Helsingfors församlingars inkluderande mångfaldsprogram har förorsakat huvudbry.
I Petrus församling var mångfaldsprogrammet en delorsak till splittringen i församlingen. Den nya kyrkoherden Pia Kummel-Myrskog tog delvis i bruk programmet, i strid med församlingsrådets tidigare beslut.
Församlingsrådet i Johannes församling godkände programmet förra veckan. Där innebar godkännandet inga större förändringar, säger kyrkoherden Johan Westerlund.
– Johannes församling har en historia av att vara en regnbågsförsamling och av att vara inkluderande gentemot sexuella minoriteter. Så diskussionerna hos oss har varit lätta. Hos oss har vi egentligen ingen opposition mot det här.
Syftet med mångfaldsprogrammet är att stärka jämlikheten för sexuella minoriteter och könsminoriteter i församlingarna i Helsingfors.
Westerlund konstaterar att det finns många tillfällen där en person som tillhör en sexuell minoritet kan känna sig ovälkommen.
– Tanken är naturligtvis att alla av Gud skapade människor ska bemötas på ett människovärdigt och jämlikt sätt. Det gäller anställda, frivilliga och alla som deltar i kyrkans verksamhet.
Församlingens kultur byggs upp kring personer
I mångfaldsprogrammets regi har församlingarna och de gemensamma tjänsterna bland annat byggt upp ett nätverk av kontaktpersoner i regnbågsfrågor.
Dessutom har man påbörjat utbildningar i jämlikhetsfrågor för anställda och förtroendevalda. Programmet är inte bindande, utan innehållet ska fungera som ett rättesnöre för verksamheten.
– Det här leder inte till konkreta åtgärder eller nya typer av program. Vi har inte direkt någon regnbågsverksamhet, utan det handlar om att all verksamhet ska göras på ett icke diskriminerande sätt, säger Westerlund.
Enligt Westerlund syns församlingens historia kraftigt i inställningen till frågor som berör sexuella minoriteter. Han säger att personer som leder församlingen präglar linjen.
– Personens linje leder till att gemenskaper med liknande tankar söker sig till församlingen och då får de olika profiler. Våra tre svenska församlingar i Helsingfors ser väldigt olika ut åtminstone på ytan. Men på djupet är vi ganska lika och gör ungefär samma saker, betonar Westerlund.