”Hanna” som arbetat som avbytare i ladugårdar berättar anonymt:
”En gång när jag jobbade som avbytare på en gård föddes en kalv som inte lyckades komma upp på benen. Vi försökte hjälpa och jumpa med den lilla kalven i några veckor, men den hade antagligen något fel på ryggraden. Till slut, en kväll, ansåg bonden att det inte blir till något utan han sköt kalven och lämpade den på gödselstacken. Följande morgon när jag gick där förbi såg jag att den ännu lyfte på huvudet och försökte andas. Då brast jag, vuxna människan, i gråt.”
Hon är intervjuad i boken Rakkaat eläimet, joita syömme (Älskade djur vi äter) som Pavel Tahkovuori och Benjamin Pitkänen har skrivit tillsammans. Boken är ett stridsrop för veganism.
Den innehåller flera intervjuer med personer som jobbar som avbytare eller som veterinärer.
Personerna har valt att vara anonyma av rädsla för repressalier. De berättar om hur tungt det är att dagligen se och höra djur som dödas. Många veterinärer blir utbrända och självmordsrisken bland dem är högre än i andra yrken.
Benjamin Pitkänen, en av författarna, fick nationell uppmärksamhet när han protesterade vid öppnandet av en amerikansk restaurangkedja som serverar friterad kyckling. Han släpades då snabbt bort av säkerhetsvakter. Idag är han djurrättsföreläsare i skolor och företag.
Pavel Tahkovuori, hållbarhetsexpert, som skrivit boken i jagform i samarbete med Pitkänen, säger att han inte är lika modig som Benjamin. Båda har de varit veganer i flera år.
Det ligger en viss ironi i att vi anser det vara djurplågeri att skada en katt, normalt att slakta en gris och extremism att inte vilja skada eller döda någondera.
Pavel Tahkovuori
En halvering av vår köttkonsumtion kunde göra klimatkrisen mindre akut.
Det skulle gå enkelt genom att följa de nordiska kostråden som säger att vi borde äta högst 350 gram kött i veckan. Det är mer än en halvering. Men Benjamin Pitkänen vill mer än så:
– Vi kan inte lösa klimatkrisen utan att förändra vår matproduktion. I den här boken vill vi placera den tanken i kärnan av klimatdiskussionen. Det är en av vår tids största samhälleliga frågor och vi är alldeles i barnskorna när det gäller att hitta lösningar till den, säger han.
Maten har blivit en svår politisk fråga
Globalt slaktas varje dag 202 000 000 hönor, 3 800 000 grisar, 900 000 kor och miljoner änder, kaniner, får och getter.
– Jag har hört många säga att de sett i reklamen att djuren mår bra och att de litar på företagen. Men inte går mjölkföretagen in i ladugården och granskar om korna har det bra. Mjölkbilen hämtar bara mjölken varannan dag och också en ko som är sjuk och har ont ger mjölk, säger Pavel Tahkovuori.
Som författarna ser det är problemet att mat har blivit en politisk fråga.
Riksdagsledamöter och tjänstemän bestämmer hurdan mat som ska produceras i Finland och hur mycket staten ska stödja det. Jordbrukspolitiken har en speciell status som det inte är lämpligt att kritisera, menar de.
Enligt Pitkänen och Tahkovuori borde vi tala mycket mera om de politiska beslut som styr oss till att favorisera djurbaserad matproduktion, till exempel att man tillåter reklam för mjölk i skolor, medan annan reklam vanligtvis inte tillåts.
Matbutikerna prissätter växtproteiner för högt
Pitkänen och Tahkovuori anser att matbutikerna borde stödja en ansvarskännande övergång till hållbarhet, så att klimatsmarta konsumentval skulle vara förmånliga.
Men i stället är växtbaserade proteiner dyrare än kött, eftersom de inte kan fungera som så kallade inkastarvaror som lockar kunder.
Teea Kortetmäki, biträdande professor vid Jyväskylä universitet, håller med:
– Om vi anser att en av de mest kritiska åtgärderna ur en miljö- och hälsoaspekt är att förändra matvanorna, så har butikerna, enligt min åsikt, ännu inte levt upp till sina hållbarhetslöften, säger hon.
Det att växtbaserade produkter finns leder inte i sig till en förändring, menar Kortetmäki. För att få en ändring borde butikerna, som känner sina kunder, satsa mer på att öka växtbaserade proteiners efterfrågan. De borde göra växtproteiner mer synliga i sina försäljningsstrategier och presentera dem som lockande och lätta alternativ.
S-gruppens chef för dagligvaruhandel, Sampo Päällysaho, försvarar sig med att vegoprodukters pris beror på inköpspris, logistiska lösningar och produktens svinn. Ifjol var den växtbaserade matens andel av försäljningen 60 procent. Till slutet av år 2030 är målet 65 procent.
För K-gruppens del svarar kedjedirektör Jesper Åberg att det inte är någon skillnad på priset och att det är samma systematik i bakgrunden. Men kött har mycket oftare kampanjpriser.
– I jämförelse med köttbaserade proteiner utgör de växtbaserade proteinerna bara två procent av utbudet i K-affärerna. Utbudet är större i städer och studieorter. På mindre orter är utbudet kanske inte lika brett, men det det baserar sig på på efterfrågan helt enkelt, konstaterar han.
Växtproteiner kunde öka Finlands självförsörjning
Enligt Sitra och Naturresursinstitutet kunde den inhemska produktionen av växtproteiner tredubblas till år 2040. Det skulle vara ett stort steg mot självförsörjning och hälsosammare kost.
– Vi vill föra fram att vår nuvarande lantbrukspolitik inte verkar för vårt gemensamma bästa. Vi ser det som problematiskt att en näringsgren har ett eget ministerium. Vi har inte heller ett Stålministerium, eller Teknologiministerium, trots att de här branscherna utgör en stor del av vår bnp, påpekar Benjamin Pitkänen
Tahkovuori och Pitkänen citerar tidigare EU-parlamentarikern Sirpa Pietikäinen som sagt att Jord- och skogsbruksministeriet borde splittras upp och uppgå i andra ministerier eftersom det bromsar upp en hållbar grön förändring.