1. Ovanliga vägvalet – behåll huvudtränaren, rensa resten
Omöjligt att starta någon annanstans än i midsommarveckans besked att Markku Kanerva fick förlängt förtroende som förbundskapten – trots att han blev kraftigt ifrågasatt under EM-kvalet.
Bollförbundet pekade på framstegen som landslaget har tagit under Kanervas snart åtta år på posten och valde i stället att sopa undan hans närmaste män – Mika Nurmela och Toni Korkeakunnas – i tränarstaben.
Kanerva handplockade Jani Honkavaara, Teemu Tainio och Tim Sparv i en rockad som är ovanlig. Mannen med huvudansvaret får fortsätta, resten rensas bort.
Första bilden av rollfördelningen? Kanerva bär givetvis yttersta ansvaret för allt, Honkavaara är taktisk motor, Tainio ser över fasta situationer och Sparv är bron till spelarna.
– Det har varit en ny energi på träningarna, och här har samma gamla Tim kommit in. Krävande, hjälpsam och högljudd på ett positivt sätt. Vi har kanske saknat personen Tim mer än spelaren Tim sedan han lade av, säger Fredrik Jensen.
2. Slut på ombytligheten?
Finlands kännetecken under EM-kvalet 2019: tydlighet och stabilitet.
Finlands kännetecken under EM-kvalet 2023: ombytlighet och svajighet.
I ett försök att förnya sig satsade Markku Kanerva på ett mer motståndsanpassat Finland – både i taktik och formation. Resultaten talar sitt tydliga språk om hur det gick.
Hur startade höstens första samling?
– Vi behöver en solklar plan, hur vi kör in allt på träningspassen och ser mer enat ut. Då Finland gick till EM var landslaget väldigt samkört och hade en klar startelva. På sistone har Finland offensivt varit mångsidigt, med nästan för många idéer. Att förenkla hjälper oss, sa Jani Honkavaara och lät som att han hade läst om frustrationen från många på läktaren.
3. Tillbaka till två mittbackar?
Envist likt en åsna har Markku Kanerva stått kvar vid att matcha tre mittbackar i de allra flesta matcherna under flera år – trots totalbrist på spelare som kan ta hand om en hel kant i rollen som wingback.
Är de här tankarna nedtryckta i en skräpkorg lagom till nystarten?
Då Rasmus Schüller ger en bild av hur Finland har tänkt bygga spel nämner han åtminstone två mittbackar i ett längre taktiskt resonemang.
Det är verkligen inget rakt löfte om en tillbakagång till gamla, goda fyrbackslinjen, men det är åtminstone en liten indikation.
4. Ingen revolution på spelarsidan
Då en 29-årig ytterback från Djurgården är det mest upphetsande i en landslagstrupp inser man att det inte har skett speciellt mycket materialmässigt över en sommar.
Adam Ståhl blev helt plötsligt en finländsk landslagsspelare och det är inte ens långsökt att tro på speltid mot Grekland och England. De kroniska problemen på ytterbackarna mår gott och i skadade Nikolai Alhos frånvaro är Ståhl till och med ett startalternativ till höger i Grekland.
Detta faktum ringar in Finlands största bekymmer. Ett försvar som läckte i fjol har knappast blivit vassare på pappret då vi skriver september 2024.
5. Utbuat i höstas – nu ligger trovärdigheten på bordet
Fotbollslandslagets varumärke åkte på smällar under 2023. Norra kurvan på Olympiastadion buade ut Finland efter magplasket mot Kazakstan och tidigare statymaterialet Markku Kanerva blev på kort tid en ifrågasatt man.
Nu väntar en Nations League-höst i B-divisionen med England, Grekland och Irland som sällskap. Finländsk gruppseger är en tusenoddsare – snarare handlar Nations League om att vinna över förtroende igen.
– Vi kan snacka om processer hur länge som helst, men det låter inte trovärdigt om vi inte får med oss resultat. Vi är flaggskeppet i finländsk fotboll tillsammans med damlandslaget, och i slutändan speglar våra prestationer hur Finland positionerar sig i fotboll, säger Rasmus Schüller.
Yle direktsänder hela Finlands Nations League-höst med start i Grekland på lördag. Matchen startar klockan 21.45 och sänds i TV2 och på Yle Arenan.