Den röda mattan rullades ut för Rysslands president Vladimir Putin när han besökte Mongoliets huvudstad Ulan Bator under tisdagen.
Det var första gången som Putin besökte ett av internationella brottmålsdomstolen ICC:s medlemsländer sedan domstolen utfärdade en arresteringsorder mot honom.
Men Mongoliet grep inte Putin, i enlighet med Romstadgan.
Varför grep Mongoliet inte Putin?
Niklas Swanström som driver Institutet för säkerhetsutvecklingspolitik i Stockholm säger att det beror på att Mongoliet helt enkelt inte har något val.
– Mongoliet är för nära, för svagt och för beroende av Ryssland. Jag tror också att det finns påtryckningar som har varit ganska radikala från rysk sida.
Mongoliet är geografiskt beläget mellan Ryssland och Kina. Och det förhållandevis lilla landet, åtminstone sett till folkmängden på 3,3 miljoner, är fullkomligt beroende av båda.
– Skulle Mongoliet arrestera Putin skulle de ekonomiska, politiska och även militära konsekvenserna bli ödesdigra. Ryssland har visat att man är villigt att agera militärt och att man är villigt att göra det mesta för att bibehålla sin position.
Swanström är inte övertygad om att Ryssland fått några säkerhetsgarantier. Frågan är ifall Putin behöver sådana i fråga om Mongoliet, menar han.
– Jag tror att de snarare varit väldigt tydliga med att konsekvenserna blir väldigt stora ifall något skulle hända.
Propagandaseger eller svagt Ryssland?
Men besöket och det faktum att Mongoliet inte grep Putin försvagar Internationella brottmålsdomstolen ICC som institution. Och det var sannolikt Putins främsta syfte med resan.
– Man vill visa att ICC inte har makt över Ryssland. För Putin visar besöket också på hans styrka både internt och internationellt.
Swanström betonar att det faktum att Ryssland kan förnedra ICC på det här sättet är starkt, särskilt mot bakgrunden av att Mongoliet senast i juni sa att ICC hade landets orubbliga stöd.
Är besöket en propagandaseger för Ryssland, eller visar det Putin svagt?
– Både och. Det visar på svagheten för ICC, att vi kan gå ut med regler som Ryssland och Putin kan bryta mot. Det visar på den relativa styrkan som Putin har.
– Men det visar också på en svaghet. Det är klart att han skulle vilja gå ut och göra det här med ett annat land och inte med Mongoliet, utan kanske med Indien eller någon annan aktör.
Swanström betonar ändå att det inte egentligen är mot väst som Putin vänder sig och skickar signaler utan mot andra likasinnade, totalitära stater runtom i världen.
Vad har Mongoliet att vinna på besöket?
Att Putins resa gick till just Mongoliet är alltså knappast en slump. Och besöket gynnar förmodligen också Mongoliet i någon mån, åtminstone ekonomiskt. Swanström nämner det planerade projektet med gasledningen Siberia 2 som exempel.
– Gasledningen kommer att dras mellan Ryssland och Kina och går genom Mongoliet. Den kommer sannolikt att generera inkomster för Mongoliet och det är givetvis någonting man vill behålla.
Man vill därför inte förarga Ryssland. Dessutom utövar Ryssland hårda militära och säkerhetspolitiska påtryckningar.
– Mongoliet har en ganska svag position, speciellt när omvärlden inte skyddar Mongoliet på det sätt man skulle kunna förvänta sig.
Landet är i praktiken helt isolerat mellan Ryssland och Kina, och dess manöverutrymme har minskat i och med att Kina och Ryssland har utökat sitt samarbete.
Borde västländerna se sig i spegeln?
Swanström säger att besöket inte bara visar på Vladimir Putins och Mongoliets svagheter, utan också på västs svaghet eftersom Putin lyckas utnyttja Mongoliet på det sätt han gör.
– Det visar hur viktigt det är för det internationella samfundet att agera och assistera Mongoliet att kunna ha en självständig, oberoende utrikespolitik.
– Om vi skulle ha agerat långsiktigt tidigare skulle vi kanske ha berövat Putin möjligheten att använda Mongoliet som en språngbräda.
Han säger att västländerna kunde ha stärkt handeln med landet och fört in det i den internationella gemenskapen i högre grad.
– Men det är inte en viktig aktör i västs ögon. Jag tror att västvärlden måste komma från det här lite grann och tänka mer geopolitiskt och långsiktigt än vad vi har gjort tidigare.
Swanström betonar att väst rimligtvis borde erbjuda alternativ, om man kritiserar stater som Mongoliet att gå Rysslands ärenden.
– Man måste erbjuda alternativ som är grundade i en stark ekonomisk och säkerhetspolitisk garanti, vilket jag tycker vi inte gör i dag.