Mobiltelefoner, datorer, elbilar. När energi ska lagras på ett lätt och effektivt sätt behövs litium.
Därför vill EU öka självförsörjningen av viktiga metaller med väldigt ambitiösa mål. I fråga om litium innebär det en självförsörjningsgrad på tio procent.
Siffran låter liten, men för tillfället produceras inte ett enda gram litium för batteriindustrin i Europa.
Situationen lättar åtminstone för en tid när Keliber börjar bryta malm i Mellersta Österbotten 2026. Som första europeiska litiumproducent räknar Keliber med att producera 15 000 ton litiumhydroxid av batterikvalitet per år.
I fjol importerades 50 000 ton litiumhydroxid till Europa, men bilindustrins förväntningar är enorma, säger Kelibers vd Hannu Hautala.
– Enligt ett forskningsinstitut skulle efterfrågan stiga till 550 000 ton 2034. Ingen vet hur det kommer att gå i praktiken, men vi kan se att elektrifieringen av trafiken fortsätter. Det finns inga tecken på att bilfabrikerna skulle återgå till förbränningsmotorer.
Ett batteri i en elbil kan innehålla cirka 20 kilo litiumhydroxid eller litiumkarbonat.
Flera saker kan förbättras
I ljuset av de här siffrorna är det viktigt att litium utvinns så effektivt som möjligt när det väl bryts.
Det är här Lithosprojektet, som leds av Teknologiska forskningscentralen VTT, kommer in i bilden. Projektet har som mål att utveckla effektivare och mer hållbara sätt att utvinna litium, öka självförsörjningen och främja framväxten av en ny industri i Europa.
I produktionen finns flera moment som kan ses över.
– När man spränger sten i en bergtäkt separerar man malmen från det omgivande berget. Det är den första möjliga platsen där det uppstår svinn, säger Hautala.
Från gruvan transporteras malmen till anrikningsverket, där en automatisk sorterare separerar malm och övriga mineraler ytterligare.
– En knytnävsstor sten kan innehålla lite mer eller mindre svart gråberg och mer eller mindre vitt malmberg. Var gränsen går beror på hur maskinerna är inställda.
Därefter transporteras koncentratet från Kaustby till den kemiska fabriken i Karleby. Även där spelar justeringen av utrustningen en nyckelroll för att man ska kunna utvinna så mycket som möjligt av det värdefulla grundämnet.
Smartare vattenförbrukning och minskade koldioxidutsläpp
Litiumfyndigheter finns också i till exempel Serbien, Portugal och Frankrike. En sak som kan bli ett hinder för produktionen är i vilken mån samhället accepterar gruvdriften.
– Det finns lite av en motsägelse här. Vi vill ha slutprodukterna, men förstår kanske inte att det också innebär fler gruvor, säger forskningsprofessor Päivi Kinnunen från VTT.
Största delen av det litium som används bryts i Australien och Kanada. I Chile utvinner man det också ur saltvattenbassänger.
Miljöpåverkan spelar en stor roll i hur väl gruvdriften accepteras av samhället. Lithosprojektet har som mål att spara 90 procent i vattenförbrukning och minska koldioxidutsläppen avsevärt jämfört med den nuvarande produktionen i Asien.
Vatten används särskilt i anrikningsfasen. Efter användningen renas vattnet och pumpas tillbaka till vattendraget det har tagits från.
– Ju mindre vatten vi klarar oss med, desto mindre har vi att rena. Därför lönar det sig att minimera användningen av vatten, säger Kelibers vd Hannu Hautala.
I samband med gruvor har det talats mycket om det så kallade slutna kretsloppet: samma vatten skulle cirkulera i systemet och renas då och då. Hautala känner inte till några gruvor där man uppnår ett helt slutet kretslopp.
– Processen måste fortsätta att fungera även om vattnets kretslopp sluts. Till exempel börjar kemikalier som används i processen ackumuleras i vattnet, och det får inte störa själva anrikningsprocessen. Tidigare studier har visat att också mikrober samlas i vatten. Allt det här måste man hålla under kontroll, säger forskningsprofessor Päivi Kinnunen.
Lithosprojektet pågår i tre och ett halvt år. I projektet deltar tio organisationer, varav fyra är finländska.
Bland de mest centrala bolagen finns Keliber och Metso, som levererar utrustning för gruvindustrin. EU:s andel av finansieringen är sju miljoner euro.
Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel Euroopassa ei tuoteta litiumia akkuihin grammaakaan – mutta pian sitä louhitaan Suomen kallioperästä, skriven av Ari Vihanta. Översättning: Jakob Lillas / Yle Österbotten.