För 85 år sedan hedrades de författande systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë med ett minnesmärke i Poet's Corner i Westminster Abbey i London.
Att efternamnet var felskrivet påpekade ingen åtminstone officiellt när det begav sig. Det kanske var för att stentavlan fick sin plats i kyrkan i oktober 1939, kort efter att andra världskriget hade brutit ut.
Minnesmärket avtäcktes de facto formellt först när kriget var över, år 1946. Ingen protesterade mot efternamnets avsaknad av diakritiska prickar då heller.
Det var först i januari i år som saken togs upp efter att Sharon Wright, chefredaktör för Brontë Society Gazette, besökte den gamla kyrkan och blev förbluffad över minnesmärket. När hon såg stenen ville hon veta varför det kända namnet var felstavat.
”Jag kan ju inte vara den första som lade märke till det. Men jag kanske är den första som tog frågan vidare och sa 'kan vi stava namnen rätt, tack'”, säger Wright till den brittiska tidningen The Guardian.
”De här kvinnorna är tre av det här landets bästa författare. De förtjänar att ha sina namn rätt stavade på det minnesmärke vi har skapat för att hedra dem.”
Wright konstaterar att hon är från Bradford i norra Yorkshire, precis som systrarna Brontë:
”De är Yorkshirehjältinnor och namnet är Brontë, inte Bronte.”
E eller ë?
Så vad är skillnaden mellan ett ë och ett e?
På svenska är den så gott som obefintlig, eftersom vi i allmänhet uttalar den bokstaven även i slutet på ord. Ta ordet ”näve”, till exempel. Vi hör e:et på slutet.
På engelska är tumregeln ändå att ett e i slutet av ett ord är tyst.
Så Bronte utan prickar – eller dieresis, som det heter när man använder diakritiska prickar för att skilja mellan två uttal – borde uttalas Bront och vara enstavigt.
Med prickarna på e:et signalerar man däremot att bokstaven hörs. Då blir namnet tvåstavigt på engelska också: Bron-të.
Men e:et på slutet är alltså inte betonat (då skulle familjen ha skrivit sitt namn Bronté, med accent).
Systrarna Brontës pappa Patrick var den som började stava sitt efternamn precis så, med prickar på e:et. Men ingen vet längre varför han frångick en stavning med y på slutet – ursprungligen ska namnet ha varit ett irländskt Prunty eller Brunty – när han började studera vid Cambridge år 1802.
Klart är i alla fall att systrarna själva skrev namnet med ë redan från barnsben, konstaterar The Times.