Tidigare i dag meddelade Fortum, som äger kärnkraftverket i Lovisa, att det för första gången finns västligt kärnbränsle i Lovisareaktorn. Petra Lundström som är Fortums kärnkraftsdirektör säger att detta är ett viktigt steg för företaget.
– Det är en stor och viktig dag för oss i dag. Tills nu har bränslet alltid kommit från bolaget Tvel i Ryssland och efter att kriget mot Ukraina bröt ut så blev det en stor prioritet för oss att också hitta västliga alternativ, säger Lundström.
Hon ser det som en styrka att nu ha fler alternativ än tidigare.
– Det handlar om de geopolitiska realiteterna som vi lever i nu. Det blev viktigt för Fortum att ha fler alternativ för Lovisas kärnbränsle. Nu har vi också kontrakt med Westinghouse, så vi har två leverantörer.
Hon säger att de har jobbat hårt med det amerikanska bolaget för att komma till den här dagen, då deras bränsle är i reaktorn.
– Jag skulle hemskt gärna se fler västerländska alternativ. Vi diskuterar med franska Framatome till exempel.
Samtidigt är det enligt henne inte möjligt att fasa ut det ryska kärnbränslet helt och hållet i dagsläget.
– Vi har fortfarande kontrakt med den ryska leverantören till 2027 för ena reaktorn och 2030 för den andra reaktorn.
Petra Lundström säger att hon i nuläget inte kan berätta om de exakta platserna som kärnbränslet kommer från.
– Vi har inte gått ut med exakta källor. Generellt kan jag säga att urangruvor finns i Australien och Kanada och i många olika västliga länder. Under de kommande åren ska vi naturligtvis ta fram en strategin för hur vi går vidare ända till 2050.
Svårt att utveckla nytt kärnbränsle
Lundström vill i nuläget inte säga hur mycket ryskt kärnbränsle som kommer användas framöver.
– Vi är inte riktigt där och vi har inte kommunicerat det utåt heller. Vi kommer jobba med det här under de kommande åren. Det här är ett jobb som vi måste göra och noggrant tänka igenom.
Lundström säger att tillgången på uran inte varit ett hinder men att utvecklandet av kärnbränslet är en svårare process.
– Det finns tillräckligt med uran. Det svåra är att man inte kan köpa kärnbränsle i någon affär utan det är en väldigt specifikt utvecklad produkt. Det finns många krav och det beror på vilken slags reaktor man har.
Det svåra har varit att utveckla ett nytt kärnbränsle. Det tar upp till fem år, och kan ta ännu en längre. Nu lyckades energiföretagen optimera utvecklingsprocessen så att de redan efter två år kan testa det här bränslet.
Petra Lundström säger också att hon är nöjd med samarbetet mellan Fortum och Westinghouse.
– Jag får många frågor om varför det gått långsamt men i själva verket har vi haft ett gott samarbete och faktiskt fått till det ganska snabbt.