245 miljoner kilogram. Så mycket protein konsumerade finländarna sammanlagt år 2023. Av den mängden hade över 60 procent animaliskt ursprung.
Siffrorna kunde se annorlunda ut. Enligt en utredning av Sitra och Naturresursinstitutet kunde den inhemska produktionen av växtprotein år 2040 täcka nästan hela vårt beräknade behov av protein.
– Producenterna är nog med på noterna, men det måste finnas en fungerande marknad och det måste bli något annat än bara röda siffror under strecket, säger spannmålsexpert Max Schulman från Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK.
Enligt Schulman har MTK och Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC redan för några år sedan fått fram liknande siffror för vad som kunde vara möjligt.
– Det är som med all mat, det ska smaka gott för att folk ska vilja ha det.
Tvära kast gynnar inte omställningen
Men det hela kräver en hel del utveckling och omställning, och framförallt kommunikation. Lönsamhet och riskhantering spelar en stor roll.
För att producenterna ska kunna odla fler olika grödor som lämpar sig som proteinkällor i vår kost krävs enligt Schulman att industrin kan ge klarare beställningar på vad som efterfrågas.
Det gäller både vilka grödor man vill ha, men också till exempel vilken kvalitetsnivå produkterna ska ha.
Här efterlyser Schulman också längre politisk planering. För att odlarna ska våga göra omställningar och satsningar behöver de veta att prioriteringar inte ändras över en natt.
Också industrin kunde gärna erbjuda längre perioder med kontraktsodling för att fördela riskerna.
– Alla som jobbar under det stora taket, alltså under blå himmel, vet att det är för kort tid. Vi har väder och vind och det kan komma år med missväxt. Då behövs en säkerhet längre framåt.
Många av de växter som redan odlas för proteinproduktion räknas till specialgrödor. Potentiella nya grödor kanske måste förädlas vidare för att passa för vårt odlingsklimat innan de på allvar kan tas i bruk.
Schulman påpekar också att växtföljden i många fall kan behöva vara sju till åtta år för att minimera risken för skadedjur och växtsjukdomar.
Vi ska inte måla in oss i ett hörn
Även om produktionen av växtprotein ökar tror Schulman inte på att helt slopa köttproduktionen.
Ur försörjningssynpunkt ökar riskerna om produktionen är väldigt ensidig, och produktionen av animaliska och vegetabiliska proteiner fungerar bra tillsammans. Skördar som inte når upp till den kvalitetsnivå livsmedelsindustrin kräver kan istället säljas som foder.
Att öka andelen växtproteiner till hälften av vår konsumtion skulle Schulman redan se som ett lyckat resultat.
Men förutom att industrin och staten behöver dra sitt strå till stacken hänger det i sista hand på att konsumenterna vill ha växtproteinerna på sitt matbord.
– Smaken och njutningen ska finnas där för att du ska få gnistan och börja prova, säger han.