Stefan Bergfors var 20 år när han träffade sin blivande hustru Johanna på forumet Lunarstorm där de chattade några månader innan de träffades i verkligheten.
Eftersom båda var skrivande människor var det ett bra sätt att lära känna varandra och Stefan föll för Johannas humor redan i text.
– Hon hade en lekfullhet som jag gillade, och den fanns där också då vi sågs på riktigt, minns Stefan. Jag tyckte om både henne och den person jag blev i hennes sällskap.
I dag skulle han vilja läsa igenom hela chatten, men eftersom Lunarstorm inte längre finns kvar är det omöjligt.
I stället har Stefan Bergfors letat efter gamla mejl i både sin och Johannas inkorg.
– Hon skrev upp all viktig information i ett häfte innan hon gick bort så jag skulle slippa söka efter grejer då jag var ensam kvar, så jag hade hennes lösenord.
Sjukdomen inget de pratade om
Stefan och Johanna Bergfors gifte sig år 2004 och bodde först i Kvevlax där Stefan vuxit upp. År 2019 flyttade de till Närpes där Johanna hade sina rötter.
– Allt kändes så naturligt. Livet lunkade på och vi hade det harmoniskt.
Jag förstod vad hon behövde helt utan ord. Det räckte med små gester
När Johanna blev sjuk var det ingenting de talade högt om, men Stefan märkte ändå med tiden att något var fel. Hon orkade mindre och mindre och blev känslig för värme och sol.
– Sedan fick hon problem med sköldkörteln år 2022 och på hösten var värdena helt åt skogen. Långsamt började jag tänka att jag snart kommer bli änkling. Jag vet inte exakt varför jag tänkte så, men det var en känsla som kröp på.
Ibland funderade Stefan på att fråga henne rakt ut ifall hon hade cancer, men det blev aldrig av.
– Vissa tycker kanske det är konstigt, men när man blir tillsammans i så ung ålder som vi, så växer man på något sätt ihop och får en jargong man både känner sig trygg i och som blir svår att bryta.
– Vår jargong gick mycket ut på att respektera varandras integritet, så då det gällde cancern tänkte jag att det är hennes sak att ta upp det när och om hon vill berätta.
Ordlös kontakt ända till slutet
Den sista tiden ägnade Stefan Bergfors sina dagar till att ta hand om Johanna, men i början av december gick det inte längre. Då hon fördes till sjukhuset var det läkarna som bekräftade att det var cancer det handlade om.
– Det var omtumlande dagar för oss båda. Den tredje kom vi in, den fjärde fick vi veta att det fanns cancer i båda brösten och den femte att cancern spritt sig i hela kroppen.
Stefan fanns vid Johannas sida ända till slutet. Först bodde han med henne på sjukhuset för att sedan flytta med henne till vårdavdelningen där hon gick bort två dagar innan julafton.
– Vi pratade inte så mycket under den här tiden, men det fanns en intensiv känsla mellan oss som räckte bra och jag tror att hon kände sig älskad och omhändertagen, och själv kände jag att jag hade mycket trygghet att ge.
Stefan beskriver det stödet som något man aldrig kan plugga sig fram till, för att det fanns där organiskt.
– Vi var så ihopkopplade att jag förstod vad hon behövde helt utan ord. Det räckte med små gester.
En övermäktig sorg
Sorgen i att förlora Johanna beskriver Stefan Bergfors som övermäktig, samtidigt som det fanns en stark kärlek i rummet då.
– Hennes mamma och syster var också där och det var så mycket uppdämt som lossnade. Allt vi inte sagt rakt ut men ändå visste skulle hända – nu hade det verkligen hänt.
När det värsta lagt sig kände han också en lättnad och ett lugn.
– Det är svårt att förklara varför. Kanske för att döden är så definitiv att allt tvivel som funnits nu försvann? Dessutom släppte nog också en massa stress och oro som jag burit på i flera år.
Nu har det gått nästan ett år sedan Stefan förlorade Johanna och blev änkling som 42-åring. Han har snart upplevt alla högtider på egen hand.
Den första julen minns han som helt overklig och i ett töcken. Påsken var också extra tung. De var på påskbrasa och det var något Johanna alltid tyckt mycket om.
Däremot gick det överraskande bra att genomleva hennes födelsedag, och bröllopsdagen den 17 juli blev inte heller så svår som han tänkt sig.
Förr var sorgen ett mörkt tungt täcke som lagt sig över mig, nu är den mera som en tunn slöja
Stefan upplever sorgen som rätt oberäknelig, men han är en social person som snabbt bestämde sig för att gå ut och träffa folk fast det egentligen varit lättare att bara stanna hemma och isolera sig.
– I somras gick jag till exempel med på Pridetåget i Vasa och av någon anledning kändes det jättetungt trots att alla var glada. Fast kanske det var just därför det kändes så tungt, för att alla var glada? Sorgen blir nog extra påtaglig då.
Enligt honom läker tiden inga sår och sorgen krymper inte heller – i stället är det han själv som växer så den ryms i hans liv. Han känner inte av sin sorg hela tiden men tidvis väller den fram med samma kraft.
– Fast den har ändå ändrat karaktär på något sätt. Förr var den som ett mörkt tungt täcke som lagt sig över mig och nu är den mera som en tunn slöja.
”Vem vill ha en änkling?”
Stefan Bergfors både vill och kommer att ha sorgen efter Johanna med sig resten av sitt liv och tänker aldrig lämna henne bakom sig.
Den här inställningen, att vilja fortsätta leva parallellt med sin sorg, har också gjort att Stefan känt sig mogen att börja dejta och gör det nu sedan ett par månader tillbaka – något han först trodde var omöjligt.
– Vissa tankar spökade i bakhuvudet, som att vem vill ha en änkling med så här mycket sorg i bagaget? En sorg de varken kan förstå eller dela ...
Men det har gått bra och Stefan tror att det beror på att han hunnit bearbeta mycket redan under tiden då Johanna var sjuk. Dessutom var begravningen en helande upplevelse.
– Jordfästningen var vacker och det var fint att dela den stunden med familj och vänner. Och urnsättningen blev ett tydligt och symboliskt avslut.
Han bor i Närpes, i sitt och Johannas hus – granne med Johannas syster och hennes sambo med två söner, som alla känns som hans egen familj.
– Jag minns känslan efter begravningen då Johannas syster sa att ”jag förlorade en syster, men vann en bror”, säger Stefan Bergfors. Jag känner mig verkligen välkommen och som en del i deras släkt.
Vänners stöd viktigt
Vänner som kommit fram och frågat hur Stefan Bergfors mår har också varit ovärderliga.
Han uppskattar att de hört av sig när läget varit som svårast och mött honom utan att komma med käcka och uppmuntrande ord och utan att försöka fixa situationen.
Dessutom har de sagt emot honom när hans tankar blivit alltför mörka. Mycket hinner hända i en relation på 20 år och Stefan hade en period då han tänkte mycket på det negativa som också funnits i förhållandet och tog mycket skuld på sig själv.
– Då sa några vänner ifrån, att nu får du skärpa dig och sluta skylla på dig själv och det var jättebra. Det är skönt att någon vågar säga så i stället för att bara tassa på tå runt den som sörjer. Samtidigt vill man ju inte orsaka mera smärta åt någon, så jag förstår att många aktar sig. Men jag har nu redan varit med om det värsta, så ingen kommentar kan göra det värre.
På allhelgona är Stefan Bergfors en av de medverkande i Yles direktsändning – Ljuständning på alla helgons dag – lördag 2.11 klockan 18.45 i Yle Fem och på Yle Arenan.