ser ändå till att byggnaden är i skick.
Tuffa förhållanden tär på utrustningen
På den avlägsna kobben som tillhör Wargögaddarnas ögrupp är väderförhållandena tuffa och därför kräver också öns byggnader service och restaurering. Det har gått 30 år sedan den senaste mer omfattande renoveringen.
Vid den senaste renoveringen var sjöhistoriska föreningens medlemmar enligt Riihimäki ännu i den åldern att man hade folk att tillgå. Nu är situationen en annan och de hjälpande händerna från Finlands fyrsällskap kom väl till hands.
– Vissa talkoarbetare har varit här från en vecka ända upp till tre veckor – inte nödvändigtvis i streck, men nog har vi haft folk här ända från södra Finland, säger Riihimäki.
De övriga byggnaderna på ön hör till lokala föreningar och båtsällskap. Huvudbyggnaden ägs till exempel av Bergö båtklubb och talkoarbetarna har fått använda sig av byggnadens inkvarterings- och köksutrymmen. De har kommit i användning då talkogrupper på ungefär tio personer har arbetat i en veckas skift.
– Vi har förnyat gamla taktegel som vi har hämtat från Valkeakoski och Brahestad. Största delen av väggarna har fixats och andra takhalvan blev just färdig så att vi får dimsignaleringsstationen i skydd för regnet, säger Riihimäki.
Drömplats
Trots att ön inte har elektricitet eller rinnande vatten är det många som gladeligen anmäler sig som frivilliga talkoarbetare. En av dem är Anne Björk från Helsingfors.
– Jag övernattade här för första gången för knappa tio år sedan och nu när jag fick den här möjligheten så nappade jag. I juni var jag en vecka här och nu har jag varit ytterligare två veckor, berättar Björk.
Anne Björk är en erfaren fyrbesökare och hon har besökt nästan alla fyrar i Kvarken, men ännu mer tid har hon tillbringat på Finska fyrsällskapets egna standardplatser, till exempel har hon varit 30 gånger vid Märket. Björk har också varit fyrsällskapets ordförande och nu är hon kassör.
Artikeln är en översättning av Karunkaunis Strömmingsbådan on monen talkootyöläisen unelmapaikka ja tänä kesänä tekijöille on ollut tarvetta skriven av Antti Haavisto. Översättning och bearbetning Juho Teir.