Det är öppet hus i Liljendal i gamla kommunkontoret. Ett femtiotal jordbrukare är samlade för att dricka kaffe och lyssna på aktuella föredrag i landsbygdsenhetens Lovisakontor.
– Det jag tänker mest på är världspolitiken, eftersom det som händer i världen påverkar det finländska jordbruket.
Så säger Dennis Bäckman, jordbrukare från Hommansby i gamla Liljendal, nuvarande Lovisa. Han har ett jord- och skogsbruk och gör också maskinentreprenad i mindre skala.
Han har kommit till kommunkontoret idag för att det intresserar honom att träffa kollegor och beslutsfattare och få diskutera aktuella ämnen.
Året har varit utmanande vädermässigt och i många fall har jordbrukarna fått den sämsta skörden på tio–tjugo år.
Priserna på vissa spannmålsslag har också varit på samma nivå som de var på halva 90-talet. Men ändå är Bäckman på gott humör.
– Mitt liv som jordbrukare är helt bra. Den ekonomiska sidan kan vara kämpig men jag trivs med mitt yrke.
Hjälper med byråkratin
Att trivas på jobbet är a och o. Det är här som landsbygdsförvaltningen kommer in i sin viktiga roll, de stöder och hjälper jordbrukarna.
– Det vi gör handlar i stort sett om den ökända EU-byråkratin i sin värsta form.
Sam Vickholm skrattar och skakar på huvudet när han säger det här.
Han är landsbygdschef i Lovisa stad och han vet att det är avgörande för jordbrukarna att få styr på EU-blanketterna.
Till exempel ska pengarna komma då de utlovas, trots att utbetalningen har blivit senare år efter år.
Vickholm skulle gärna se att jordbrukarna inte behövde vänta på att få sina understöd utbetalda.
– Om lagen och datasystemet skulle tillåta skulle vi gärna se att pengarna rör på sig tidigare.
Stöden som söktes i våras kommer att vara till fullo utbetalda först till midsommaren 2025.
Flest gårdar i Lovisa, minst i Helsingfors
Landsbygdsförvaltningen i östra Nyland är organisationen som sköter stödbyråkratin och den är en del av landsbygdsenheten i Lovisa stad.
Till landsbygdsförvaltningen hör nästan 800 gårdar i östra Nyland. Hit hör Helsingfors, Vanda, Sibbo, Borgå, Lovisa och Lappträsk. Förvaltningen har också en del svenska tjänster i Mörskom.
Landsbygdsenheten sköter en brokig mängd uppgifter. Utöver stödbyråkratin har enheten hand om allt från enskilda vägbidrag och hittedjursverksamhet i Lovisa till registrering av hobbyhöns i Helsingfors.
Björnskador håller landsbygdsenheten på alerten
Landsbygdsenheten övervakar också flyghavre och gör skadevärderingar på sitt verksamhetsområde.
Skadevärderingarna har varit aktuella de senaste veckorna eftersom en eller flera björnar har sysselsatt både jordbrukare och landsbygdsombuden.
– Här har det varit upprepade björnskador som vi ska titta på och ta ställning till. Björnar har gått åt allt från fiskyngel till bikupor och ensilagebalar.
Sam Vickholm har inte själv sett björnen, men utifrån ramavtrycket han sett på höbalar klarar han sig bra utan att stöta på den, skrattar han.
Järnvägen östbanan skapar oro
Landsbygdschef Sam Vickholm tycker att en annan större fråga som oroar på den östnyländska landsbygden är östbanan och dess eventuella dragningar.
– Nu i planeringsskedet är det ganska illa att du har en dragning ritad rakt över huset där du bor. Effektivt sett betyder det att ditt hus är värdelöst. Och ingen vet ju om det alls blir en östbana och var den kommer gå.
Vickholm berättar om jordbrukare som kan få järnvägen dragen mellan huset och åkrarna och då kan omvägen till åkern bli fem kilometer.
– Man pratar om nyttor och att någon får en tio minuter kortare väg någonstans, men för lokalbefolkningen är järnvägen och dess planering ett mycket stort förfång.
Markarrendepriset och åkerpriset har sjunkit
Lönsamheten oroar många inom lantbruket. Landsbygdschef Sam Vickholm säger att han märker att framtidstron i många fall inte är så hemskt stor längre.
– Det börjar vara så att det syns på markarrendepriset och på åkerpriset. Det har blivit billigare. I vissa byar kan det till och med vara svårt att hitta någon som odlar åkrarna.
Jordbrukare Dennis Bäckman ser en ljus framtid
Jordbrukare Dennis Bäckman resonerar kring jordbrukets lönsamhet. Att få en växtodlingsgård att gå runt är svårt.
– Många tänker att det är fast i hektar och kilon, men det är upp till varje gård att se vilka realiteter och möjligheter som finns för just den gården.
Han och familjen har lyckats få det att gå runt ganska bra. Frun jobbar med annat, berättar han, och själv har han biinkomster till jordbruket.
Han ser på sin framtid med tillförsikt.
– Ljust, ska vi hoppas. Alla behöver äta hela tiden. Även i framtiden ska det finnas jobb för oss.