I en lunchrestaurang i Kungsporten i Borgå står Anne Wollsten i köket. Idag har hon serverat en buffé med kyckling, köttgryta, grisinnerfilé, pasta, soppa och asiatisk mat för ungefär 200 lunchgäster.
På en flott-skala från 1 till 10 gissar Wollsten att dagens buffé ligger kring 7. Pommes frites, som är en favorit bland kunderna, höjer poängen.
Fettet från fritösen hamnar inte i avloppet, det sätts i en hink och skickas tillbaka till partihandeln för återvinning.
Annat är det med fettet från ugnen, arbetsytorna, golvet och diskhoarna. Det går raka vägen ner i avloppet och därifrån vidare till fettavskiljaren.
Wollstens familj har fem lunchrestauranger i Borgå och på alla ställen finns fettavskiljare.
Borgå vatten ser att det finns mycket fett i vissa avlopp
Borgå vatten låter filma sina avloppsrör och när de har tittat på videorna har de märkt att det finns extra fett och avlagringar på vissa ställen.
Arbetschef Peter Ekstam kan se att alla restauranger inte använder fettavskiljare.
Men enligt honom är det svårt att ställa restauranger till svars för att spola ner fett i avloppen. När det blir stopp i rören kan det vara väldigt långt från den som har syndat.
”Men man kan tänka sig att det inte finns fettavskiljare i lokaler som tidigare varit i annat bruk än restaurang eller köksbruk.”, säger Ekstam i ett mejlsvar till Yle Östnyland.
Eftersom Borgå vatten inte är en myndighet kan de bara informera, inte tvinga någon till handling.
”Om vi får reda på någonting kontaktar vi ägaren och informerar om saken att dom borde göra någonting. Också miljövården informeras och ibland byggnadstillsynen.”
Miljövården granskar inte avloppen
Enligt lagen ska kök som tillverkar fler än 50 portioner per dag och distributionskök som hanterar fler än 100 portioner mat per dag ha fettavskiljare.
Men när miljöhälsan gör inspektioner granskar de faktiskt bara det som kommer in och och inte det som far ut.
På miljöhälsovården i Borgå minns man ett tydligt exempel då bristfällig hantering av fett ledde till stopp i avloppet.
Det var då restaurangbåten Glückauf för några år sedan råkade ut för att avloppsvatten började svämma över inne i båten, och då kallades miljövården in.
Men på miljöhälsovården känner man inte till vilka restauranger som har eller inte har fettavskiljare.
Alarmet ger signal då fettbrunnen är full
På lunchrestaurangen i Kungsporten börjar det bli skyndsamt för Anne Wollsten. Klockan är snart halv tre och beställningen till partihandeln ska lämnas in.
Lunchrestaurangen är nästan tom, sånär som på några enstaka kunder. Någon vill köpa halspastiller och en annan vill ha med sig en påse kex hem.
– Nu skulle jag behövas för att städa bort från salen, räkna kassan och få dagen avslutad.
Men fettet är inte något hon behöver tänka desto mera på just nu. När fettavskiljarens tank är full får fastighetsskötaren ett meddelande om saken. Då ringer Wollsten efter sugbilen som kommer och tömmer tanken.
– Det kostar förstås en del, men det är något vi behöver göra och det är ju lag på det. Och det är inte så ofta brunnen behöver tömmas, det är ungefär en gång per år.