Det var tidigt på morgonen den 28 september 1994 som hela Norden skakades av nyheten om Estonias förlisning.
För kompositören Jaakko Mäntyjärvi blev olyckan fröet till ett av hans mest betydande körverk, Canticum Calamitatis Maritimae.
– Jag kände inte personligen någon som var ombord. Men naturligtvis var det en chock för mig, som det var för alla, säger Mäntyjärvi i dag, 30 år senare.
I samband med minnesdagen presenterar Svenska Yle en visuell musikupplevelse för att hedra Estoniakatastrofens 852 offer och deras anhöriga. Den bygger på Mäntyjärvis körverk, framfört av gosskören Cantores Minores under ledning av dirigenten Hannu Norjanen, och upplevs via smarttelefon.
Verket innehåller också en interaktiv del, där publiken själv kan bidra till ett virtuellt monument av ljus ovanför platsen där Estonia sjönk.
Ett havsrekviem för katedralkörer
Jaakko Mäntyjärvi har etablerat sig som en av våra mest framstående kompositörer, och han skriver nästan uteslutande körmusik. Ett par år efter Estoniaolyckan fick han höra om en kompositionstävling för körverk, en stor europeisk tävling som efterlyste storartade verk.
– Jag hade redan planerat att skriva ett större verk med havet som tema. Tävlingen sökte verk för katedralkörer, så det behövdes en kyrklig koppling även om det inte måste vara ett liturgiskt verk. Det var då jag kom på idén om ett havsrekviem, och därifrån var steget kort till ett minnesverk om Estoniaolyckan.
Musik och lingvistik går hand i hand
Jaakko Mäntyjärvi är också certifierad översättare mellan finska och engelska, och har studerat flera andra språk. Enligt honom själv var det hans språkintresse och -kompetens som ledde till att han specialiserade sig på körmusik.
– Förhållandet mellan text och musik är mycket viktigt. Jag har knappt skrivit någon instrumentalmusik, det är inte det främsta området för mitt musikaliska idiom, mitt musikaliska språk som jag känner mig hemma i.
– Jag är mycket intresserad av att hitta texter som är speciella på något sätt. Som lingvist är jag naturligtvis intresserad av hur olika språk fungerar och hur förhållandet mellan text och musik ändrar sig från ett språk till ett annat.
Sången om katastrofen till havs
Jaakko Mäntyjärvi har skrivit körverk till texter på femton olika språk. Ett av de språk han behärskar är latin, dels på grund av sina studier och dels via sitt långvariga engagemang som körsångare och -ledare.
En stor del av den västerländska körmusiken är på latin eftersom den huvudsakligen skrevs för den katolska kyrkan. Estoniaverkets namn – Canticum Calamitatis Maritimae – betyder Sången om katastrofen till havs. Texten till den har Jaakko Mäntyjärvi plockat från olika ställen.
– Jag började med en bibeltext från Psaltaren 107, den texten som på svenska börjar Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen. De såg Herrens verk, hans under i havets djup. Det var en text som kändes särskilt lämplig för temat jag hade valt.
Nyhetstext på latin direkt ur verkligheten
Mäntyjärvis första skiss var ett ungefär sju minuter långt stycke. Tävlingens regler krävde minst tio minuter långa verk.
– Då blev frågan vad jag kunde lägga till, psaltartexten kändes fullbordad i sig själv. Det skulle ha varit svårt att utveckla mer musik till den texten. Men då var det faktiskt min fru som föreslog att jag skulle använda texten från Nuntii Latini, Yles nyhetsprogram på latin, som sändes på den tiden.
Yles nyheter på latin, som sändes mellan 1989 och 2019, var de enda i sitt slag i världen. Därför hade programmet lyssnare långt utanför Finlands gränser.
Dagarna efter olyckan var det ännu oklart hur många personer som hade omkommit, och siffrorna var därför felaktiga i de första nyhetstelegrammen. Jaakko Mäntyjärvi bestämde sig ändå för att behålla texten precis som den lästes upp i verkligheten.
– Nyhetstexten blev en recitativ del av verket, där en baryton framför texten ganska neutralt, som en nyhetsuppläsare. Sedan går vi in i den mer känslomässiga psaltartextmusiken. I början och i slutet lade jag till en melodi, en vokalis utan text för en sopran. Den låter som en folksång, men jag har hittat på den själv.
– Melodin påminner om psalmen Närmare Gud till dig, som sägs vara det sista stycket som spelades på däcket när Titanic sjönk. Det är en myt, men en mycket populär sådan.
Knepen som hjälper publiken på traven
Det allra första som lyssnaren hör är en utandning eller en djup suck, som ska väcka lyssnarens fokus och ge en signal om att något utöver det vanliga är att vänta. Jaakko Mäntyjärvi berättar att det finns musikaliska konventioner som en kompositör kan använda för att ge rätt associationer och väcka speciella bilder i lyssnarens fantasi.
– Det här är något som ofta används i filmmusik. Det finns vissa texturer, harmonityper, rytmer, melodier, vissa effekter till och med, som man använder för att skapa en bestämd stämning. En viss typ av musik förmedlar att vi är ute på havet, en annan att det blåser upp till storm, och en tredje att det handlar om människor i nöd.
– En gungande rytm och sådana saker kan beskrivas som klichéer, men de är medel för att ge lyssnaren associationer till saker som redan existerar. Fast det är inte viktigt att veta vad som pågår bakom scenen för att kunna ta emot musiken och njuta av den och påverkas känslomässigt.
Den som lyssnar på ett verk kan också hitta saker som kompositören inte tänkte på, men kanske hade i sitt undermedvetna när musiken skrevs.
– Det finns till exempel ett ställe som låter som morsekod, där flera röster upprepar ett motiv mycket rytmiskt i en kanon, alltså en efter en. Det kan tolkas som morsekod och föra tankarna till en SOS-signal, men det var inte meningen ursprungligen.
Uruppförandet bevittnades av stora idolen
Canticum Calamitatis Maritimae uppfördes för första gången år 1998, av en 30-hövdad kammarkör under ledning av Pasi Hyökki. Jaakko Mäntyjärvi var nöjd med konserten och beskriver den som imponerande.
– Konserten var faktiskt en av höjdpunkterna i min karriär eftersom Einojuhani Rautavaara satt i publiken! Jag fick en kort pratstund med honom efteråt och han var mycket artig.
Konstens funktion är inte att repetera fakta, utan att återskapa händelsens emotionella kontext.
Jaakko Mäntyjärvi
Sedan dess har verket uppförts särskilt i samband med årsdagar för Estoniaolyckan, men också så långt borta som i USA har det fått flera framföranden. Vid de tillfällen som Jaakko Mäntyjärvi själv varit på plats har han fått höra publikens reaktioner.
– Det är många som har varit imponerade av det känslomässiga innehållet och den emotionella effekt verket verkar ha. Det beror naturligtvis på temat, eftersom det handlar om en specifik händelse. Men det är också sättet på vilket musiken är skriven. Den innehåller bekanta saker som bringar fram en viss emotionell respons, som gör att man helt enkelt minns verket. Och när folk har något att säga om stycket också senare, efter den omedelbara reaktionen, då har verket haft ett djupare intryck.
Verket ingår i ny minnessatsning
Publiken i Finland, Sverige och Estland kan nu ta del av Estonia – evigt ljus med hjälp av smarttelefon och hörlurar. Jaakko Mäntyjärvis körverk står i centrum av upplevelsen. Den interaktiva delen bidrar till en känsla av gemenskap, då var och en kan skicka ett meddelande till platsen där Estonia sjönk, och meddelandena tillsammans bildar en strålande skulptur av ljus ovanför vrakets viloplats.
Hur känns det för kompositören att verket får nytt liv i en ny tappning? För den generation som vuxit upp efter olyckan är det kanske första gången de lär sig om Estonia.
– Om mitt stycke inspirerar folk att reda ut vad som faktiskt hände i verkligheten, så är det bra, men jag vill inte betrakta mina verk som faktakällor. Konstens funktion är inte att repetera fakta, utan att återskapa den emotionella kontexten för händelsen.
Skanna koden med telefonens kamera för att ta del av verket. Ladda ner appen som dyker upp, du behöver inte registrera dig. Om du läser på en telefonskärm eller pekplatta, tryck här.
Viktigt med igenkänningsfaktor
Jaakko Mäntyjärvi, som aldrig avslöjar sina pågående projekt, tvivlar på att han kommer att komponera flera verk baserade på historiska händelser. I allmänhet brukar han hellre betrakta saker från ett avstånd och genom metaforer och allegorier skapa konst som inte direkt handlar om en specifik situation.
– Mina musikaliska medel är ganska traditionella, och musiken går hem också hos den som vanligtvis inte lyssnar på körmusik. Det att musiken är tillgänglig betyder inte att den är enkel eller lätt, tidvis använder jag ganska komplicerade harmonier.
Men det finns alltid saker som man kan känna igen, det liknar något som man har hört förut. Då är det enklare att ta emot andra moment i musiken som kanske inte är så lättillgängliga eller bekanta för lyssnaren.