Traktorer och stora ekipage fullastade med spannmål rullar in på hamnområdet på Vasklot i Vasa. Släpen vägs och lasten kvalitetsbestäms. Bäst betalt får producenterna för spannmål som duger som livsmedel. Är toxinvärdena för höga går lasten till foder. Oavsett kvalitet är dagspriset olönsamt för odlarna.
– Säljer du till dagspris och inte har något förhandskontrakt så är det långt under lönsamhetsnivå, säger David Köping.
Han är själv jordbrukare, men sitter också i spannmålsutskottet i Österbottens svenska producentförbund. Han har bra koll på fältet och ser att många spannmålsodlare nu gör minusresultat. De som inte gjort köpekontrakt i förväg och lyckats få bättre pris på sin produktion får sälja med långa tänder.
– Om du ska betala för att få jobba blir det ointressant. Det finns flera exempel på odlare i arbetsför ålder som tappat intresset då det går plus-minus-noll eller till och med går back. Folk tröttnar, säger Köping.
Som att spela på Lotto
Kvaliteten på skörden är varierande. I juli var det varmt och kom mycket regn, vilket tros ha ökat mängden toxin i grödorna. Efter kvalitetskoll vid invägningen avgörs hur mycket betalt man får för lasset.
– Det är som man spelar på lotto när man sitter och väntar på provet, säger Niklas Sund som är spannmålsodlare från Solf.
Han är inte är helt nöjd med priserna han får, trots att en del sålts på kontrakt till ett högre pris än dagspriset. Däremot har han sålt bland annat sockerbetor till ett hyfsat pris i förväg, redan före skörden.
Att så stor del av spannmålet ändå klassas som foder i stället för livsmedel ger rejäla avdrag på inkomsten – eller 50 euro per ton.
– Man får bara tre fjärdedelar av det pris man skulle ha fått om det klassats som livsmedel.
Världsmarknaden för spannmål är både stor och oförutsägbar. Amerikanerna har haft en bra säsong, medan fransmännen fått sin sämsta skörd på 40 år.
Vi är nere på en tredjedel av pristoppen
David Köping, spannmålsodlare
Odlarna konstaterar att ju sämre det går för alla andra, desto bättre är det för de finländska jordbrukarna. När kriget i Ukraina bröt ut kom en pristopp i spannmålspriserna, men den var kortvarig och prisminskningen har varit brutal.
– Sedan föll priset till en nivå som vi trodde den skulle stagnera på, men vi är snart nere i hälften av den prisnivån – och bara en tredjedel av pristoppen, säger Köping.
Vad vet man om nästa år?
– Det är väldigt, väldigt svårt att säga. Det är nog bara vad man själv tror att ska hända, säger Niklas Sund.
Staffan Majors har också kommit till lossningsplatsen i hamnen, men han kör inget eget spannmål till försäljning – åtminstone ännu.
– Nja, jag var inte lika klok som Niklas, så jag hade inget kontrakt och inte säljer jag ju för dagspris. Jag måste spara skörden och hoppas att priset stiger framöver.
Hur länge är du beredd att vänta?
– Antingen tills det blir knappt om pengar eller så när det ska in en ny skörd, säger Majors som önskar minst en 50 euros höjning på tonpriset innan han säljer.
Hur Majors lägger upp strategin för kommande säsong är oklart, men han vidhåller att det är bra att diversifiera grödan för att inte göra sig allt för beroende av en enda växt.
– Och så är det ju bra att göra kontrakt så man vet vad man har för priser att vänta sig.
Inga lägre matpriser att vänta
Många lantgårdar är också stora användare av spannmål, då det utgör en viktig del av fodret för djuren. Att djurgårdarna nu köper billigare foder kunde väntas förbättra lönsamheten för djurhållningen. Men det skriver inte spannmålsodlarna under.
– Är spannmålet billigt får köttproducenterna prispress på sin produktion. Det är nog egentligen bättre även för dom med ett högt pris på spannmål för att få ett bättre värde för sina produkter i slutändan då det kanske är lättare att hålla marginalerna på rätt sida, säger Majors.
Odlarna menar också att konsumenterna knappast heller märker någon skillnad i livsmedelspriserna då lågt spannmålspris sällan avspeglas i billigare bröd.
Stämningen bland jordbrukarna är nu rätt så oviss. Fluktuationerna på så väl produktionskostnader som försäljningspriserna har blivit både snabba och radikala, vilket ger hela sektorn en större osäkerhet.
– Vi måste se avslutningen på det här året. Jag har sockerbetor och hoppas få upp dem utan att de fryser fast i år. Men det är många frågetecken ännu, så vi får se, säger Niklas Sund.